Tämligen lång dag

Man kan väl inte med bästa vilja i världen påstå att den här dagen blev som jag hade tänkt mig ... men man får väl leva med det också, eller hur? :)

Jag vaknade med huvudvärk i morse och insåg rätt snabbt att det inte skulle bli någon Lundatur på förmiddagen. Jag försökte kurera värken efter bästa förmåga, och efter ett gott råd från en god vän på Facebook tog jag en foto-promenad vid havet - det brukar fungera bra, oavsett vad som gäller och så också idag. Huvudvärken försvann, men jag blev ute längre än vad jag hade tänkt mig. Det blev lunch i raketfart (och jag funkar inte så bra om jag måste slänga i mig mat) och stress ner till busshållplatsen - bara för att inse att jag missade bussen med sådär en 30 sekunder ... och därmed också tåget.

Humöret sjönk och det var verkligen inte givet att jag skulle hinna in till seminariet kvart över ett. Nästa tåg anlände i Lund några minuter över ett, och det blev en rask promenad till Teologen - men jag var på plats ca tio över ett ... Fast jag mådde inte värst bra, förkylningen hänger envist med även om jag inte längre har feber, och jag hostar ordentligt mycket!

Hur som helst kom jag i tid och var med på ett intressant seminarium (Bibelvetenskap, GT) om tiden efter den babyloniska exilen, om Esra och Nehemja och lite om kulturellt minne. Jag har dålig koll på efterexilisk tid så det var roligt att jag kunde vara med.
Efter seminariet blev det en snabb liten paus innan nästa seminarium, denna gång uppsatsseminarium, drog igång. Gruppen hade fördubblats, från två till fyra (!) och temat för dagen var "handledning". Det var intressant att diskutera och höra andras erfarenheter.

Jag måste också reflektera över hur pass långt jag trots allt har kommit. Jag har upplevt, och det tror jag stämmer, en viss tillbakagång i min utveckling under en period nu. Det har sina förklaringar och orsaker, men det är inte något jag kommer att gå in på nu - men idag slog det mig att jag faktiskt har kommit bra långt ändå! Jag var nervös inför det här seminariet, även om jag nog inte skulle gå så långt som att säga att jag hade ångest. Och bara det är en lång resa. Jag visste inte jättemycket om upplägget på det här seminariet, eller hur många (eller vilka) som skulle komma - men jag var ganska säker på att vi inte skulle bli så många, och därmed skulle det i princip vara omöjligt att vara anonym. Att tackla det utan ångest, det är faktiskt något stort för mig!
Jag ska inte haka upp mig för mycket på det, men eftersom jag nu har sett en tillbakagång i utvecklingen känns det samtidigt viktigt att uppmärksamma det som är positivt och som pekar framåt.

Efter seminariet var det masterträff i pentryt med god mat och dryck. Det var inte jättestor uppslutning där heller, men ganska så trevligt, och vi fick höra lite från en doktorand från institutionen som berättade om sina erfarenheter som doktorand, hur forskarutbildningen ser ut och är upplagd och så. Även här syns ovan nämnda utveckling, för ett sådant sammanhang hade jag inte heller fixat för fyra, fem år sen - och nu ... ja, jag vill inte säga att det går per automatik, för det gör det inte. Jag funderar och laddar upp inför det, men jag genomför det utan att det blir en riktigt stor grej utav det!

Jag hade planerat in att uträtta en del ärenden som det var lite tidspress på innan det första seminariet, men eftersom jag nu fick ta ett senare tåg hade jag ingen chans att fixa det. En annan av studenterna skulle gå tidigt så då hängde jag på också ...
Jag fick uträttat ärendena, men sen var det förstås tågkaos ... Tåget var sent och när vi väl kom igång hamnade vi bakom ett tåg som stannade på alla mellanstationer, vilket innebär att det tog en evighet att komma hem ...

Nu känner jag mig tämligen trött - och då jag för ovanlighetens skull inte har något inplanerat alls imorgon, tänkte jag ta en uppsatsdag hemma då!
Jag avslutar inlägget med några bilder från dagens foto-promenad!