Min resa på Teologen

Det här är till viss del inspirerat av en avskedsföreläsning från 2008, då den professor som jag hade då jag läste hebreiska skulle gå i pension. Hans föreläsning hette någonting i stil med "Min bildningsresa", där han på ett fantastiskt målande sätt beskrev sin egen bildningsresa, från gymnasieutbildning till professor med allt där emellan.

Jag har inte alls något liknande att komma med, men jag skulle ändå vilja ordentligt gå igenom den resa jag har gjort på Teologen i Lund. Det här inlägget kommer till ganska stor del vara praktiskt, med en del personliga utvikningar, men jag hoppas även kunna göra mera personliga inlägg om den inre resa jag har företagit sedan jag blev "inflyttad skåning" den 12 juni 2001 så småningom!

Jag satte min fot på Teologen i Lund första gången den 31 augusti 2001, jag hade tidigare läst 40 dåvarande poäng (60 nuvarande högskolepoäng) religionsvetenskap i Karlstad, och var alltså antagen till det Religionsvetenskapliga programmet vid Lunds universitet.

Höstterminen 2001 och vårterminen 2002

Tanken med flytten till Skåne och en utbildning i Lund var att det skulle bli lite av en nystart för mig. Jag hade haft några arbetsamma år i Karlstad, med nästan en hel termins sjukfrånvaro ... men jag insåg inte alls vad en sådan flytt verkligen innebar.
Vid den här tiden hade jag inte fått min sociala fobi diagnostiserad (jag visste inte ens att det fanns något som hette social fobi då!) och jag hade ingen tanke på att det var någon form av ångestsjukdom jag led av - jag mådde bara dåligt, och "var nervös" inför allt som var nytt.

Det funkade trots allt "okej" till en början, jag hade som sagt läst religionsvetenskap i Karlstad tidigare och då, tack vare en fantastisk lärarinsats av Sören Dalevi, fastnat för Nya testamentet. I Lund började jag läsa den dåvarande "baskursen", på 40 poäng (60 hp, d.v.s. två terminer) Den första terminen i Lund flöt på, trots att jag var oerhört ensam och i princip inte fick några sociala kontakter klarade jag av mina studier och tentor. Ända tills den beteendevetenskapliga delkursen. Religionspsykologin gick bra, jag tyckte den var svår, men det funkade och jag klarade tentan - och så kom religionssociologin. Med grupparbeten och intervjuer och observationer och jag vet inte allt! Där tog det fullständigt tvärstopp, och jag hade en missad deltenta där.
Och så tvärvände det. För sedan kom delkursen Gamla testamentet - där precis allting klickade! Nu i efterhand känns det ganska så fantastiskt att läraren på delkursen var professor Fredrik Lindström, som sedan har varit min handledare och lärare på fyra läskurser och tre uppsatser. Han, och kursen som sådan, fick mig att skifta huvudintresse från Nya till Gamla testamentet - ett intresse som ofrånkomligen har hållit i sig och bara växt sig starkare och starkare med tiden!
Trots en fantastiskt rolig delkurs mådde jag själv bara sämre och sämre, och under nästa delkurs, Nya testamentet, som inledde vårterminen 2002, klarade jag inte av att ta mig i väg på nästan några föreläsningar, än mindre på vad som då kallades "gruppövningar" (seminarier). Jag klarade tentan med minsta möjliga marginal ... men blev sjukskriven med diagnosen social fobi i februari 2002.

Sjukskrivningen drog ut på tiden - jag ska inte ge mig på detaljer kring det här, för det hör hemma i ett annat blogginlägg, men jag fick oerhört lite hjälp och blev ganska ofta mycket dåligt behandlad, vilket gjorde att jag var sjukskriven i nästan precis fyra år, och blev friskskriven igen i februari 2006.

Vårterminen 2005

Redan under vårterminen 2005 hittade jag så sakteliga tillbaka till Teologen i Lund. Jag var då sjukskriven och hade arbetsträning på barnverksamheten i en kyrkoförsamling - men tanken var att jag inför en friskskrivning också skulle börja "studieträna", d.v.s. följa kurser på universitetet utan att vara registrerad och behöva tentera, för att hitta tillbaka till den miljön. Jag fick via det som idag heter Pedagogiskt stöd (som då hette något så fruktansvärt som "Handikappverksamheten, believe it or not!!) en personlig mentor, som var det bästa stöd jag hade kunnat få ... ett stort och innerligt TACK till Rebecka!!

Trots en fantastisk mentorsinsats fungerade arbetsträningen inte alls under våren -05. Anledningen till att det inte fungerade är så oerhört uppenbar att det var konstigt att ingen kom på tanken att förkasta idén från början ... Jag ville behålla min tid på arbetsträningen, där saker och ting hade börjat fungera riktigt bra - men det gjorde ju att jag kanske kunde följa baskursen (den kurs jag påbörjat 2001 men inte avslutat, tanken var att studieträna från början av den kursen så jag sedan smidigt kunde "hoppa på den" igen när jag blev friskskriven) en, eller max två, dagar i veckan. Detta skapade ju bara mer osäkerhet och utanförskap än tidigare, vilket gjorde att studieträningen snarare fick mig att må sämre än bättre!

Höstterminen 2005

Under hösten iscensattes Projekt Studieträning på allvar. Jag hade då avslutat min arbetsträning och planen var att studieträna en termin på heltid för att sedan bli friskskriven och fortsätta läsa termin två av baskursen (jag hade klarat 20 poäng av baskursens 40p, men släpade 4p från termin 1 och hade istället tagit 4p på termin 2 - men jag räknade med att det skulle ordna sig).

Studieträningen fungerade med blandade resultat. Jag fick ett oerhört stöd från en av Teologens dåvarande studievägledare, Tina Robertsson, som ställde upp otroligt mycket och t.ex. ordnade personliga träffar med samtliga lärare på baskursen för att förklara vem jag var, vilka problem jag hade, och under hösten just att jag studietränade.
Tyvärr blev den första delkursen lite problematisk. Man hade gjort om strukturen på baskursen sedan 2001, och den delkurs jag inte hade resultat på kom nu allra först. Anders Lundberg, som hade den kursen, var jättebussig och erbjöd mig att om jag följde kursen fullt ut skulle jag få resultatet inrapporterat så fort jag blev friskskriven, och det var ju verkligen en fin gest av honom. Det innebar dock att jag tog på mig alldeles för mycket, var tvungen att fixa grupparbeten och annat, och i slutändan kollapsade det fullständigt - så jag fick inte gjort mycket alls på den delkursen, och följaktligen inte heller på nästa delkurs då jag var fullständigt utmattad!
Den tredje delkursen var Gamla testamentet, och då hade jag försökt samla styrka till att verkligen vara med, då jag visste att jag ville fördjupa mig inom det så småningom. Och det fungerade, dels var jag enormt motiverad och dels tack vare fantastiska lärare. Olof Bäckersten undervisade då, och han var bussig nog att låta mig skriva den ordinarie tentan, som han sedan rättade "vid sidan om" de andras tentor (och jag fick faktiskt VG på den!!), och Blazenka Scheuer hade gruppövningarna - jag klarade av att gå på en av tre gruppövningar, men det var den enda gruppövning jag klarade av på hela baskursen!! För övrigt kan tilläggas att Blazenka sedan kom att undervisa på kurser där jag har varit mentor, och vi har fått en oerhört fin kontakt sedan dess ... kul minnas tillbaka att det började på ett så positivt sett för så länge sen! :)

Vårterminen 2006

Från och med vårterminen 2006 blev det heltidsstudier "på riktigt". Det löste sig med de olika delkurserna och jag klarade av alla tentor utom en, som jag fick en omtenta på i augusti. Dock frestade det på mycket att orka, efter att ha varit sjukskriven så länge utan konkreta krav var det oerhört tungt att behöva vara igång och koncentrerad så mycket och samtidigt ha prestationskravet hängande över sig hela tiden! Även under våren fick jag ett mycket fint stöd från Anders och jag klarade till slut hans delkurs (som på sätt och vis hade hängt över mig ända sedan 2001 även om det inte var han som hade den då) med ett VG i betyget! :)

Höstterminen 2006

 Höstterminen 2006 var utmanande eftersom det var den första terminen efter baskursen!! Trots att jag mådde oerhört dåligt under min sjukskrivning hade jag när jag började komma ur den värsta svackan hela tiden närt ett hopp om att klara baskursens 40 poäng och ha den som hel, avslutad kurs. Nu helt plötsligt skulle jag gå vidare från baskursen, och det var ganska tufft.

Jag körde en beteendevetenskaplig termin under hösten, där tanken var att läsa en kärnkurs på 10p (15hp), en metodkurs på 5p (7,5hp) och sedan skriva en uppsats på 5p (7,5hp).

Denna termin blev i mångt och mycket ett avstamp på det sociala planet. Vi var inte så många på kursen, kanske runt 15 stycken (till skillnad från baskursens dryga 100!) och jag började verkligen knyta sociala kontakter - vilket var mer än fantastiskt! Under den här terminen lärde jag känna Sara, Johanna och Katrin, som jag - om än i begränsad form nu - har behållit kontakten med!!
Dock ingick i kursen både enskilt  och grupparbete, med muntlig redovisning - detta kom framför allt under andra halvan av kursen ... Anders hade även denna kurs och återigen ställde han och upp, och jag klarade två muntliga redovisningar - vilket för mig i det läget nog kan liknas vid att bestiga Mount Everest ... näst intill i alla fall! :)
Den kursen utgjorde på många sätt en milstolpe för mig!

Metodkursen flöt på utan större incidenter men uppsatsen rann fullständigt ut i sanden och jag fick 5p som låg och släpade.

Vårterminen 2007

Våren 2007 skulle jag läsa hebreiska!! Det kändes lite läskigt att ge sig in på ett språk som var så annorlunda men samtidigt brann intresset för Gamla testamentet, och en chans att få se hur det såg ut på originalspråk var ju helt fantastisk.

Tyvärr blev det en av de värsta terminer jag har haft (finns några till som har varit riktigt tuffa). Det var många faktorer som spelade in här, men i grund och botten handlade det om upplägget på kursen. Det är mer eller mindre samma upplägg fortfarande, både på hebreiska-kursen och kursen i grekiska, och det går ut på att studenterna förbereder översättningar och grammatiska analyser av kortare meningar eller bibelverser hemma. På föreläsningarna läser man sedan upp meningarna, med översättning och analys.
Jag var borta när detta upplägg presenterades och blev således fullständigt tagen på sängen utav det - och fullkomligt skräckslagen! Jag hade under hösten klarat av två korta, avgränsade muntliga redovisningar, men att varje dag, flera gånger per föreläsning, tvingas läsa högt på ett främmande språk inför kurskamrater och en mycket välaktad professor ... det var mer än jag klarade av.

Jag fastnade i den ultimata onda cirkeln, där jag var så oerhörd rädd inför föreläsningen att jag inte klarade av att gå dit - vilket innebar att jag missade föreläsningen och den information som gick ut, vilket innebar att jag blev ännu räddare för att gå på nästa föreläsning. Och så vidare, och så vidare. Jag vägrade släppa taget helt och hållet och klarade av att dyka upp på någon sporadisk föreläsning, ofta med en ursäkt för att jag inte hade "gjort läxan".

Jag mådde oerhört dåligt den här terminen, dels var ångesten enormt tärande men jag mådde också dåligt för det var inte den person som jag egentligen är och vill vara. Det kändes som jag hade blivit ersatt av min "evil twin", som bara dök upp på någon föreläsning då och då, som alltid kom med ursäkter ...
Vi hade en fantastisk lärare och det var ett fantastiskt ämne och en fantastisk kurs, och ångesten gjorde att det tog fullständigt tvärstopp för mig, vilket var otroligt arbetsamt!!
Jag klarade mina tentor, med nöd och näppe - förutom en, som blev en omtenta ... men trots det inrapporterade resultatet var jag fruktansvärt missnöjd med terminen ...

Höstterminen 2007

Under hösten skulle jag läsa två s.k. läskurser (kortare 5p-kurser som man i princip fick sätta samman själv med hjälp av läraren - man fick ett tema för kursen och en massa kurslitteratur, och ca 4 veckor - och sen skulle dessa tenteras muntligen!), en i religionssociologi och en i Gamla testamentet - och sista halvan av terminen skulle jag läsa en kärnkurs som hette Kristen Troslära.

Läskursen i religionssociologi blev gjord ... men drog ut på tiden. Det var svårt och ovant att vara disciplinerad utan föreläsningar och jag kände fortfarande att jag svajade lite efter den jobbiga vårterminen - och så var det en enorm utmaning att gå upp i en muntlig tentamen. Men det gick. Och jag fick VG! :) Däremot blev läskursen i GT uppskjuten.
Kristen Troslära ... tja, det var väl egentligen det som idag kallas systematisk teologi rakt av, inte mitt favoritämne, men en oerhört välstrukturerad föreläsare (numera pensionerad). Vad jag nästan mest minns från den här kursen är den enorma mängd föreläsningsanteckningar det blev ... det antecknades fortfarande för hand här, men jag skrev in alla mina föreläsningsanteckningar på datorn när jag tentapluggade - det blev 80 A4-sidor, i 10 pkt, enkelt radavstånd!!!
Vi fick en munta på en hel 15hp-kurs (ja, övergången skedde väl här nånstans...), vilket var minst sagt maffigt. Jag blev Godkänd, vilket med tanke på mina förutsättningar kändes helt ok, men faktum är att jag var en enda ynklig fråga ifrån VG, vilket faktiskt kan reta mig än idag. Läraren sa det uttryckligen, det var en fråga jag inte kom på svaret på - varpå han replikerar att, "kommer du på det inom några minuter får du VG, annars kan jag bara ge dig G" ... vilket kändes ganska surt ...

Vårterminen 2008

Hösten -06 utgjorde en milstolpe under min tid på Teologen, men en ännu större sådan kom våren -08. Jag skulle då läsa 15hp Bibelvetenskap och 15hp Bibeltolkning. Vilket väl inte var sådär alldeles komplicerat. Men jag kände att det var inom GT jag ville fördjupa mig, och min hebreiska-termin lämnade minst sagt övrigt att önska. Nu hade jag fått ytterligare ett år på mig att utvecklas, jag hade klarat av två muntliga tentor, och jag kände till upplägget på GT-kursen ...
Jag pratade med läraren på kursen (som hade den året innan också), numera professor emeritus Sten Hidal - och berättade hur det hade varit året innan och hörde om jag skulle kunna få sitta med på de föreläsningar jag kunde (som inte kolliderade med mina ordinarie kurser) för att försöka att faktiskt införskaffa de kunskaper i GT och  i hebreiska som jag kände att jag inte hade fått med mig året innan. För mig rent personligen handlade det faktiskt också lite om någon slags "personal redemption", att jag skulle kunna visa, både inför mig själv, men även inför Sten, att den person som sporadiskt dök upp på föreläsningar under våren -07 faktiskt inte var den person jag egentligen är.
Sten var oerhört tillmötesgående och såg inga problem alls med detta!

Terminen blev oerhört intensiv och helt FANTASTISK!! Det visade sig att föreläsningarna inte krockade värst ofta, och när hebreiskan väl kom igång fick jag blodad tand till max. Jag satt med på nästan alla föreläsningar, jag började förbereda meningar och översättningar och Sten märkte att jag hängde med i kursen, vilket gjorde att även jag fick läsa och översätta och analysera och svara på frågor i gruppen ... och det bara klickade, det bara funkade! Jo, visst hade jag ångest och var nervös - men det går inte att jämföra på samma dag med de känslor jag hade året innan.
Kursen var så fantastiskt fantastiskt rolig när man väl hängde med, och Sten var en fenomenal lärare - jag lärde känna flera av mina kursare, inte minst Lena, som jag brukade jobba tillsammans med! Jag fick också möjlighet att skriva tentorna "utanför systemet", och fick VG på samtliga! :)

Parallellt med detta fixade jag både Bibelvetenskap och Bibeltolkning med VG i betyg, och under den här terminen väcktes också ett bestående intresse för den religionsvetenskapliga utbildningen och för institutionen - vilket faktiskt tog ett konkret uttryck. Vid den här tiden fick vi förutom våra "vanliga" betyg (U, G, VG) och betyg enligt ECTS-systemet - och där upptäckte jag en intressant skillnad i och med att jag förutom mina vanliga kurser också följde hebreiskan. Nu är jag inte helt hundra på exakta siffror, men jag tror det var så att man på hebreiskans tenta var tvungen att ha ca 70-75% rätt för att få betyget A, medan man på Bibelvetenskapen var tvungen att ha hela 85%! Jag tyckte det var konstigt, och nämnde det för vår studievägledare vid något tillfälle. Han rådde mig att skriva mail till dåvarande studierektor och detta blev något som uppmärksammades sedan (en av lärarna på Bibelvetenskapen kom sedan till mig för att ta upp just detta!) ... även om jag inte nu kommer ihåg om någon konkret åtgärd vidtogs.

Förutom dessa kurser, som ju i praktiken blev studiefart 200%, gjorde jag också färdigt den uppskjutna läskursen från hösten - dock "bara"med ett G i betyg (med med ECTS-betyg "C", som ju är det högsta G-betyget man kan få) ...

En helt fantastisk termin där allting klickade, och där jag för första gången kände att jag verkligen var en person, en individ på teologen. En egen person, inte en namnlös någon i en stor studentmassa, utan jag var JAG, och det var helt okej! En obeskrivlig känsla!!

Höstterminen 2008

Under hösten 2008 var det grekiska som gällde för min del. Jag var nervös och orolig men kände ändå en trygghet i vetskapen om upplägget på språkkurserna och det faktum att hebreiskan under våren hade fungerat så oerhört bra!
Grekiskan avlöpte med mycket blandade känslor, måste jag i ärlighetens namn säga ... nu i efterhand! :) Det tog mig ett tag att "komma in" i kursen, man kan väl säga att jag inte riktigt förstod mig på Magnus, som undervisade kursen, till en början!  Det löste sig så småningom, jag har en hel del kontakt med honom nu när jag är mentorsansvarig och vet man lite hur han är fungerar det hur bra som helst! (ja, är det nån här som läser detta som vet vem han är så vet ni precis vad jag menar!! *skrattar*)

Grekiskan hade två salstentor (och en hemtenta), och på dessa två upplevde jag min första och enda tentamensångest. Jag har aldrig haft direkt ångest för en tenta tidigare (visst, nervositet över hur det ska gå, men inte ren tentaångest), men här slog den till med full kraft. Ironiskt nog lyckades jag fullständigt spika båda tentorna - vilket inte har hänt varken förr eller senare! :)

Jag hade faktiskt betydligt lättare för grekiskan än för hebreiskan, grekiskans grammatik och upplägg föll på plats för mig på ett lättare sätt än i hebreiskan, men samtidigt tyckte jag GT och hebreiska var så mycket roligare! :)

Vårterminen 2009

Under våren -09 var jag mentor för första gången, på just hebreiska-kursen! Sten hade gått i pension så där stötte jag på Ola Wikander, som undervisade kursen första gången, och Blazenka, och jag tycker att vi där lade grunden till ett mycket fint samarbete, och mentorsverksamhet på GT har alltid fungerat mycket bra! :) Jag fann det svårt att vara mentor till en början, att hitta min roll och att leda en grupp på ett bra och konstruktivt sätt var minst sagt en utmaning, men samtidigt var det oerhört roligt och jag visste att jag verkligen ville fortsätta med detta.

Min plan för våren var att läsa läskurs 2 och 3 i GT (man fick maximalt läsa fyra läskurser i samma ämne) samt att skriva min kandidatuppsats. Jag ville också plocka upp den gamla 7,5hp-uppsats från höstterminen 2006 som hade släpat, men skriva den i GT istället.
Vi hade relativt nyligen bytt utbildningssystem, men jag fick lite "dispens" (lång historia, som jag inte orkar redogöra för här!) och fick skriva min uppsats i det gamla systemet.

Fredrik Lindström höll nu i både läskurser och uppsatser, och det var roligt att få en kontakt med honom igen, efter baskursen 2001.
Resultatmässigt fungerade terminen bra, jag fick skjuta upp min 7,5hp-uppsats men hade VG rakt igenom på resten, till och med de tämligen läskiga läskurserna. Muntliga tentor är läskiga, och jag hade ju inte haft Fredrik på någon kurs sedan 2001 så jag visste inte alls hur det skulle funka - och förutom att här läsa in sig på litteratur och tentera av den skulle man även tentera språklig text - d.v.s. läsa en text på hebreiska och översätta och analysera, utan tillgång till lexikon eller grammatik ... Men det gick bra - jag fick t.o.m. komplimanger för mitt hebreiska uttal - vilket jag helt ger credit till Ola för, jag satt med på en hel del av hans hebreiskaföreläsningar och lärde mig en hel del om  hebreiskt uttal! :) 
Fast jag måste ju få återge den allra första muntliga tentamensfrågan jag fick av Fredrik ... Jag hade en läskurs som fokuserade på Predikarens bok, så jag hade läst in mig på lite litteratur kring den och hade också ett urval av texter ur Predikaren som jag hade läst och översatt. Och hans första fråga lyder: "Nu har du ju läst en hel del om Predikaren ... om du skulle gå in och undervisa det här momentet på baskursen, vad skulle du säga då? Ta tid på dig och tänk igenom hur du skulle lägga upp det."
Yikes ... :) :)

Kandidatuppsatsen var förstås en utmaning, inte minst seminariet där jag skulle opponera på en uppsats i NT (om Paulus, jag har aldrig begripit Paulus!)! Ångestmässigt var det fruktansvärt jobbigt, men jag tog mig igenom det. Det kanske "roligaste" minnet jag har därifrån kommer från Samuel, professor i NT - som vid ett flertal tillfällen under seminariet kom med inlägget, "Jag köper inte ditt resonemang." Just då kändes det fullständigt förödande och som en enorm kritik mot mitt arbete - men tack och lov lär man sig ju saker med tiden, och nu inser jag att kommentaren knappast handlade om att han tyckte att hela min uppsats var fullständigt värdelös, utan snarare att han inte direkt höll med om mina argument! :) :)  Nu i efterhand tycker jag mest att det är en kul sak att minnas, att den kommentaren dök upp gång på gång (vem vet, om jag läser igenom min uppsats nu kanske jag inte själv köper mitt eget resonemang! *skrattar*)

Höstterminen 2009

Hösten inleddes med läskurs 4 i GT, utan större krusiduller ... om Amos tror jag faktiskt! :)
Utöver den skulle jag skriva min 7,5hp uppsats och börja fixa på min masteruppsats.
Det var oerhört svårt att ha två uppsatsprojekt parallellt, och det gjorde tyvärr att det inte blev jättemycket gjort på något av projekten istället. Den lilla uppsatsen var i princip klar i januari, men efter samtal med handledare höll den inte riktigt den kvalitet som både han och jag ville ha - så den blev återigen uppskjuten ... och masteruppsatsen låg ännu väldigt mycket i startgroparna.

Vårterminen 2010

Våren -10 skulle jag läsa en ny masterkurs, Religion, tradition och kommunikation (RTK), få färdigt den lilla uppsatsen, ta en läskurs i NT med grekiska och fundera över masteruppsatsen.
Och vara mentor på hebreiska-kursen.

Mentorsjobbet den här terminen var oerhört roligt! Det började falla på plats ordentligt, det var en rolig grupp och jag kunde helt enkelt inte hålla mig ifrån föreläsningarna! :)
Den här terminen följde jag också grekiska-kursen (som jag läste HT-08) för att fräscha upp kunskaperna inför läskursen som jag skulle ta i slutet av terminen. Men både grekiskan och hebreiskan vara bara roliga och inte det minsta jobbiga! :)

RTK-kursen strulade bara. Den var tänkt som en introduktion till masterprogrammet - men jag hade inte läst masterprogrammet överhuvudtaget (eftersom det inte fanns när jag började läsa kurser på avancerad nivå) och jag hade nästan bara min masteruppsats kvar. Jag var absolut noll motiverad av kursen (vars upplägg också var mycket omdiskuterat och i mitt tycke inte alls värst bra). En liten bit in på terminen kom det fram att kursen var obligatorisk endast för de som läste till präster - så jag skulle alltså inte behöva ta den, utan kunde göra nåt annat istället.
Jag blev jätteglad och hoppade av kursen ... sedan började det strula, för sen kunde jag inte från någon få ett definitivt besked på OM kursen verkligen var obligatorisk eller ej. Det tog ända till i september (!!!) för någon att konstatera att "jo, kursen är obligatorisk, du måste läsa den!" Tack för den, liksom ...


7,5hp-uppsatsen blev klar och framlagd - ett ganska jobbigt seminarium tyckte jag, och ca halva uppsatsen blev panikskriven bokstavligen i sista sekunden utan att handledaren ens hann titta på den innan seminariet, men sen verkade jag ha fått ihop en rätt bra uppsats ändå i slutändan! :)
Likaså gick NT-läskursen bra, fast vi delade upp den, så jag tentade språkdelen först, muntligt, och litteraturen senare, skriftligt.

Höstterminen 2010 och framåt

 Från och med hösten 2010 låg studiefokus på masteruppsatsen men av olika anledningar blev den som bekant inte färdig förrän hösten 2013.
Här orkar jag inte gå in på detaljer, inte minst eftersom det inte direkt har med Teologen att göra - men saker som Zorros död, ett mycket komplicerat stambyte, omtenta ("typ") på RTK och ett övertagande av ansvaret för mentorsverksamheten gjorde att jag inte lade den tid, kraft och energi på masteruppsatsen som krävdes.

Mentorsverksamheten (SI-verksamheten)

Avslutningsvis måste jag skriva om mentorsverksamheten också. Jag var mentor på hebreiska-kursen vt-09, vt-10 och, tillsammans med Elisabet, vt-11 samt på Bibelvetenskap ht-11. Det var fantastiskt roligt, jag lärde mig mycket och efter en lite svajig start 2009 tyckte jag att jag var en ganska bra mentor faktiskt.
På våren 2011 fick jag ett "Hedersdiplom för extraordinära insatser inom SI-verksamheten vid Lunds universitet", vilket gjorde mig oerhört, oerhört glad!!

Från och med årsskiftet 2012 tog jag över ansvaret för hela mentorsverksamheten på Teologen, och det har väl fungerat med blandade resultat. Det finns en del jag inte är så nöjd med, men det finns en del jag är nöjd med, och jag ser att jag själv har utvecklats och lärt mig oerhört mycket under de här 2½ åren!
Jag måste säga att jag saknar att "vara mentor", att vara ute i studentgrupperna och jobba med det konkreta kursmaterialet på ett bra och spännande sätt - men samtidigt är det fantastiskt roligt att ha det övergripande ansvaret och få insikter i så många olika kurser på institutionen!



Man kan väl lugnt säga att resan har varit lång.
Från att med nöd och näppe ha klarat av att sitta på en föreläsning, fullständigt anonym och mer eller mindre osynlig i ett hörn av en stor föreläsningssal, till att stå inför ca 90 studenter på en kursintroduktion och informera, både inför studentgruppen på plats och via headset och videokamera en studentgrupp på nätet, om mentorsverksamheten.
Eller från att se övningen att läsa en mening på hebreiska inför en grupp på 20 studenter som fullständigt omöjlig, till att lägga fram och försvara en masteruppsats i forskarseminariet inför studenter, doktorander, forskare, professorer och professor emeriti.

Jag har slitit mycket. Det har varit tungt och arbetsamt, roligt och spännande, nedslående och upplyftande - men otroligt mycket av det positiva som  har hänt mig de senaste 10 åren har hänt på Teologen, och jag kommer alltid, alltid, alltid att vara  tacksam mot ALLA de som bidragit till att jag har kommit så långt som jag har kommit.
Jag vet att jag har nämnt vissa personer vid namn här, men det finns oändligt många fler som på ett eller annat sätt varit kopplade till Teologen som verkligen har hjälpt mig - medvetet eller omedvetet. Vet att ingen är glömd!