Den 15 november var det två år sedan han gick bort. Två hela år! Det är för mig helt obegripligt! Jag kan inte fatta att jag har lyckats leva utan Zorro i två år! Sorgen och saknaden är annorlunda nu än för två år sedan, förstås, men jag vet inte om jag kan säga att den är mindre. Den är mindre påtaglig, eftersom jag har vant mig vid ett liv utan Zorro nu, men den är inte mindre. Jag har många tankar kring detta med sorg och sorgearbete, men jag tror att jag ska spara det till ett ordentligt inlägg i Zorro-bloggen istället.
Fortfarande får jag ibland frågan om jag ska skaffa ny katt vid tillfälle - och svaret är fortfarande ett rungande NEJ! Det finns många olika skäl till det, som jag också hoppas kunna reda ut i Zorro-bloggen vid tillfälle ...
Det dyker upp ibland, på internet eller i tidningar, notiser om hemlösa katter, katter som behöver tillfälliga hem o.s.v. - mitt hjärta blöder för varenda en av dem, och ändå vet jag att det enda jag skulle tänka på och vilja ha om jag tog hem dem var Zorro. Och det är ju verkligen inte rättvist mot en annan liten katt, eller hur?
Jag är oerhört tacksam över den tid Zorro och jag fick tillsammans, och den relation vi hade. Jag står fullt och fast vid att jag inte tror att jag hade klarat av åren 2001-2005 utan Zorro ... jag tror jag hade hamnat under vattenytan helt om det inte hade varit för honom ...
Tyvärr gör det varken sorgen eller saknaden mindre ...
Min älskling:
2 kommentarer:
Fina bilder! *kram*
Nej, förstår att det är väldigt svårt...blir lätt att man tänker att man försöker "ersätta" det djur man förlorat, och det går aldrig att göra.
Tack! *kram*
Nej ... men det är svårt att komma till rätta med det där. Jag saknar att ha ett djur hemma något alldeles OTROLIGT, men samtidigt tror jag att det är just ZORRO jag verkligen saknar - och att då ta in en annan katt, det blir bara fel ... både mot mig och mot Zorro och mot den nya katten ...
Skicka en kommentar