Den 1:e december såg jag och Annika Chess på Göteborgsoperan!
Jag såg Chess i Stockholm i januari 2003, med Tommy Körberg, Anders Ekborg, Helen Sjöholm och Josefin Nilsson, och jag har sett DVD-inspelningen ett oräkneligt antal gånger. Jag hade också turen att kunna se Chess International Tour i Oslo i november 2006, och fick förmånen att bland andra se Linzi Hately, David Shannon och Michael McCarthy!
Det var först i och med The International Tour som jag insåg att Stockholmsuppsättningen var ganska så annorlunda. Den benämndes "Chess på svenska", vilket jag inte tänkte på redan 2003, men när du även Göteborgsuppsättningen hette just "Chess på svenska" förstod till och med jag att den är en "egen" variant på Chess - eftersom Göteborgsuppsättningen i princip helt följde Stockholmsuppsättningen (vissa förändringar i sånger/sångtexter, men i grund och botten definitivt samma uppsättning).
Jag måste också nämna att det var fantastiskt roligt att även här i Göteborg få se Anders Eljas dirigera, jag tycker mycket om honom!
Eftersom jag är otroligt förtjust i Stockholmsuppsättningen - inklusive dess casting! - och har haft förmånen att se helt fantastiska världsstjärnor i Olso kände jag mig lite tveksam till den här uppsättningen och hade liksom försökt ställa in mig på att den nog inte riktigt skulle leva upp till mina förväntningar ... OJ vad jag hade fel!!
Jag blev verkligen SÅÅ imponerad, och generellt sett var det en helt fantastisk föreställning!!
Jag gillade många av de scenografiska lösningarna man hade fixat i den här uppsättningen, inte minst "höghuset" som utgjordes av "rutor" där man såg in i olika rum/lägenheter på olika våningar, och som skulle knyta an till schackbrädets rutor. Det var mycket illustrativt och erbjöd många häftiga scenografiska uttrycksformer. Jag kan dock tycka att man gick lite till överdrift med mindre rekvisita (som flaskor, väskor, gevär o.s.v.) som var tvådimensionella (av papp??) och svart-vita ... det störde inte extremt mycket, men det hade helt klart känts mer naturligt med vanlig rekvisita.
Philip Jarmelid spelade Anatolij. Jag hade aldrig sett honom tidigare - men blev verkligen otroligt imponerad!! Han kunde helt klart mäta sig med Tommy Körberg, och det vill verkligen inte säga lite!! Han har en otrolig röstkapacitet, men också en fantastisk stage presence, vilket är något jag tycker är mycket viktigt! Jag ser verkligen fram emot att se mer av Philip Jarmelid framöver (han kommer att spela Chris i Miss Saigon i Malmö nästa höst - yay!!)!!
Christopher Wollter spelade Freddie Trumper. Jag såg honom i My Fair Lady i Stockholm i april 2009, men det blev lite "fel" då ... tyvärr! Han spelade Freddy i My Fair Lady och var understudy till professor Higgins (Tommy Körberg). Vi såg Christopher som Higgins ... och jag tyckte inte det var en optimal casting! Han är jätteduktig, men handlingen blir skev eftersom åldersskillnaden till Helen Sjöholms Eliza inte alls stämde. Detta tillsammans med besvikelsen över att inte få se Tommy Körberg gav nog en ganska orättvis bild av Christopher Wollter - och det blev inte bättre av att Freddys understudy (som jag tyvärr har glömt namnet på nu) faktiskt inte var värst bra ...
Jag blev betydligt mer imponerad av Christopher Wollter som Freddie i Chess!! Jag föredrar helt klart den svenska uppsättningen, när jag såg Chess i Olso porträtterades Freddie som i princip helt galen, vilket jag aldrig riktigt förstod vitsen med!
Det är svårt för mig att jämföra Christopher Wollter med Anders Ekborg, som jag har känt extra mycket för sedan han blev min Karl-Oskar (Kristina från Duvemåla)! :) (long story there ...)! Jag måste säga att jag tycker Anders Ekborg gör en bättre Freddie Trumper, men Christopher Wollter kommer verkligen inte långt efter!
Vad gäller Florence (Evelyn Jons) och Svetlana (Nina Pressing) har jag ungefär samma kommentar att göra, trots att Florence har en betydligt större roll. De var båda väldigt ojämna! Överlag var jag inte jätteimponerad utav någon av damerna, men då och då kom riktigt bra partier från dem båda!
Jag gillade verkligen Evelyn Jons i "Man kan inte lita på nån" (som i Stockholm hette "Lämna inga dörrar på glänt"), samtidigt som jag gillade Stockholmsuppsättningens arrangemang och scenografi till den låten bättre...
Molokov spelades av John Schinkler och han gjorde en fantastiskt bra insats. Det hördes att han har operabakgrund, han har en otroligt mäktig röst. Jag saknade dock sången "Glöm mig om du kan" som Per Myrberg sjöng i Stockholm. Jag har alltid tyckt otroligt mycket om den, och tyckte det var synd att den inte fick vara med här!
Domaren spelades i den här uppsättningen av två personer, nämligen tvillingbröderna Magnus och Henrik Rongedal. Den här karaktären är nog det enda jag inte gillar med "Chess på svenska"-uppsättningarna faktiskt ... Jag börjar ju långsamt inse att tanken med den här karaktären verkligen är att han ska vara "knäpp", galen och "totally out there" ... mer eller mindre en parodi - men jag gillar det inte alls, Jag tycker inte karaktären blir trovärdig alls, och även om man kanske bör se honom som ett välbehövligt komiskt inslag i en annars allvarlig musikal tycker jag inte att det funkar....
Avslutningsvis måste jag säga att det var en OTROLIGT bra föreställningen, och den allra största behållningen av kvällen var utan tvekan Philip Jarmelid!!
4 kommentarer:
Jätte-kul att läsa din Chess-recension! Roligt att du också gillade den! :)
jag är ännu mer positiv efter andra gången faktiskt! första gången blev jag VÄLDIGT störd av den tvådimensionella rekvisitan, men nu tyckte jag det var helt ok LOL
Jag kände nog lite att jag jämförde för mycket med stockholmsuppsättningen första gången (även om jag bara sett den på dvd), men andra gången kändes det verkligen som att tog till mig göteborgsuppsättningen och kanske gillade den bättre t.o.m. :)
Philip var helt klart bäst! :)
Vore verkligen roligt att se honom i Miss Saigon också! (känns inte alls stressat att behöva boka biljetter ett år i förväg..suck..)
Christopher hade jag svårt för första gången (antaligen för att Anders är SÅ perfekt i den rollen), men tyckte han var bättre den här gången. Kändes som han förstod rollen bättre nu och mer gjorde sin egen tolkning av den. (Första gången upplevde jag honom mest som osympatisk). Men föredrar ändå Anders version.
Har lite svårt för Evelyn, men tyckte hon blivit bättre sen Cats. Nina tyckte jag var rätt bra första gången i alla fall. Andra gången kändes både rösterna väldigt jobbiga vilket får mig att fundera på om ljudteknikern inte riktigt lyckats? Eller så var det bara jag som mådde för dåligt ;)
Angående domaren så var jag lite besviken på rongedals version - även om jag gillar dem mycket så hade det tidigare pratats om att rollen sågs som en personlighetsklyvning etc, och jag kände att jag blev väldigt besviken av att de spelade rollen ganska identiskt då det inte alls var vad jag väntat mig. Men tycker ändå de är mycket bättre än domaren i stockholmsuppsättningen. Håller dock med om att karaktärern inte alls behöver vara knäpp...det tycker jag inte alls känns rätt, och skulle gärna se en helt annan tolkning. (Tvivlar på att Björn Skifs gjorde rollen så i orginaluppsättningen, men har bara sett "musikvideon" där låten sjungs normalt...så vet inte hur det var i själva föreställningarna)...
Kul att du gillade att läsa! :)
Den där tvådimensionella rekvisitan ja ... alltså, kan väl inte säga att jag direkt störde mig på den, men det kändes bara som ett onödigt steg att ta ... varför inte göra det enklare för alla och använda normal, vanlig rekvisita?!?
Coolt att du t o m gillade Göteborgsuppsättningen mer än Sthlm andra gången! Jag står och väger ... vissa saker tyckte jag var bättre i Sthlm, vissa saker var bättre i Gbg - men jag gillar den SVENSKA uppsättningen bättre än den vi fick i Oslo som jag gissar kommer ur den engelska originaluppsättningen - den stämde inte alls för mig!
Kanske var nåt med det ljudtekniska för tjejerna, jag vet inte. Jag var inte så imponerad av någon av dem, men som sagt - helt plötsligt kunde det komma partier som de gjorde jättebra ...
Jag tror det är just i "Chess på svenska" som de har gjort domaren så knäpp - i Oslo uppsättningen var han (spelad av Åge Sten Nilsen, som var riktigt duktig!) fullt normal, och jag tror det är så det är i den engelska uppsättningen också. Jag gillar varken Sthlm eller Gbg-domaren/domarna, visst, det var en lite kul idé att dela på dem, men jag tycker hela konceptet bara känns onödigt och konstigt!!
Enligt hon jag pratade med där första gången så var syftet med den tvådimensionella rekvisitan att ge lite "serietidnings-stil" på musikalen, göra den moderna och mer tilltalande för ungdomar.
Inte riktigt något som tilltalade mig, men som sagt...andra gången störde det mig inte längre...
har väldigt dålig koll på den engelska uppsättningen... men känns som jag gillar den svenska bättre, den engelska känns lite mer rörig och komplicerad.
Okej ... "serietidning" av Chess ... *hmm* Vet inte om jag köper tanken rakt av, men visst, det är lite kul att man kan ha nåt "nytänk" i alla fall! :)
Jag har egentligen också väldigt dålig koll på den engelska versionen - visste inte ens att de skilde sig så mycket åt förrän jag såg den i Oslo och blev helt förvirrad av att allting var annorlunda! :)
Gillar helt klart den svenska bättre! :)
Skicka en kommentar