Äntligen i kapp!

Phuu, tror nu äntligen att jag har skrivit alla blogginlägg som har blivit liggande uppskjutna tidigare.
Det känns skönt att vara i fast med bloggandet i alla fall, även om det mesta övriga känns som totalt kaos och lite till.

Förhoppningen är i vanlig ordning att kunna blogga lite mer regelbundet nu - det lär ju bli ett uppehåll över jul och nyår då jag åker norrut för att hälsa på familjerna, men lite decemberbloggande borde jag ju kunna åstadkomma - och sen hoppas jag vara igång med nya krafter under 2013!!

Dagens bild:
Graphic från den första Sagan om Ringen-filmen! :)

 

Musikalhösten 2012

Ja, jag vet att det har blivit ordentligt många musikalinlägg den senaste tiden, inte minst nu när jag försöker "komma ikapp" - ursäkter till er som inte tycker det är så värst skojigt.
Här kommer nog i alla fall det sista inlägget om musikaler för i år - en slags sammanfattning av en mycket intensiv musikal-höst för min del! :) (jepp, det är utan tvekan rekord för min del!!)

Les Misérables
Den 26 september såg jag Les Misérables på Queen's Theatre i London.
Och jag måste nog säga att det var bland de bästa - om inte faktiskt den bästa musikalupplevelse jag någonsin har haft (okay, den första gången jag såg en "riktig" musikal var väldigt speciell också ... det medges!)!!
Jag hade den bästa plats jag någonsin har haft (A10), första raden, nästan precis i mitten (tror mitten är runt 13-15 eller så), vilket gjorde att man kom oerhört nära artisterna och verkligen blev en del i musikalen på ett helt annat sätt än när man hamnar långt bak, alternativt på balkong.
Likaså var det en utav de bästa casts sammantaget jag någonsin har sett - och gäller det Les Mis så är jag väldigt känslig för sånt! :) Typiskt nog var väl den enda som jag verkligen inte gillade min favoritkaraktär, Javert, och det känns alltid tråkigt, men de andra var så oerhört bra att jag är helnöjd ändå - och jag hittade flera nya favoriter, vilket inte heller hör till vanligheterna!
Helt fantastiskt!!

Phantom of the Opera
Den 27 september var det Phantom of the Opera på Her Majesty's Theatre i London.
Vilket var näst intill den ultimata kontrasten mot Les Mis dagen innan.
Jag hade inte en värst bra plats där, vilket förstås är trist, men det hade jag trots allt ställt in mig på och var medveten om. Däremot var publiken rejält enerverande - de skulle fotografera i parti och minut (visserligen inte uppenbart under själva föreställningen, men rejält mycket - och med blixtar till förbannelse) både innan och under pausen) så personalen fick nästan inte göra annat än att springa runt och säga till folk. Det äldre paret som satt bredvid mig började prata med varandra (på spanska?portugisiska?) under själva föreställning, vilket också störde mig en hel del.
Castingen var inte heller så lyckad, den enda jag fick ut någon behållning av var Christine (Sofia Escobar), de andra två huvudrollsinnehavarna var verkligen ingen hit ...

Evita
Den 27 oktober var det dags för Evita på Malmöoperan. 
Jag har lite svårt att bedöma den här musikalen - dels har jag bara sett den en gång tidigare, i London - och då med min absoluta favoritartist genom tiderna ... vilket jag förstås hade med mig även till den här föreställningen. Charlotte Perrelli som Evita var bra, hon är en jätteduktig sångerska, men jag vidhåller att hon inte är någon musikalartist, och tyvärr så märktes det ... Den stora behållningen var förstås Fred Johansson, som spelade Perón - men det var ju just den karaktären som min favorit, Philip Quast, spelade i London, så jag hade svårt att göra en bedömning av Fred Johansson utan att hela tiden tänka tillbaka på London! :) Hur som helst var Fred den bästa av aktörerna på scenen i Malmö, utan tvekan!

Cats
Den 10 november såg jag Cats på Kristianstad Teater.
Det var fantastiskt roligt att se en lite mindre uppsättning av en musikal också, och jag måste säga att jag är grymt imponerad över vad jag såg! TYVÄRR mådde jag fasansfullt dåligt när jag såg Cats med ett utav de värsta migränanfall jag har upplevt, och det tog förstås udden av att se musikalen...

Chess
Den 1 december gällde Chess på Göteborgsoperan.
Denna föreställning hör också till en av de mest minnesvärda musikalupplevelserna den här hösten. Eftersom jag är så otroligt förtjust i Stockholmsuppsättningen från 2002 var jag lite förinställd på att inte bli lika tagen av den här uppsättningen - men den överraskade mig totalt! Jag kan inte säga att jag tycker den ena uppsättningen är bättre än den andra, för de är väldigt jämna - vissa saker var bättre i Stockholm, andra bättre i Göteborg! :)
Den utan tvekan största behållningen här var Philip Jarmelid som spelade Anatolij! En helt fantastiskt prestation, och jag ser verkligen fram emot att se mer av honom framöver! :)

Cats - igen! :)
Den 2 december fick jag möjligheten att se Cats på Kristianstad Teater för andra gången.
Den här gången utan migrän! :) Vilket faktiskt gjorde föreställningen mycket mycket bättre! Det var oerhört roligt att se musikalen utan att må så dåligt, och jag blev ännu mer imponerad den andra gången. Det var också roligt att detta var den allra sista föreställningen, vilket innebar ett ordentligt jubel när det var klart, lite tal från en utav teaterdirektörerna o.s.v. - och sånt är alltid lite extra kul! :)

Ja, jag tror inte jag har glömt någon musikal nu ... :) Helt klart en intensiv musikalhöst - vilket har varit fantastiskt roligt! Fast jag tvivlar på att jag kommer att uppleva ett sådant musikal- halvår i brådrasket igen!! :)

Dagens bild:
En bakgrundsbild som jag gjorde efter att ha sett Chess The International Tour i Oslo i november 2006.

 

ZORRO

Det har inte blivit mycket skrivet om Zorro, varken här eller i min Zorro blogg - av olika anledningar. Jag är faktiskt riktigt ledsen för det, för jag tänker på honom, sörjer och saknar honom fortfarande oerhört mycket!

Den 15 november var det två år sedan han gick bort. Två hela år! Det är för mig helt obegripligt! Jag kan inte fatta att jag har lyckats leva utan Zorro i två år! Sorgen och saknaden är annorlunda nu än för två år sedan, förstås, men jag vet inte om jag kan säga att den är mindre. Den är mindre påtaglig, eftersom jag har vant mig vid ett liv utan Zorro nu, men den är inte mindre. Jag har många tankar kring detta med sorg och sorgearbete, men jag tror att jag ska spara det till ett ordentligt inlägg i Zorro-bloggen istället.

Fortfarande får jag ibland frågan om jag ska skaffa ny katt vid tillfälle - och svaret är fortfarande ett rungande NEJ! Det finns många olika skäl till det, som jag också hoppas kunna reda ut i Zorro-bloggen vid tillfälle ...
Det dyker upp ibland, på internet eller i tidningar, notiser om hemlösa katter, katter som behöver tillfälliga hem o.s.v. - mitt hjärta blöder för varenda en av dem, och ändå vet jag att det enda jag skulle tänka på och vilja ha om jag tog hem dem var Zorro. Och det är ju verkligen inte rättvist mot en annan liten katt, eller hur?

Jag är oerhört tacksam över den tid Zorro och jag fick tillsammans, och den relation vi hade. Jag står fullt och fast vid att jag inte tror att jag hade klarat av åren 2001-2005 utan Zorro ... jag tror jag hade hamnat under vattenytan helt om det inte hade varit för honom ...
Tyvärr gör det varken sorgen eller saknaden mindre ...

Min älskling:

 

Möten, möten och fler möten

Slutspurten av terminen har ur ett SI-perspektiv inneburit en himla massa möten ... tänkte skriva lite om de största av dem.

Ett av dem var ett "kandidatuppsatsmöte". Föga förvånande gör CTR återigen om upplägget kring sina kandidatuppsatsseminarier (yikes, långt ord!), och det kändes jättebra att jag och vår uppsatsmentor M. kunde vara med vid det här mötet. Tidigare har alla studenter som skrivit kandidatuppsats inom teologi-ämnen följt ett gemensamt seminarium, men eftersom t.ex. metod skiljer sig tämligen mycket åt mellan de olika ämnena inom teologi har det varit svårt att veta hur man skulle behandla sådana moment gemensamt.
Fr.o.m. höstterminen kommer det istället bli tre olika seminarier, ett i bibelvetenskap, ett i tros- och livsåskådningsvetenskap + kyrko- och missionsstudier samt ett i religionshistoria + religionsbeteendevetenskap. Nu hade vi som sagt ett möte med vår studierektor, seminarieledarna för respektive seminarium (utom bibelvetenskapen, då han som kommer att bli seminarieledare där är i USA), bibliotekspersonal, jag och M. representerade mentorsverksamheten och en studentrepresentant.

Det var mycket spännande att sitta med, det var ju inte så stor del utav mötet som ägnades åt SI men det var ändå roligt att få vara delaktig i diskussioner kring hur man ska lägga upp uppsatser, vilka ansvarsområden som seminarieledare/handledare/examinator skall ha, hur man bäst ordnar framläggningar, hur man plockar upp eftersläntrare och ser till att de blir klara o.s.v.

Självklart diskuterades också hur SI på bästa sätt ska kunna integreras i seminarieverksamheten, men det är en hel del som fortfarande är osäkert där, vilket gjorde att den diskussionen inte blev så väldigt konstruktiv än så länge. Vi har medel för att sätta in ytterligare en uppsatsmentor, men jag har ännu inte lyckats få tag på någon - och upplägget av mentorsverksamheten hänger ju mycket på om vi kommer att ha en eller två mentorer till hösten, och också vilka erfarenheter den nya mentorn har med sig.
Jag får ta tag i det här direkt i augusti och kan förhoppningsvis vaska fram en bra uppsatsmentor, och då får nog jag, mentorerna och de tre seminarieledarna ta ett möte där vi diskuterar hur vi ska lägga upp SI mer i detalj.

Det andra större mötet som har varit nu var ett "grundkursmöte", där studierektor, mentorer, jag, studentrepresentant, studievägledare samt de flesta av alla lärare som är inblandade i vår Religionsvetenskapliga grundkurs (den kurs som de allra allra flesta studenter börjar sin utbildning med).
Det mötet var inte värst roligt tyckte jag - av många olika anledningar ...
Ur SI-synpunkt hade jag och mentorerna en sak som vi visste inte hade fungerat så bra, men den frågan kom upp från lärarna innan jag hann säga något. Det handlar om att kontakten mellan lärarna och mentorerna inte har fungerat så bra, kanske främst på just den här kursen, men det gäller även andra kurser. Där är jag medveten om att jag har missat saker och ting, och jag kommer att ta det med mig inför hösten och se till att det fungerar på ett mycket bättre sätt. Men jag är nervös och har hög ångest bara av att sitta i ett sånt här sammanhang, och att då ändå en hel del tid gick åt att från olika håll påtala hur dåligt det här hade fungerat ... ja, det var ganska jobbigt att ta det tyckte jag. Jag är fullt medveten om att det *egentligen* nog inte var så farligt, att man måste lära sig att ta såna saker och få mer skinn på näsan - men samtidigt måste jag ju kunna stå för att jag i det här läget tyckte det var arbetsamt. Jag hade kanske hoppats lite på att om jag tog upp det själv (vilket jag också gjorde i respons till de andras kommentarer) och verkligen visade att jag var medveten om att det var ett problem och att jag skulle se till att det blir bättre till hösten skulle man släppa det sen, men det kändes som det blev ganska så utdraget och frågan återkom några gånger ...
Så tyckte jag att mötet var lite jobbigt av andra anledningar också - men jag känner ju att jag är ny, oerfaren och så, så jag vet inte om jag överreagerar heller ... Det kändes som det blev mycket tjafs om ingenting, och jag fick lite känslan av att man lade mycket tid vid t.ex. frågor från studentrådet och från enkätsvar som egentligen känns rätt överdrivna - men som sagt, jag har inte erfarenheten som lärarna har, och det var ändå lite roligt att följa med i diskussionerna.

Det sista möte som får komma med här var i måndags då jag träffade min chef, som är ansvarig för SI på hela HT-området. Det blev ett riktigt avslut av terminen då, vilket kändes skönt - nu kan jag ta "SI-semester" till i augusti. :-)
Jag lämnade in enkäter och hade tidigare skickat in min terminsrapport och budgetäskandet för 2013. Det kändes lite nervöst att sitta och diskutera hur vi har lagt upp SI nu (vi har haft några oförutsedda händelser som har medfört lite rockader inom verksamheten, och sånt har en tendens att synas i statistiken), hur statistiken har sett ut och inte minst hur vi har tänkt oss under 2013 och hur mycket pengar vi vill ha! Överlag tror jag att det fungerade rätt så bra i alla fall och som sagt, nu behöver jag inte hålla på med något rent praktiskt som gäller SI förrän i augusti, och det känns ganska skönt!

Jag borde egentligen göra ett sammanfattande "SI VT-12" inlägg också, men jag har inte själv riktigt landat i alla tankar och känslor och reaktioner kring den här terminen, och jag måste nog göra det först, innan jag plitar ihop ett blogginlägg - så det får ni vänta lite på! :-)

Dagens bild
Har precis kollat på alla Lord of the Rings-filmerna, så jag tyckte den här var passande! :-) Har fortfarande inte full koll på blending, men den funkar i alla fall, tycker jag ... 

 

Ledsen och trött

Jag har under några dagar känt mig väldigt ledsen och nedgången, jag gissar själv att det beror på trötthet ... men det är ganska arbetsamt. Jag har svårt att fokusera på det jag ska fokusera på, det kommer många ledsamma tankar och jag tar åt mig och tolkar in saker och ting som förmodligen inte finns där alls ...
Det blir förstås tärande i längden och just nu känns det ganska motigt.

Jag har grymt mycket att göra och jag har en hel del saker angående mig själv som jag känner att jag verkligen måste jobba med, men när jag känner mig så här nere är det näst intill omöjligt att få något gjort överhuvudtaget. Och samtidigt vet jag att jag verkligen måste prestera nu, det finns inga andra val eller alternativ eller möjligheter - vilket förstås bidrar till en massa stress som gör att jag mår ännu sämre.

Det blev ett dystert inlägg, det var väl inte riktigt meningen egentligen, men det har varit ganska tungt ett par dagar nu och jag märker att jag har svårt att komma ur de här ledsamma och arbetsamma tankarna ...

Idag har jag, just på grund av detta, lagt uppsatsen åt sidan. Det är egentligen inte bra alls, för tiden rinner undan i racerfart nu och helst skulle jag behöva jobba aktivt med uppsatsen sådär en 37 timmar varje dygn för att det ska fungera på ett bra sätt - men det har inte funnits en chans att jag skulle kunna koncentrera mig idag, inte minst eftersom jag nästan bara läser tysk litteratur nu och det är grymt mycket mer krävande än vad jag hade trott och hoppats!
Idag har jag istället försökt läsa (i den mån det har fungerat) om död, torka och sol! :-) O., som är doktorand i GT och som har undervisat på kurser där jag varit mentor, har sitt slutseminarium den 6 december och jag hämtade ut seminariematerialet häromdagen - mycket spännande! Än så länge har det mest blivit ugaritiska texter med Baal och Mot och Shapshu, men jag kan ju inte komma ifrån att jag ser fram emot att läsa om GT-texter! :-)

Det blev en långpromenad på förmiddagen, inte så många foton, men några i alla fall (alla med Samsung ES28):

Social isolering

Den här helgen innebär total isolering för mig, helt avsiktligt och mycket nödvändigt.
Jag hade inte räknat med en sån här svacka alls den här hösten, men den har kommit och jag arbetar fortfarande med att ta mig ur den.
Av förståeliga skäl vill jag inte gå in på detaljer här, men tillvaron har hamnat i en kontinuerlig negativ spiral de senaste veckorna, där mer och mer saker har hänt, vissa saker har jag inte alls kunnat kontrollera och i andra fall har jag själv fattat fel beslut i vissa ganska så avgörande frågor - och då blir tillvaron tämligen kaotisk!

Jag gjorde följande bild för ett antal år sen, och jag tycker den känns ganska så passande nu. Det känns som allting i tillvaron bara snurrar fortare och fortare och jag styr inte över någonting och kan inte heller stoppa upp och sortera allting som händer.
Och det är där den här helgen kommer in - för avsiktligt har jag struntat i i princip allting nu. Jag måste landa i allt som har hänt för att tillvaron ska kunna fungera framöver och då får det bli social isolering med total avkoppling och gott om tankearbete och kontemplation.

Jag försöker verkligen att jobba med det här nu, faktum är att jag inte har haft så stora möjligheter att arbeta med svårigheter under de senaste veckorna, och när så saker staplas på hög mår i alla fall jag bara sämre och sämre och sämre. Nu är förhoppningen att kunna gå igenom saker och ting i lugn och ro och sedan kunna lämna dem bakom mig, för att istället se framåt och kunna arbeta med vad som komma skall. Den här svackan har ju ofrånkomligen fått både praktiska och emotionella konsekvenser och jag försöker nu skapa mig själv ett så bra utgångsläge som möjligt för att kunna bearbeta det, komma tillbaka och försöka att "rädda vad som räddas kan".