lördag 24 september 2011

Ofattbara 314 dagar!



Det har gått ofattbara 314 dagar sedan jag miste Zorro! Jag kan fortfarande inte greppa att han faktiskt är borta, för alltid. Jag tänker på honom varenda dag fortfarande och jag saknar honom på ett sätt som ord aldrig någonsin kan uttrycka.

Jag har förhållandevis ofta fått frågan om jag inte ska skaffa en ny katt, om inte precis nu så i alla fall så småningom - självklart kan jag inte svara nu för vad framtiden för med sig, men jag har väldigt svårt att se mig själv tillsammans med en annan katt.
Jag kan inte komma ifrån känslan av att den katten alltid skulle jämföras med Zorro och att jag på något sätt skulle förutsätta att vissa saker skulle fungera på samma sätt som det gjorde med Zorro - och det känns verkligen inte rättvist mot ett annat djur, med en annan personlighet.

Nej, jag tror faktiskt att Zorro blir den enda katten jag kommer att ha. Det som vi hade, det som vi delade och det som vi gav till varandra är något bortom all beskrivning. Trots att jag vet att det är ologiskt och irrationellt kan jag inte hindra mig själv från att bli upprörd och ledsen över att jag faktiskt har anpassat mig till ett liv utan Zorro nu. Det är inte längre tortyr att gå och lägga sig på kvällen utan honom, jag ramlar inte längre ihop i en hög när jag kommer in genom dörren och ingen möter mig ...
Det logiska vore väl kanske att känna att det är bra - och jag känner raka motsatsen ... fortfarande ... Och jag kan fortfarande inte greppa tanken att han faktiskt är borta för all framtid. Att oavsett vad som händer kommer jag aldrig någonsin få ha honom i min famn igen.

Jag är oerhört tacksam över de år vi fick, och jag vet att jag i alla fall de senare åren verkligen försökte att ta vara på tiden vi hade tillsammans, jag var trots allt medveten om att den inte skulle vara i oändlighet. Jag vet att jag aldrig hade orkat med tillvaron under "den värsta tiden", säg åren 2001-2005, utan Zorro. Hade jag inte haft honom, alltid närvarande, alltid villig att ge 100% ovillkorlig kärlek, då tror jag inte att jag hade orkat kämpa som jag gjorde.


ZORRO
1997 - 2010
LOVED ALWAYS. MISSED FOREVER.