Jag har den senaste tiden lyssnat mycket på låten "Annars vore jag inte jag", ur Jonas Gardells musikal "Livet är en schlager", som Peter Jöback sjunger.
Den har berört mig oerhört mycket och jag förstår att många kan känna igen sig i texten - så även jag.
Jag lägger med en länk till ett YouTube-klipp med låten och jag kommer också att skriva ut texten, jag tycker den är helt fantastisk!
För mig, personligen, kan jag verkligen se min egen resa i den här sången! Så många lång år av utanförskap och isolering, för min del har det i och för sig aldrig handlat om sexualitet utan annat - men det har varit utanförskap och isolering ändå. Känslan av att aldrig räcka till, att inte passa in, att inte vara delaktig, har präglat en mycket stor del av mitt liv, vilket också framkommer i sångens båda verser. För mig har det också inneburit att "spela teater", att låtsas som att allting är bra, att man inte mår dåligt, att man klarar av mer än vad man gör ... och i en förlängning också lögner. Ursäkter och påhitt, därför att man inte kan stå för vem man är eller acceptera sina problem ... "en dröm om att få leva utan att tvingas att ljuga". Låten pekar verkligen på otroligt mycket som jag känner igen mig i!
Den går vidare med att konstatera att mitt liv är något värt, det är något bra, det är något att vara glad och stolt över - och jag har faktiskt kommit dit med mitt liv också! Det är inte alltid saker och ting fungerar, det är mycket som känns tungt och arbetsamt och jobbigt - inte minst nu med ett negativt besked kring forskarutbildningen - men trots det skulle jag inte vilja ha någon annans liv.
Tack vare hårt jobb, mycket slit och alldeles fantastiska människor i min närhet, dels mina familjer och mina vänner, och dels de otroliga människor jag har träffat på teologen, har jag kommit till insikten att "mitt liv är ett liv värt att leva!" - och att nå den insikten är för mig någon alldeles oerhört och något jag för ca 10 år sedan jag inte i min vildaste fantasi hade kunnat föreställa mig!!
Nu när jag är inne på detta med min egen utbildning, min egen resa på Teologen kan jag faktiskt inte nog tacka alla fantastiska människor jag har stött på där. Studenter, både kurskamrater och studenter i grupper där jag har varit mentor, administrativ personal, lärare, doktorander, professorer och docenter ... de allra, allra flesta jag har stött på där har varit helt otroliga! Jag tror inte många av dem är medvetna om vilken inverkan de har haft på mig, hur de har hjälpt mig att bygga upp en självkänsla och ett självförtroende på ett sätt jag aldrig trodde var möjligt.
Jag är sååå tacksam!
Annars vore jag inte jag
Gud älskar dig just som du är
Är nåt som man ofta får höra
Sen följer en lista med krav
På förändringar man måste göra
För att bli godkänd, för att va' med
Men om jag lyder dem nu
Då vore jag inte jag
Då vore jag någon annan än jag
Allt vad jag har är en bön
En dröm om att en gång få duga
Att få leva mitt liv som jag vill
Utan att tvingas att ljuga
Om vem jag älskar, om vad jag är
Att va' nån som blir välkomnad in
Annars är jag inte jag
Annars är jag någon annan än jag
Om jag fick leva mitt liv en gång till
Gjorde jag om det igen och igen
Om jag fick välja precis som jag vill
Ville jag vara jag!
Annars vore jag inte jag!
Annars vore jag någon annan!
Det jag är är något värt!
Mitt liv är ett liv värt att leva!
Det jublar, det rasar, det smärtar, det kvider
Annars vore jag inte jag!
Annars vore jag inte jag!
Jag väljer det en gång till
Om jag fick leva just mitt liv igen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar