Berg-och-dalbane-helg!

Förra helgen kändes verkligen som en riktig berg-och-dalbana (ganska passande också, eftersom jag då för första gången besökte Tivoli i Köpenhamn! *skratt*) - vissa saker inte alls värst roliga, andra saker helt fantastiska!!

Jag hämtade Annika vid tåget omkring halv två på fredagen (10/5), vi handlade lite mat innan vi åkte hem och åt - och kollade Les Misérables 25th Anniversary Concert - vilket hör till när vi träffas! :)
Vi tog en kort promenad till havet på eftermiddagen, det var skönt att komma ut lite grand, och på fredagskvällen blev det traditionsenligt taco-maraton (fast vi har aldrig riktigt nått upp till vårt första riktiga taco-maraton ... som höll på i typ åtta timmar eller nåt! *lol*) och Sweeney Todd - jag gillar musikalen i sig, jag gillar det mörka draget genomgående - fast effekterna är bara för överdrivna i filmen. Det skulle verkligen vara oerhört kul att se musikalen med Peter Jöback - men jag tvivlar på att jag kan lösa en Stockholmsresa .... Jag höll på att nästan se den i London i höstas, med Michael Ball (!), men tyvärr slutade den gå två dagar innan jag åkte dit! :/

Det blev en lugn lördagsförmiddag som mestadels spenderades framför TV:n, men jag blev glad då jag lyckades få igång min gamla dvd-spelare till den nya TV:n och därmed också kan kolla på region 1-dvd:er på ett enkelt sätt!!!
Vi åt lite mitt på dagen och strax före fem blev det avresa till Köpenhamn där vi skulle se konserten Three Phantoms. Jag har inte varit i Köpenhamn sen ... oj, typ 2002 eller nåt - och jag har aldrig åkt tåg dit, så det var rätt kul faktiskt! :) Det visade sig också vara bättre väder på danska sidan än på svenska, och det är ju heller inte fel.

Jag hade aldrig varit på Tivoli tidigare, och som tur var låg det precis bredvid järnvägsstationen, så det var inga svårigheter att hitta. Eftersom konserten hölls i Tivolis konserthall ingick inträde till Tivoli i konsertbiljetten - helt perfekt. Vi kom till Köpenhamn redan ca halv sju och konserten började inte förrän åtta, så vi hade gott om tid på oss att gå omkring och titta i parken innan vi letade oss fram till konsertsalen.
Jag kommer att skriva ett särskilt inlägg om konserten i sig - men riktigt roligt var att vi "mötte" en av artisterna, John Owen-Jones, i parken sådär en trekvart innan det började!! Jag fattade knappt att det var han, men tydligen hade alla artisterna varit ute och roat sig innan konserten, så visst var det han.
I såna lägen blir jag riktigt riktigt ledsen över de "problem" som jag fortfarande har att tampas med. Det hade varit såå roligt att faktiskt klara av att säga något till honom i det läget!! Jag tror inte alls att han hade haft något emot om man bara säger "hej, visst är det du, jättekul att se dig, ser fram emot en toppenkonsert!" Man behöver inte bli en stalker eller störa folk, men jag tror faktiskt inte att artister har något emot en kort kommentar på det sättet - och ändå finns det inte en chans i världen att jag skulle klara av att göra något sådant ... och det gör mig ledsen och ganska upprörd faktiskt ...
Men det var i alla fall riktigt roligt att i alla fall få se honom! :)

Som sagt, konserten kommer i ett separat inlägg - men den var verkligen HELT fantastisk!!!

Mindre fantastiskt var att jag hade en begynnande huvudvärk redan innan det började, och jag hade glömt alla tabletter hemma. Not good! När vi kom ut från konsertsalen hade det blivit en ordentlig migrän, som inte blev bättre, utan snarare tvärtom - och även Annika mådde riktigt dåligt.

Vi hade precis missat ett tåg och hade därmed ca en timmes väntan i Köpenhamn, vi handlade lite på stationen, och fixade biljetter, men blev sedan sittande på perrongen ... och jag undrade på allvar om jag skulle klara av att ta mig hem. Vet inte när jag har haft så ont senast faktiskt ...
Tåget kom in i tid, men fick sedan inte åka från Köpenhamn, utan vi blev sena därifrån - och de hade allt ljus tänt inne i tåget (varför kan de inte göra som på långfärdsbussar, där man släcker ner de värsta ljusen på kvällen?!?)! Jag är rejält ljuskänslig i vanliga fall, och med migrän är det näst intill extremt, så detta gjorde bara att jag mådde ännu sämre. Det var dubbla biljettkontroller, och när de kom andra gången var jag nätt och knappt vid medvetande ...
När vi väl kom över bron tvärbromsade tåget och vi blev stående - med fel på bromsarna!! Vid det laget kändes det som att jag gav upp allt hopp om att någonsin komma hem, men vi fick rulla efter ett tag i alla fall. Vi var dock sena och jag var orolig för att vi skulle missa den sista bussen när vi väl kom till Landskrona. Vi kom dit ca 10 min sent - och då visade det sig att jag hade sett fel (eller stod det fel hos Skånetrafiken, de hade problem den dagen och visade tåg som inställda, fast de egentligen gick!) och bussen hade gått mycket tidigare.
Vi hade inget val utan fick gå hem - det tar ungefär en halvtimme så det är inte hela världen, men det är inte värst roligt när man mår sååå dåligt. För min del var det dock skönt att gå, luften och det faktum att man rör på sig lite gjorde i alla fall att jag kunde röra på mig - däremot slog huvudvärken till ännu mer när vi väl kom hem - ca kvart i två på natten.

Jag lyckades få i mig tabletter och formligen kollapsade - kände mig dum som inte orkade se hur det var med Annika, som också mådde jättedåligt, men i det läget fanns ingen energi alls kvar ...

Jag sov några timmar, men vaknade vid sex - med en migrän som var näst intill lika illa som den hade varit innan jag somnade. Det blev en total raid i medicinlådan och under morgonen satte jag i mig två migräntabletter, två tabletter med paracetamol och två med acetylsalicylsyra - när jag sedan fick i mig en stor kopp starkt kaffe kunde jag i alla fall vara uppe och jag kunde gå inne utan solglasögon ...

Annika åkte vid halv två, jag tyckte verkligen synd om henne som hade hela resan framför sig, för mig var det fullt nog att bara kravla mig hem, jag orkade verkligen inte göra nånting resten utav dagen.

Lördagens extrema migrän, bland de värsta anfallen jag någonsin har haft, var förstås inget vidare, men Three Phantoms var alldeles otrolig, och det var jätteroligt att träffa Annika igen ... så helgen var helt klart berg-och-dalbaneaktig!

Först lite bilder från fredagens promenad (samtliga bilder på mig har förstås Annika tagit, hoppas det är okej att jag lägger ut dem här ... ):






Och så foton från Tivoli i Köpenhamn förstås! :)