Mentorsverksamheten

Jag har berört mentorsverksamheten i tidigare inlägg, men en så pass stor del av min tid på Teologen de senaste åren har handlat om mentorsverksamheten att jag tycker den förtjänar ett eget inlägg! :)

Det här inlägget kommer nog att förutsätta att man har läst åtminstone större delar av inlägget "Min resa på Teologen", eftersom jag kommer att referera till terminer och kurser utan att förklara värst mycket ... så har ni inte sett det inlägget kan det vara bra att i alla fall skumläsa det lite översiktligt först.

Jag hade mentor själv för första gången när jag läste grekiska, ht-08 - för övrigt första gången man provade mentor på en språkkurs. Maria var en fenomenal mentor, och jag blev intresserad av det då ... och det fanns en liten vag tanke på att så småningom kanske själv kunna bli mentor på hebreiskan. Men sen rullade terminen på, det blev jättemycket att göra och jag kände att jag inte alls orkade ta tag i något ytterligare utan hade fullt sjå med att fixa grekiskan.

I december 2008 fick jag ett mail ifrån dåvarande SI-ansvarig, som någonstans ifrån hade fått mitt namn som möjlig mentorskandidat i hebreiska (jag vet än idag inte vart hon hade fått det namnet ifrån, men jag är fortfarande nyfiken! *ler*). Jag blev verkligen överraskad och oerhört glad - och trots att jag både kände mig väldigt stressad och samtidigt var väldigt nervös kunde jag ju inte med att tacka nej! :)

Jag gjorde min första termin som mentor på hebreiska-kursen vt-09, med blandade resultat. Jag var själv ganska osäker och mycket nervös, och det speglade sig naturligtvis också i verksamheten - likaså var jag orutinerad på just mentorsarbete i sig och den första terminen man är mentor handlar det alltid om "trial-and-error" - man får prova sig fram och se vad som funkar.
Hur som helst var det fantastiskt roligt att vara mentor, och det gav mig också en chans att hålla liv i mina egna hebreiska-kunskaper! :) Ola Wikander undervisade den första halvan av terminen för första gången då, och vi fick till stånd ett riktigt fint samarbete den terminen - ett samarbete som sedan följdes upp utav Blazenka som tog över kursen under andra halvan av terminen.

Nästa gång jag var mentor var vt-10, då hebreiskan gick nästa gång. Den här gången fungerade det betydligt bättre, jag hade med mig en mängd erfarenheter från den första terminen som jag kunde använda mig av den här gången, och jag tyckte hela verksamheten kändes mer stabil och fungerade bättre. Samarbetet med lärarna fortsatte att fungera bra, och jag tycker att hebreiska i sig är otroligt kul, så jag passade på att gå på så många föreläsningar jag bara kunde! :)

Så var det dags för vt-11, min tredje termin som mentor för hebreiskan - här tillsammans med Elisabet. Tanken var att vi skulle dela på mentorsjobbet 50/50, men jag tror inte riktigt det blev så i slutändan. Ursprungsidén var nog att vi skulle ha något gemensamt möte i början av terminen och sedan fördela mötena mellan oss, men istället blev det så att vi hade de allra flesta möten tillsammans. Det var en mycket nyttig erfarenhet för mig, att dela på mentorskapet. Eftersom man inte hade haft mentor på den här kursen tidigare, hade jag på något sätt fått styra upp verksamheten själv och det var väldigt nyttigt att sedan samarbeta med någon som till viss del hade ett annat synsätt och andra idéer. Det var otroligt kul att jobba tillsammans med Elisabet, som är en mycket kreativ mentor och kommer på en massa roliga övningar och spel - som jag inte riktigt har fantasin till! :)

Under våren 2011 fick jag också ett "Hedersdiplom för extraordinära insatser inom SI-verksamheten vid Lunds universitet", vilket verkligen var fantastiskt roligt, och helt oväntat! Jag visste inte ens om att det fanns, men tydligen hade jag blivit nominerad av dåvarande SI-ansvarig och sedan också blivit tilldelad diplomet som jag fick ta emot vid den årliga SI-ceremonin i maj! Helt fantastiskt!

Hösten 2011 var jag mentor på fortsättningskursen i Bibelvetenskap och det var faktiskt en rejäl omställning. Den kursen kommer före hebreiskan i kursstrukturen (och kan väl ses som en slags B-kurs, till hebreiskan som C-kurs), och jag fick verkligen tänka om i mitt upplägg kring mentorsverksamheten. Det gick inte att arbeta på samma sätt som jag hade gjort tidigare, och ibland blev det lite "fel" på mentorsmötena. På det stora hela fungerade det dock mycket bra.

Under 2011 fick jag förfrågan från dåvarande SI-ansvarig om jag ville ta över ansvaret helt från och med årsskiftet 2012. Jag blev mycket glad och överraskad, och en del av terminen gick åt till att försöka så sakteliga sätta mig in i vad det skulle innebära.

Sedan 1 januari 2012 har jag alltså varit s.k. metodhandledare, eller ansvarig för hela mentorsverksamheten vid institutionen. Det har varit otroligt utmanande, fantastiskt roligt, mycket svårt och kolossalt häftigt. En hyfsad summering, tycker jag.
Stundtals har det varit svårt, mina ångestproblem ställer till det ibland när det krävs att man kliver fram och tar plats, men jag tror att jag har en administrativ ådra och en lösningsbenägenhet som gör att jag tycker det är roligt att försöka hitta strukturer och lösningar på eventuella svårigheter.
Det har varit mycket spännande att få mera av ett översiktsperspektiv, och jag har ju också fått lära mig betydligt mer om institutionen och om utbildningssystemet i och med detta, vilket jag också tycker är roligt. Samtidigt kan jag sakna den konkreta mentorsverksamheten som sådan, arbetet ute i grupperna, med studenterna. Att hitta övningar, att motivera studenterna, att hjälpa dem framåt och att få åtminstone några av dem att inse fascinationen med att lära sig, fascinationen över ämnena de läser ... för den delen får jag inte se så mycket utav nu.

Ur en personlig synvinkel har mentorsverksamheten gett mig kolossalt mycket, jag har växt enormt i och med den. Jag har lärt mig att leda en grupp på ett konstruktivt sätt, jag har lärt mig att läsa av gruppdynamik, veta när man ska uppmuntra och när man ska försöka dra in tyglarna, jag har lärt mig att styra diskussioner i en viss riktning - och jag har lärt mig vad ett mera övergripande ansvar innebär, att hålla koll på administration och ekonomi, att handleda - jag som alltid har varit en efterföljare, någon som är osäker och tillbakadragen, jag kan nu handleda och fortbilda mentorer!
Både att få vara mentor och att sedan få avancera till att vara mentorsansvarig har gett mig oerhört mycket - och även det har jag Teologen att tacka för! :)