Det här är till viss del inspirerat av en avskedsföreläsning från 2008, då den professor som jag hade då jag läste hebreiska skulle gå i pension. Hans föreläsning hette någonting i stil med "Min bildningsresa", där han på ett fantastiskt målande sätt beskrev sin egen bildningsresa, från gymnasieutbildning till professor med allt där emellan.
Jag har inte alls något liknande att komma med, men jag skulle ändå vilja ordentligt gå igenom den resa jag har gjort på Teologen i Lund. Det här inlägget kommer till ganska stor del vara praktiskt, med en del personliga utvikningar, men jag hoppas även kunna göra mera personliga inlägg om den inre resa jag har företagit sedan jag blev "inflyttad skåning" den 12 juni 2001 så småningom!
Jag satte min fot på Teologen i Lund första gången den 31 augusti 2001, jag hade tidigare läst 40 dåvarande poäng (60 nuvarande högskolepoäng) religionsvetenskap i Karlstad, och var alltså antagen till det Religionsvetenskapliga programmet vid Lunds universitet.
Höstterminen 2001 och vårterminen 2002
Tanken med flytten till Skåne och en utbildning i Lund var att det skulle bli lite av en nystart för mig. Jag hade haft några arbetsamma år i Karlstad, med nästan en hel termins sjukfrånvaro ... men jag insåg inte alls vad en sådan flytt verkligen innebar.
Vid den här tiden hade jag inte fått min sociala fobi diagnostiserad (jag visste inte ens att det fanns något som hette social fobi då!) och jag hade ingen tanke på att det var någon form av ångestsjukdom jag led av - jag mådde bara dåligt, och "var nervös" inför allt som var nytt.
Det funkade trots allt "okej" till en början, jag hade som sagt läst religionsvetenskap i Karlstad tidigare och då, tack vare en fantastisk lärarinsats av Sören Dalevi, fastnat för Nya testamentet. I Lund började jag läsa den dåvarande "baskursen", på 40 poäng (60 hp, d.v.s. två terminer) Den första terminen i Lund flöt på, trots att jag var oerhört ensam och i princip inte fick några sociala kontakter klarade jag av mina studier och tentor. Ända tills den beteendevetenskapliga delkursen. Religionspsykologin gick bra, jag tyckte den var svår, men det funkade och jag klarade tentan - och så kom religionssociologin. Med grupparbeten och intervjuer och observationer och jag vet inte allt! Där tog det fullständigt tvärstopp, och jag hade en missad deltenta där.
Och så tvärvände det. För sedan kom delkursen Gamla testamentet - där precis allting klickade! Nu i efterhand känns det ganska så fantastiskt att läraren på delkursen var professor Fredrik Lindström, som sedan har varit min handledare och lärare på fyra läskurser och tre uppsatser. Han, och kursen som sådan, fick mig att skifta huvudintresse från Nya till Gamla testamentet - ett intresse som ofrånkomligen har hållit i sig och bara växt sig starkare och starkare med tiden!
Trots en fantastiskt rolig delkurs mådde jag själv bara sämre och sämre, och under nästa delkurs, Nya testamentet, som inledde vårterminen 2002, klarade jag inte av att ta mig i väg på nästan några föreläsningar, än mindre på vad som då kallades "gruppövningar" (seminarier). Jag klarade tentan med minsta möjliga marginal ... men blev sjukskriven med diagnosen social fobi i februari 2002.
Sjukskrivningen drog ut på tiden - jag ska inte ge mig på detaljer kring det här, för det hör hemma i ett annat blogginlägg, men jag fick oerhört lite hjälp och blev ganska ofta mycket dåligt behandlad, vilket gjorde att jag var sjukskriven i nästan precis fyra år, och blev friskskriven igen i februari 2006.
Vårterminen 2005
Redan under vårterminen 2005 hittade jag så sakteliga tillbaka till Teologen i Lund. Jag var då sjukskriven och hade arbetsträning på barnverksamheten i en kyrkoförsamling - men tanken var att jag inför en friskskrivning också skulle börja "studieträna", d.v.s. följa kurser på universitetet utan att vara registrerad och behöva tentera, för att hitta tillbaka till den miljön. Jag fick via det som idag heter Pedagogiskt stöd (som då hette något så fruktansvärt som "Handikappverksamheten, believe it or not!!) en personlig mentor, som var det bästa stöd jag hade kunnat få ... ett stort och innerligt TACK till Rebecka!!
Trots en fantastisk mentorsinsats fungerade arbetsträningen inte alls under våren -05. Anledningen till att det inte fungerade är så oerhört uppenbar att det var konstigt att ingen kom på tanken att förkasta idén från början ... Jag ville behålla min tid på arbetsträningen, där saker och ting hade börjat fungera riktigt bra - men det gjorde ju att jag kanske kunde följa baskursen (den kurs jag påbörjat 2001 men inte avslutat, tanken var att studieträna från början av den kursen så jag sedan smidigt kunde "hoppa på den" igen när jag blev friskskriven) en, eller max två, dagar i veckan. Detta skapade ju bara mer osäkerhet och utanförskap än tidigare, vilket gjorde att studieträningen snarare fick mig att må sämre än bättre!
Höstterminen 2005
Under hösten iscensattes Projekt Studieträning på allvar. Jag hade då avslutat min arbetsträning och planen var att studieträna en termin på heltid för att sedan bli friskskriven och fortsätta läsa termin två av baskursen (jag hade klarat 20 poäng av baskursens 40p, men släpade 4p från termin 1 och hade istället tagit 4p på termin 2 - men jag räknade med att det skulle ordna sig).
Studieträningen fungerade med blandade resultat. Jag fick ett oerhört stöd från en av Teologens dåvarande studievägledare, Tina Robertsson, som ställde upp otroligt mycket och t.ex. ordnade personliga träffar med samtliga lärare på baskursen för att förklara vem jag var, vilka problem jag hade, och under hösten just att jag studietränade.
Tyvärr blev den första delkursen lite problematisk. Man hade gjort om strukturen på baskursen sedan 2001, och den delkurs jag inte hade resultat på kom nu allra först. Anders Lundberg, som hade den kursen, var jättebussig och erbjöd mig att om jag följde kursen fullt ut skulle jag få resultatet inrapporterat så fort jag blev friskskriven, och det var ju verkligen en fin gest av honom. Det innebar dock att jag tog på mig alldeles för mycket, var tvungen att fixa grupparbeten och annat, och i slutändan kollapsade det fullständigt - så jag fick inte gjort mycket alls på den delkursen, och följaktligen inte heller på nästa delkurs då jag var fullständigt utmattad!
Den tredje delkursen var Gamla testamentet, och då hade jag försökt samla styrka till att verkligen vara med, då jag visste att jag ville fördjupa mig inom det så småningom. Och det fungerade, dels var jag enormt motiverad och dels tack vare fantastiska lärare. Olof Bäckersten undervisade då, och han var bussig nog att låta mig skriva den ordinarie tentan, som han sedan rättade "vid sidan om" de andras tentor (och jag fick faktiskt VG på den!!), och Blazenka Scheuer hade gruppövningarna - jag klarade av att gå på en av tre gruppövningar, men det var den enda gruppövning jag klarade av på hela baskursen!! För övrigt kan tilläggas att Blazenka sedan kom att undervisa på kurser där jag har varit mentor, och vi har fått en oerhört fin kontakt sedan dess ... kul minnas tillbaka att det började på ett så positivt sett för så länge sen! :)
Vårterminen 2006
Från och med vårterminen 2006 blev det heltidsstudier "på riktigt". Det löste sig med de olika delkurserna och jag klarade av alla tentor utom en, som jag fick en omtenta på i augusti. Dock frestade det på mycket att orka, efter att ha varit sjukskriven så länge utan konkreta krav var det oerhört tungt att behöva vara igång och koncentrerad så mycket och samtidigt ha prestationskravet hängande över sig hela tiden! Även under våren fick jag ett mycket fint stöd från Anders och jag klarade till slut hans delkurs (som på sätt och vis hade hängt över mig ända sedan 2001 även om det inte var han som hade den då) med ett VG i betyget! :)
Höstterminen 2006
Höstterminen 2006 var utmanande eftersom det var den första terminen efter baskursen!! Trots att jag mådde oerhört dåligt under min sjukskrivning hade jag när jag började komma ur den värsta svackan hela tiden närt ett hopp om att klara baskursens 40 poäng och ha den som hel, avslutad kurs. Nu helt plötsligt skulle jag gå vidare från baskursen, och det var ganska tufft.
Jag körde en beteendevetenskaplig termin under hösten, där tanken var att läsa en kärnkurs på 10p (15hp), en metodkurs på 5p (7,5hp) och sedan skriva en uppsats på 5p (7,5hp).
Denna termin blev i mångt och mycket ett avstamp på det sociala planet. Vi var inte så många på kursen, kanske runt 15 stycken (till skillnad från baskursens dryga 100!) och jag började verkligen knyta sociala kontakter - vilket var mer än fantastiskt! Under den här terminen lärde jag känna Sara, Johanna och Katrin, som jag - om än i begränsad form nu - har behållit kontakten med!!
Dock ingick i kursen både enskilt och grupparbete, med muntlig redovisning - detta kom framför allt under andra halvan av kursen ... Anders hade även denna kurs och återigen ställde han och upp, och jag klarade två muntliga redovisningar - vilket för mig i det läget nog kan liknas vid att bestiga Mount Everest ... näst intill i alla fall! :)
Den kursen utgjorde på många sätt en milstolpe för mig!
Metodkursen flöt på utan större incidenter men uppsatsen rann fullständigt ut i sanden och jag fick 5p som låg och släpade.
Vårterminen 2007
Våren 2007 skulle jag läsa hebreiska!! Det kändes lite läskigt att ge sig in på ett språk som var så annorlunda men samtidigt brann intresset för Gamla testamentet, och en chans att få se hur det såg ut på originalspråk var ju helt fantastisk.
Tyvärr blev det en av de värsta terminer jag har haft (finns några till som har varit riktigt tuffa). Det var många faktorer som spelade in här, men i grund och botten handlade det om upplägget på kursen. Det är mer eller mindre samma upplägg fortfarande, både på hebreiska-kursen och kursen i grekiska, och det går ut på att studenterna förbereder översättningar och grammatiska analyser av kortare meningar eller bibelverser hemma. På föreläsningarna läser man sedan upp meningarna, med översättning och analys.
Jag var borta när detta upplägg presenterades och blev således fullständigt tagen på sängen utav det - och fullkomligt skräckslagen! Jag hade under hösten klarat av två korta, avgränsade muntliga redovisningar, men att varje dag, flera gånger per föreläsning, tvingas läsa högt på ett främmande språk inför kurskamrater och en mycket välaktad professor ... det var mer än jag klarade av.
Jag fastnade i den ultimata onda cirkeln, där jag var så oerhörd rädd inför föreläsningen att jag inte klarade av att gå dit - vilket innebar att jag missade föreläsningen och den information som gick ut, vilket innebar att jag blev ännu räddare för att gå på nästa föreläsning. Och så vidare, och så vidare. Jag vägrade släppa taget helt och hållet och klarade av att dyka upp på någon sporadisk föreläsning, ofta med en ursäkt för att jag inte hade "gjort läxan".
Jag mådde oerhört dåligt den här terminen, dels var ångesten enormt tärande men jag mådde också dåligt för det var inte den person som jag egentligen är och vill vara. Det kändes som jag hade blivit ersatt av min "evil twin", som bara dök upp på någon föreläsning då och då, som alltid kom med ursäkter ...
Vi hade en fantastisk lärare och det var ett fantastiskt ämne och en fantastisk kurs, och ångesten gjorde att det tog fullständigt tvärstopp för mig, vilket var otroligt arbetsamt!!
Jag klarade mina tentor, med nöd och näppe - förutom en, som blev en omtenta ... men trots det inrapporterade resultatet var jag fruktansvärt missnöjd med terminen ...
Höstterminen 2007
Under hösten skulle jag läsa två s.k. läskurser (kortare 5p-kurser som man i princip fick sätta samman själv med hjälp av läraren - man fick ett tema för kursen och en massa kurslitteratur, och ca 4 veckor - och sen skulle dessa tenteras muntligen!), en i religionssociologi och en i Gamla testamentet - och sista halvan av terminen skulle jag läsa en kärnkurs som hette Kristen Troslära.
Läskursen i religionssociologi blev gjord ... men drog ut på tiden. Det var svårt och ovant att vara disciplinerad utan föreläsningar och jag kände fortfarande att jag svajade lite efter den jobbiga vårterminen - och så var det en enorm utmaning att gå upp i en muntlig tentamen. Men det gick. Och jag fick VG! :) Däremot blev läskursen i GT uppskjuten.
Kristen Troslära ... tja, det var väl egentligen det som idag kallas systematisk teologi rakt av, inte mitt favoritämne, men en oerhört välstrukturerad föreläsare (numera pensionerad). Vad jag nästan mest minns från den här kursen är den enorma mängd föreläsningsanteckningar det blev ... det antecknades fortfarande för hand här, men jag skrev in alla mina föreläsningsanteckningar på datorn när jag tentapluggade - det blev 80 A4-sidor, i 10 pkt, enkelt radavstånd!!!
Vi fick en munta på en hel 15hp-kurs (ja, övergången skedde väl här nånstans...), vilket var minst sagt maffigt. Jag blev Godkänd, vilket med tanke på mina förutsättningar kändes helt ok, men faktum är att jag var en enda ynklig fråga ifrån VG, vilket faktiskt kan reta mig än idag. Läraren sa det uttryckligen, det var en fråga jag inte kom på svaret på - varpå han replikerar att, "kommer du på det inom några minuter får du VG, annars kan jag bara ge dig G" ... vilket kändes ganska surt ...
Vårterminen 2008
Hösten -06 utgjorde en milstolpe under min tid på Teologen, men en ännu större sådan kom våren -08. Jag skulle då läsa 15hp Bibelvetenskap och 15hp Bibeltolkning. Vilket väl inte var sådär alldeles komplicerat. Men jag kände att det var inom GT jag ville fördjupa mig, och min hebreiska-termin lämnade minst sagt övrigt att önska. Nu hade jag fått ytterligare ett år på mig att utvecklas, jag hade klarat av två muntliga tentor, och jag kände till upplägget på GT-kursen ...
Jag pratade med läraren på kursen (som hade den året innan också), numera professor emeritus Sten Hidal - och berättade hur det hade varit året innan och hörde om jag skulle kunna få sitta med på de föreläsningar jag kunde (som inte kolliderade med mina ordinarie kurser) för att försöka att faktiskt införskaffa de kunskaper i GT och i hebreiska som jag kände att jag inte hade fått med mig året innan. För mig rent personligen handlade det faktiskt också lite om någon slags "personal redemption", att jag skulle kunna visa, både inför mig själv, men även inför Sten, att den person som sporadiskt dök upp på föreläsningar under våren -07 faktiskt inte var den person jag egentligen är.
Sten var oerhört tillmötesgående och såg inga problem alls med detta!
Terminen blev oerhört intensiv och helt FANTASTISK!! Det visade sig att föreläsningarna inte krockade värst ofta, och när hebreiskan väl kom igång fick jag blodad tand till max. Jag satt med på nästan alla föreläsningar, jag började förbereda meningar och översättningar och Sten märkte att jag hängde med i kursen, vilket gjorde att även jag fick läsa och översätta och analysera och svara på frågor i gruppen ... och det bara klickade, det bara funkade! Jo, visst hade jag ångest och var nervös - men det går inte att jämföra på samma dag med de känslor jag hade året innan.
Kursen var så fantastiskt fantastiskt rolig när man väl hängde med, och Sten var en fenomenal lärare - jag lärde känna flera av mina kursare, inte minst Lena, som jag brukade jobba tillsammans med! Jag fick också möjlighet att skriva tentorna "utanför systemet", och fick VG på samtliga! :)
Parallellt med detta fixade jag både Bibelvetenskap och Bibeltolkning med VG i betyg, och under den här terminen väcktes också ett bestående intresse för den religionsvetenskapliga utbildningen och för institutionen - vilket faktiskt tog ett konkret uttryck. Vid den här tiden fick vi förutom våra "vanliga" betyg (U, G, VG) och betyg enligt ECTS-systemet - och där upptäckte jag en intressant skillnad i och med att jag förutom mina vanliga kurser också följde hebreiskan. Nu är jag inte helt hundra på exakta siffror, men jag tror det var så att man på hebreiskans tenta var tvungen att ha ca 70-75% rätt för att få betyget A, medan man på Bibelvetenskapen var tvungen att ha hela 85%! Jag tyckte det var konstigt, och nämnde det för vår studievägledare vid något tillfälle. Han rådde mig att skriva mail till dåvarande studierektor och detta blev något som uppmärksammades sedan (en av lärarna på Bibelvetenskapen kom sedan till mig för att ta upp just detta!) ... även om jag inte nu kommer ihåg om någon konkret åtgärd vidtogs.
Förutom dessa kurser, som ju i praktiken blev studiefart 200%, gjorde jag också färdigt den uppskjutna läskursen från hösten - dock "bara"med ett G i betyg (med med ECTS-betyg "C", som ju är det högsta G-betyget man kan få) ...
En helt fantastisk termin där allting klickade, och där jag för första gången kände att jag verkligen var en person, en individ på teologen. En egen person, inte en namnlös någon i en stor studentmassa, utan jag var JAG, och det var helt okej! En obeskrivlig känsla!!
Höstterminen 2008
Under hösten 2008 var det grekiska som gällde för min del. Jag var nervös och orolig men kände ändå en trygghet i vetskapen om upplägget på språkkurserna och det faktum att hebreiskan under våren hade fungerat så oerhört bra!
Grekiskan avlöpte med mycket blandade känslor, måste jag i ärlighetens namn säga ... nu i efterhand! :) Det tog mig ett tag att "komma in" i kursen, man kan väl säga att jag inte riktigt förstod mig på Magnus, som undervisade kursen, till en början! Det löste sig så småningom, jag har en hel del kontakt med honom nu när jag är mentorsansvarig och vet man lite hur han är fungerar det hur bra som helst! (ja, är det nån här som läser detta som vet vem han är så vet ni precis vad jag menar!! *skrattar*)
Grekiskan hade två salstentor (och en hemtenta), och på dessa två upplevde jag min första och enda tentamensångest. Jag har aldrig haft direkt ångest för en tenta tidigare (visst, nervositet över hur det ska gå, men inte ren tentaångest), men här slog den till med full kraft. Ironiskt nog lyckades jag fullständigt spika båda tentorna - vilket inte har hänt varken förr eller senare! :)
Jag hade faktiskt betydligt lättare för grekiskan än för hebreiskan, grekiskans grammatik och upplägg föll på plats för mig på ett lättare sätt än i hebreiskan, men samtidigt tyckte jag GT och hebreiska var så mycket roligare! :)
Vårterminen 2009
Under våren -09 var jag mentor för första gången, på just hebreiska-kursen! Sten hade gått i pension så där stötte jag på Ola Wikander, som undervisade kursen första gången, och Blazenka, och jag tycker att vi där lade grunden till ett mycket fint samarbete, och mentorsverksamhet på GT har alltid fungerat mycket bra! :) Jag fann det svårt att vara mentor till en början, att hitta min roll och att leda en grupp på ett bra och konstruktivt sätt var minst sagt en utmaning, men samtidigt var det oerhört roligt och jag visste att jag verkligen ville fortsätta med detta.
Min plan för våren var att läsa läskurs 2 och 3 i GT (man fick maximalt läsa fyra läskurser i samma ämne) samt att skriva min kandidatuppsats. Jag ville också plocka upp den gamla 7,5hp-uppsats från höstterminen 2006 som hade släpat, men skriva den i GT istället.
Vi hade relativt nyligen bytt utbildningssystem, men jag fick lite "dispens" (lång historia, som jag inte orkar redogöra för här!) och fick skriva min uppsats i det gamla systemet.
Fredrik Lindström höll nu i både läskurser och uppsatser, och det var roligt att få en kontakt med honom igen, efter baskursen 2001.
Resultatmässigt fungerade terminen bra, jag fick skjuta upp min 7,5hp-uppsats men hade VG rakt igenom på resten, till och med de tämligen läskiga läskurserna. Muntliga tentor är läskiga, och jag hade ju inte haft Fredrik på någon kurs sedan 2001 så jag visste inte alls hur det skulle funka - och förutom att här läsa in sig på litteratur och tentera av den skulle man även tentera språklig text - d.v.s. läsa en text på hebreiska och översätta och analysera, utan tillgång till lexikon eller grammatik ... Men det gick bra - jag fick t.o.m. komplimanger för mitt hebreiska uttal - vilket jag helt ger credit till Ola för, jag satt med på en hel del av hans hebreiskaföreläsningar och lärde mig en hel del om hebreiskt uttal! :)
Fast jag måste ju få återge den allra första muntliga tentamensfrågan jag fick av Fredrik ... Jag hade en läskurs som fokuserade på Predikarens bok, så jag hade läst in mig på lite litteratur kring den och hade också ett urval av texter ur Predikaren som jag hade läst och översatt. Och hans första fråga lyder: "Nu har du ju läst en hel del om Predikaren ... om du skulle gå in och undervisa det här momentet på baskursen, vad skulle du säga då? Ta tid på dig och tänk igenom hur du skulle lägga upp det."
Yikes ... :) :)
Kandidatuppsatsen var förstås en utmaning, inte minst seminariet där jag skulle opponera på en uppsats i NT (om Paulus, jag har aldrig begripit Paulus!)! Ångestmässigt var det fruktansvärt jobbigt, men jag tog mig igenom det. Det kanske "roligaste" minnet jag har därifrån kommer från Samuel, professor i NT - som vid ett flertal tillfällen under seminariet kom med inlägget, "Jag köper inte ditt resonemang." Just då kändes det fullständigt förödande och som en enorm kritik mot mitt arbete - men tack och lov lär man sig ju saker med tiden, och nu inser jag att kommentaren knappast handlade om att han tyckte att hela min uppsats var fullständigt värdelös, utan snarare att han inte direkt höll med om mina argument! :) :) Nu i efterhand tycker jag mest att det är en kul sak att minnas, att den kommentaren dök upp gång på gång (vem vet, om jag läser igenom min uppsats nu kanske jag inte själv köper mitt eget resonemang! *skrattar*)
Höstterminen 2009
Hösten inleddes med läskurs 4 i GT, utan större krusiduller ... om Amos tror jag faktiskt! :)
Utöver den skulle jag skriva min 7,5hp uppsats och börja fixa på min masteruppsats.
Det var oerhört svårt att ha två uppsatsprojekt parallellt, och det gjorde tyvärr att det inte blev jättemycket gjort på något av projekten istället. Den lilla uppsatsen var i princip klar i januari, men efter samtal med handledare höll den inte riktigt den kvalitet som både han och jag ville ha - så den blev återigen uppskjuten ... och masteruppsatsen låg ännu väldigt mycket i startgroparna.
Vårterminen 2010
Våren -10 skulle jag läsa en ny masterkurs, Religion, tradition och kommunikation (RTK), få färdigt den lilla uppsatsen, ta en läskurs i NT med grekiska och fundera över masteruppsatsen.
Och vara mentor på hebreiska-kursen.
Mentorsjobbet den här terminen var oerhört roligt! Det började falla på plats ordentligt, det var en rolig grupp och jag kunde helt enkelt inte hålla mig ifrån föreläsningarna! :)
Den här terminen följde jag också grekiska-kursen (som jag läste HT-08) för att fräscha upp kunskaperna inför läskursen som jag skulle ta i slutet av terminen. Men både grekiskan och hebreiskan vara bara roliga och inte det minsta jobbiga! :)
RTK-kursen strulade bara. Den var tänkt som en introduktion till masterprogrammet - men jag hade inte läst masterprogrammet överhuvudtaget (eftersom det inte fanns när jag började läsa kurser på avancerad nivå) och jag hade nästan bara min masteruppsats kvar. Jag var absolut noll motiverad av kursen (vars upplägg också var mycket omdiskuterat och i mitt tycke inte alls värst bra). En liten bit in på terminen kom det fram att kursen var obligatorisk endast för de som läste till präster - så jag skulle alltså inte behöva ta den, utan kunde göra nåt annat istället.
Jag blev jätteglad och hoppade av kursen ... sedan började det strula, för sen kunde jag inte från någon få ett definitivt besked på OM kursen verkligen var obligatorisk eller ej. Det tog ända till i september (!!!) för någon att konstatera att "jo, kursen är obligatorisk, du måste läsa den!" Tack för den, liksom ...
7,5hp-uppsatsen blev klar och framlagd - ett ganska jobbigt seminarium tyckte jag, och ca halva uppsatsen blev panikskriven bokstavligen i sista sekunden utan att handledaren ens hann titta på den innan seminariet, men sen verkade jag ha fått ihop en rätt bra uppsats ändå i slutändan! :)
Likaså gick NT-läskursen bra, fast vi delade upp den, så jag tentade språkdelen först, muntligt, och litteraturen senare, skriftligt.
Höstterminen 2010 och framåt
Från och med hösten 2010 låg studiefokus på masteruppsatsen men av olika anledningar blev den som bekant inte färdig förrän hösten 2013.
Här orkar jag inte gå in på detaljer, inte minst eftersom det inte direkt har med Teologen att göra - men saker som Zorros död, ett mycket komplicerat stambyte, omtenta ("typ") på RTK och ett övertagande av ansvaret för mentorsverksamheten gjorde att jag inte lade den tid, kraft och energi på masteruppsatsen som krävdes.
Mentorsverksamheten (SI-verksamheten)
Avslutningsvis måste jag skriva om mentorsverksamheten också. Jag var mentor på hebreiska-kursen vt-09, vt-10 och, tillsammans med Elisabet, vt-11 samt på Bibelvetenskap ht-11. Det var fantastiskt roligt, jag lärde mig mycket och efter en lite svajig start 2009 tyckte jag att jag var en ganska bra mentor faktiskt.
På våren 2011 fick jag ett "Hedersdiplom för extraordinära insatser inom SI-verksamheten vid Lunds universitet", vilket gjorde mig oerhört, oerhört glad!!
Från och med årsskiftet 2012 tog jag över ansvaret för hela mentorsverksamheten på Teologen, och det har väl fungerat med blandade resultat. Det finns en del jag inte är så nöjd med, men det finns en del jag är nöjd med, och jag ser att jag själv har utvecklats och lärt mig oerhört mycket under de här 2½ åren!
Jag måste säga att jag saknar att "vara mentor", att vara ute i studentgrupperna och jobba med det konkreta kursmaterialet på ett bra och spännande sätt - men samtidigt är det fantastiskt roligt att ha det övergripande ansvaret och få insikter i så många olika kurser på institutionen!
Man kan väl lugnt säga att resan har varit lång.
Från att med nöd och näppe ha klarat av att sitta på en föreläsning, fullständigt anonym och mer eller mindre osynlig i ett hörn av en stor föreläsningssal, till att stå inför ca 90 studenter på en kursintroduktion och informera, både inför studentgruppen på plats och via headset och videokamera en studentgrupp på nätet, om mentorsverksamheten.
Eller från att se övningen att läsa en mening på hebreiska inför en grupp på 20 studenter som fullständigt omöjlig, till att lägga fram och försvara en masteruppsats i forskarseminariet inför studenter, doktorander, forskare, professorer och professor emeriti.
Jag har slitit mycket. Det har varit tungt och arbetsamt, roligt och spännande, nedslående och upplyftande - men otroligt mycket av det positiva som har hänt mig de senaste 10 åren har hänt på Teologen, och jag kommer alltid, alltid, alltid att vara tacksam mot ALLA de som bidragit till att jag har kommit så långt som jag har kommit.
Jag vet att jag har nämnt vissa personer vid namn här, men det finns oändligt många fler som på ett eller annat sätt varit kopplade till Teologen som verkligen har hjälpt mig - medvetet eller omedvetet. Vet att ingen är glömd!
Visar inlägg med etikett tillbakablick. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tillbakablick. Visa alla inlägg
fredag 13 juni 2014
söndag 1 januari 2012
Tillbakablick III - Studier i Lund
Här kommer fortsättningen av den förra tillbakablicken, som fokuserar på mina studier i Lund.
Jag började läsa på det religionsvetenskapliga programmet i Lund hösten 2001 - och upplevde en fasansfullt arbetsam termin, om man nu ska generalisera. Trots att jag hade börjat må bättre och bättre i Karlstad tappade jag allting när jag flyttade till Skåne. Jag hade otroligt svårt för att knyta kontakter, vi var en mycket stor grupp under den första baskursen (som den kallades då) och jag kände ingen. Jag blev mer och mer socialt isolerad och hade stora svårigheter att klara av föreläsningar och grupparbeten och kände mig inte alls motiverad utav kursinnehållet.
Under mitten av hösten kuggade jag en hel delkurs i religionssociologi då kursen innehöll många "udda" moment, som observationer, intervjuer och grupparbeten. Därefter kom terminens höjdpunkt, då den bibelvetenskapliga delen drog igång med Gamla testamentet. Kursen hölls av professorn i ämnet och jag fastnade direkt. Trots att jag i Karlstad hade varit mera intresserad av Nya testamentet blev jag under den här delkursen totalt fascinerad av GT och visste redan då att det var det jag ville fördjupa mig i! :)
Vårterminen drog igång med den nytestamentliga delkursen och jag lyckades med nöd och näppe klara mig igenom den kursen, men jag mådde bara sämre och sämre och sämre.
I februari 2002 sökte jag läkarhjälp och fick där diagnosen Social fobi - det kommer att komma flera inlägg som fokuserar både på sjukdomen och på min sjukskrivning, så jag tänker inte gå in på det nu.
Sjukskrivningen blev fortlöpande och längre än jag tror någon i min närhet att föreställt mig, men efter några år av svår kamp höll jag i alla fall på att arbeta mig så sakteliga tillbaka. Med hjälp av terapeut och en fantastiskt stöttande handläggare på Försäkringskassan (ja, faktiskt!! Hon var en riktig klippa!!) lyckades vi ordna någon form av "studieträning", som skulle ta sin början vt-05. Tanken var att jag, medan jag fortfarande var sjukskriven, skulle följa den första terminen på baskursen - jag hade redan tagit poäng på kurserna, så jag behövde inte känna krav på prestation, utan skulle helt enkelt "träna" mig på att vara tillbaka i universitetssituationen och jobba med mina sociala svårigheter och min ångest. I samband med detta fick jag en personlig mentor, R., som blev ett enormt stöd under många år - vi har fortfarande kontakt och är goda vänner även om vi inte träffas så ofta!
Den första studieträningsterminen fungerade inte så bra. Jag arbetstränade samtidigt och det var svårt att kombinera dessa två - eftersom jag trivdes bra på arbetsträningen och visste att jag skulle sluta där till sommaren 2005 ville jag hela tiden prioritera "jobbet", samtidigt som det medförde problem med studieträningen eftersom jag fick samma problem som under 2001: jag var borta mycket och hade svårigheter att knyta sociala kontakter.
Sjukskrivningen och studieträningen förlängdes under ht-05, då det blev studieträning "på riktigt". Vissa delar av hösten fungerade bra, jag träffade på vissa fantastiska människor (några har jag fortfarande viss kontakt med) som verkligen försökte hjälpa mig och ställa upp maximalt - och jag stötte också på problem och träffade vissa människor som försvårade för mig.
Jag studietränade i alla fall till i mitten av februari 2006 och blev då "friskskriven" efter nästan exakt fyra års sjukskrivning.
Under våren 2006 läste jag färdigt baskursen (det blev en omtenta, men jag fick ett betyg på hela den stora kursen i augusti 2006) - det var en stor milstolpe för mig och kändes helt fantastiskt.
Höstterminen 2006 blev det beteendevetenskap för hela slanten, den första kärnkursen klarade jag på ett för mig förvånande bra sätt, med grupparbeten och muntliga redovisningar och fick betyget VG! Helt fantastiskt!! (Här måste jag också flika in, även om det inte hör hemma under "studier", att jag under den här kursen träffade S. och J., som är riktigt riktigt goda vänner och som jag umgås med fortfarande!!)
Den sista delen av kursen skulle bli en 5p uppsats (motsvarade 7,5hp), men den klarade jag inte av att slutföra, utan den blev släpande efter.
Våren 2007 ägnades åt "Gamla testamentet med hebreiska", vilket blev en fasansfullt arbetsamt termin, trots att det var det jag visste att jag ville ägna mig åt. Jag var helt oförberedd på det upplägg som är på dessa språkkurser, som i princip går ut på att alla studenter läser högt och översätter och analyserar efter bästa förmåga. För en social fobiker var detta "worst case scenario" och jag hoppade över föreläsningar till höger och vänster - och mådde oerhört dåligt. Jag trivdes med ämnet och tyckte mycket om den undervisande läraren S., men jag klarade helt enkelt inte av upplägget på några villkor. På något mycket underligt sätt lyckades jag, med hjälp av några omtentor, klara av att få betyg på hela kursen - jag brukar säga att det är "by the grace of God and S." (d.v.s. läraren) som jag fick ett betyg överhuvudtaget!
Under hösten kom några strökurser, även där halkade jag efter med en 5p läskurs som blev liggande. I januari kom en stor utmaning då jag skulle ha en muntlig tenta på en 15hp-kurs ... yikes!! Till på köpet för en tämligen krävande lärare.
Jag är än i dag mycket stolt över att jag faktiskt klarade av att genomföra det - jag är lite besviken på lärarens genomförande av tentan (men orkar inte gå in på det nu), men bara att jag gjorde det var verkligen ett stort framsteg för mig.
På våren 2008 skulle jag läsa Bibelvetenskap och Bibeltolkning, men visste att jag ville fortsätta inom Gamla testamentet, och kände att jag verkligen inte hade mycket med mig från min språktermin. Jag pratade med läraren och fick "sitta med" på den kursen, trots att jag inte skulle tenta den.
Och då lossnade det. På riktigt. Inte fullt ut och inte hela tiden, men jag tog ett rejält hopp framåt i min personliga utveckling under vt-08. Jag följde hebreiska-kursen fullt ut under nästan hela terminen, jag läste och översatte och förberedde precis som de andra studenterna och även om jag fortfarande hade ångest var det en otrolig skillnad mot året innan - vilket också gjorde att jag kunde tillgodogöra mig kursinnehållet på ett helt fantastiskt sätt!
Samtidigt som jag läste två andra kurser, på heltid - vilket innebar en studietakt på 200%. I slutet av terminen lyckades jag slänga in den läskurs (i GT) som släpade efter sedan hösten, så utslaget läste jag 225% den terminen!
Höstterminen blev det grekiska - det gick lite si och så i början, det var samma upplägg som i hebreiskan med "läs och översätt" och det var inte alldeles lätt att fixa det, trots att jag hade fått en "träningstermin" innan - men även där lossnade det på slutet, jag tyckte kursen var mycket rolig och givande och jag fick en bra kontakt med läraren på kursen.
VT-09 blev fokus på "eget arbete", då jag läste två läskurser i GT (den här gången för en annan lärare då "min" hebreiska lärare hade gått i pension - men nu blev det för samma lärare som jag hade haft 2001, och som fortfarande är min handledare) samt skrev min kandidatuppsats (i GT). Studierna gick inte alldeles felfritt, men jag kom igenom terminen med 30 hp VG-kurser i bagaget, och det kan man ju inte klaga på! :)
Efter den terminen har jag inte producerat värst mycket, studiemässigt ... det har sina förklaringar och anledningar och orsaker - men jag vill inte gå in på dem här. Jag har i alla fall läst ytterligare en läskurs i GT, en läskurs i NT, skrivit en 7,5hp uppsats (GT), läst - under protest! - kursen "Religion, tradition och kommunikation" (loooong story, som jag inte orkar skriva om just nu) och skrivit min masteruppsats- som ju är nästan klar.
Och arbetat som mentor förstås - men det faller ju inte heller under "studier" utan får komma i en egen tillbakablick ....
Det blev en ordentlig genomgång - men så har alltså min väg mot en Teologie Master i Teologi/Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet sett ut. :)
Jag började läsa på det religionsvetenskapliga programmet i Lund hösten 2001 - och upplevde en fasansfullt arbetsam termin, om man nu ska generalisera. Trots att jag hade börjat må bättre och bättre i Karlstad tappade jag allting när jag flyttade till Skåne. Jag hade otroligt svårt för att knyta kontakter, vi var en mycket stor grupp under den första baskursen (som den kallades då) och jag kände ingen. Jag blev mer och mer socialt isolerad och hade stora svårigheter att klara av föreläsningar och grupparbeten och kände mig inte alls motiverad utav kursinnehållet.
Under mitten av hösten kuggade jag en hel delkurs i religionssociologi då kursen innehöll många "udda" moment, som observationer, intervjuer och grupparbeten. Därefter kom terminens höjdpunkt, då den bibelvetenskapliga delen drog igång med Gamla testamentet. Kursen hölls av professorn i ämnet och jag fastnade direkt. Trots att jag i Karlstad hade varit mera intresserad av Nya testamentet blev jag under den här delkursen totalt fascinerad av GT och visste redan då att det var det jag ville fördjupa mig i! :)
Vårterminen drog igång med den nytestamentliga delkursen och jag lyckades med nöd och näppe klara mig igenom den kursen, men jag mådde bara sämre och sämre och sämre.
I februari 2002 sökte jag läkarhjälp och fick där diagnosen Social fobi - det kommer att komma flera inlägg som fokuserar både på sjukdomen och på min sjukskrivning, så jag tänker inte gå in på det nu.
Sjukskrivningen blev fortlöpande och längre än jag tror någon i min närhet att föreställt mig, men efter några år av svår kamp höll jag i alla fall på att arbeta mig så sakteliga tillbaka. Med hjälp av terapeut och en fantastiskt stöttande handläggare på Försäkringskassan (ja, faktiskt!! Hon var en riktig klippa!!) lyckades vi ordna någon form av "studieträning", som skulle ta sin början vt-05. Tanken var att jag, medan jag fortfarande var sjukskriven, skulle följa den första terminen på baskursen - jag hade redan tagit poäng på kurserna, så jag behövde inte känna krav på prestation, utan skulle helt enkelt "träna" mig på att vara tillbaka i universitetssituationen och jobba med mina sociala svårigheter och min ångest. I samband med detta fick jag en personlig mentor, R., som blev ett enormt stöd under många år - vi har fortfarande kontakt och är goda vänner även om vi inte träffas så ofta!
Den första studieträningsterminen fungerade inte så bra. Jag arbetstränade samtidigt och det var svårt att kombinera dessa två - eftersom jag trivdes bra på arbetsträningen och visste att jag skulle sluta där till sommaren 2005 ville jag hela tiden prioritera "jobbet", samtidigt som det medförde problem med studieträningen eftersom jag fick samma problem som under 2001: jag var borta mycket och hade svårigheter att knyta sociala kontakter.
Sjukskrivningen och studieträningen förlängdes under ht-05, då det blev studieträning "på riktigt". Vissa delar av hösten fungerade bra, jag träffade på vissa fantastiska människor (några har jag fortfarande viss kontakt med) som verkligen försökte hjälpa mig och ställa upp maximalt - och jag stötte också på problem och träffade vissa människor som försvårade för mig.
Jag studietränade i alla fall till i mitten av februari 2006 och blev då "friskskriven" efter nästan exakt fyra års sjukskrivning.
Under våren 2006 läste jag färdigt baskursen (det blev en omtenta, men jag fick ett betyg på hela den stora kursen i augusti 2006) - det var en stor milstolpe för mig och kändes helt fantastiskt.
Höstterminen 2006 blev det beteendevetenskap för hela slanten, den första kärnkursen klarade jag på ett för mig förvånande bra sätt, med grupparbeten och muntliga redovisningar och fick betyget VG! Helt fantastiskt!! (Här måste jag också flika in, även om det inte hör hemma under "studier", att jag under den här kursen träffade S. och J., som är riktigt riktigt goda vänner och som jag umgås med fortfarande!!)
Den sista delen av kursen skulle bli en 5p uppsats (motsvarade 7,5hp), men den klarade jag inte av att slutföra, utan den blev släpande efter.
Våren 2007 ägnades åt "Gamla testamentet med hebreiska", vilket blev en fasansfullt arbetsamt termin, trots att det var det jag visste att jag ville ägna mig åt. Jag var helt oförberedd på det upplägg som är på dessa språkkurser, som i princip går ut på att alla studenter läser högt och översätter och analyserar efter bästa förmåga. För en social fobiker var detta "worst case scenario" och jag hoppade över föreläsningar till höger och vänster - och mådde oerhört dåligt. Jag trivdes med ämnet och tyckte mycket om den undervisande läraren S., men jag klarade helt enkelt inte av upplägget på några villkor. På något mycket underligt sätt lyckades jag, med hjälp av några omtentor, klara av att få betyg på hela kursen - jag brukar säga att det är "by the grace of God and S." (d.v.s. läraren) som jag fick ett betyg överhuvudtaget!
Under hösten kom några strökurser, även där halkade jag efter med en 5p läskurs som blev liggande. I januari kom en stor utmaning då jag skulle ha en muntlig tenta på en 15hp-kurs ... yikes!! Till på köpet för en tämligen krävande lärare.
Jag är än i dag mycket stolt över att jag faktiskt klarade av att genomföra det - jag är lite besviken på lärarens genomförande av tentan (men orkar inte gå in på det nu), men bara att jag gjorde det var verkligen ett stort framsteg för mig.
På våren 2008 skulle jag läsa Bibelvetenskap och Bibeltolkning, men visste att jag ville fortsätta inom Gamla testamentet, och kände att jag verkligen inte hade mycket med mig från min språktermin. Jag pratade med läraren och fick "sitta med" på den kursen, trots att jag inte skulle tenta den.
Och då lossnade det. På riktigt. Inte fullt ut och inte hela tiden, men jag tog ett rejält hopp framåt i min personliga utveckling under vt-08. Jag följde hebreiska-kursen fullt ut under nästan hela terminen, jag läste och översatte och förberedde precis som de andra studenterna och även om jag fortfarande hade ångest var det en otrolig skillnad mot året innan - vilket också gjorde att jag kunde tillgodogöra mig kursinnehållet på ett helt fantastiskt sätt!
Samtidigt som jag läste två andra kurser, på heltid - vilket innebar en studietakt på 200%. I slutet av terminen lyckades jag slänga in den läskurs (i GT) som släpade efter sedan hösten, så utslaget läste jag 225% den terminen!
Höstterminen blev det grekiska - det gick lite si och så i början, det var samma upplägg som i hebreiskan med "läs och översätt" och det var inte alldeles lätt att fixa det, trots att jag hade fått en "träningstermin" innan - men även där lossnade det på slutet, jag tyckte kursen var mycket rolig och givande och jag fick en bra kontakt med läraren på kursen.
VT-09 blev fokus på "eget arbete", då jag läste två läskurser i GT (den här gången för en annan lärare då "min" hebreiska lärare hade gått i pension - men nu blev det för samma lärare som jag hade haft 2001, och som fortfarande är min handledare) samt skrev min kandidatuppsats (i GT). Studierna gick inte alldeles felfritt, men jag kom igenom terminen med 30 hp VG-kurser i bagaget, och det kan man ju inte klaga på! :)
Efter den terminen har jag inte producerat värst mycket, studiemässigt ... det har sina förklaringar och anledningar och orsaker - men jag vill inte gå in på dem här. Jag har i alla fall läst ytterligare en läskurs i GT, en läskurs i NT, skrivit en 7,5hp uppsats (GT), läst - under protest! - kursen "Religion, tradition och kommunikation" (loooong story, som jag inte orkar skriva om just nu) och skrivit min masteruppsats- som ju är nästan klar.
Och arbetat som mentor förstås - men det faller ju inte heller under "studier" utan får komma i en egen tillbakablick ....
Det blev en ordentlig genomgång - men så har alltså min väg mot en Teologie Master i Teologi/Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet sett ut. :)
Tillbakablick II - Studier i Karlstad
Jag har inte glömt bort tanken på att göra vissa "tillbakablickar" här i bloggen, även om det inte har blivit så många skrivna än så länge.
Nu kändes det passande att skriva lite om mina egna studier och min akademiska väg från studentexamen till (snart) masterexamen - med diverse hinder längs vägen. Eftersom jag nu snart skall lämna den här typen av studier bakom mig känns det lämpligt att summera och sammanfatta lite grand.
Jag kommer att dela upp den här tillbakablicken i två delar, då inlägget blir väl långt annars, så först ut blir Studier i Karlstad - sedan kommer Studier i Lund. :)
Jag tog studenten 1997 - det är inte utan att man börjar känna sig gammal! - från det naturvetenskapliga programmet, och efter studenten gjorde jag kommunalpraktik under ett år i Grava församling utanför Karlstad. Jag hade haft funderingar kring att läsa religionsvetenskap i Uppsala och kanske bli präst och då jag sedan konfirmationen hade vissa kontakter inom Grava församling kändes det naturligt och mycket positivt att arbeta där efter gymnasiet.
Hur det nu blev, så hamnade jag inom barn- och ungdomsarbete i princip under hela det året jag praktiserade och jag trivdes oerhört bra där! Fantastiska människor att arbeta med och jag märkte att jag tyckte otroligt mycket om barn, och faktiskt hade bra hand om dem också! :-)
När praktikåret var slut sökte jag istället in till förskollärarutbildningen i Karlstad, där jag gick en dryg termin. Jag hade visserligen trivts bra under min praktik men stötte på problem under utbildningen, inte minst under de praktikveckor som låg under november och februari. Varken jag eller någon annan i min närhet visste egentligen vad problemet var, annat än att jag inte klarade av vad som förväntades av mig och bara mådde dåligt.
Jag gick i väggen helt i februari-mars 1999 och blev sjukskriven under resten av vårterminen - och insåg efter stor vånda att förskollärare nog inte var det rätta för mig.
Jag visste inte riktigt vad jag ville göra, men hade inte glömt bort religionstankarna, så under hösten -99 och våren -00 läste jag 40p (motsvarande 60hp) Religionsvetenskap i Karlstad, och fastnade direkt för delkurs 2, Bibelvetenskap! Det var Nya testamentet som fascinerade mest, men hela kursen var otroligt spännande och intressant. Men jag visste fortfarande inte riktigt vad jag ville göra, jag hade svårigheter och problem med vissa saker i mitt liv och jag gick i regelbunden terapi.
Nästa läsår, ht-00 och vt-01 blev det återigen en fristående kurs, den här gången Historia och under det läsåret bestämde jag mig för att flytta från Karlstad. Då jag upplevde att jag hade svårigheter med att få mitt liv och min tillvaro att riktigt fungera valde jag att inte flytta till Uppsala, där vi har släkt, utan ville istället starta något helt eget och satsade därför på Lund.
Vårterminen fungerade inte helt prefekt då slutet av våren fokuserades nästan helt på flytten - och jag blev "skåning" den 12 juni 2001. :)
... fortsättning följer. :)
Nu kändes det passande att skriva lite om mina egna studier och min akademiska väg från studentexamen till (snart) masterexamen - med diverse hinder längs vägen. Eftersom jag nu snart skall lämna den här typen av studier bakom mig känns det lämpligt att summera och sammanfatta lite grand.
Jag kommer att dela upp den här tillbakablicken i två delar, då inlägget blir väl långt annars, så först ut blir Studier i Karlstad - sedan kommer Studier i Lund. :)
Jag tog studenten 1997 - det är inte utan att man börjar känna sig gammal! - från det naturvetenskapliga programmet, och efter studenten gjorde jag kommunalpraktik under ett år i Grava församling utanför Karlstad. Jag hade haft funderingar kring att läsa religionsvetenskap i Uppsala och kanske bli präst och då jag sedan konfirmationen hade vissa kontakter inom Grava församling kändes det naturligt och mycket positivt att arbeta där efter gymnasiet.
Hur det nu blev, så hamnade jag inom barn- och ungdomsarbete i princip under hela det året jag praktiserade och jag trivdes oerhört bra där! Fantastiska människor att arbeta med och jag märkte att jag tyckte otroligt mycket om barn, och faktiskt hade bra hand om dem också! :-)
När praktikåret var slut sökte jag istället in till förskollärarutbildningen i Karlstad, där jag gick en dryg termin. Jag hade visserligen trivts bra under min praktik men stötte på problem under utbildningen, inte minst under de praktikveckor som låg under november och februari. Varken jag eller någon annan i min närhet visste egentligen vad problemet var, annat än att jag inte klarade av vad som förväntades av mig och bara mådde dåligt.
Jag gick i väggen helt i februari-mars 1999 och blev sjukskriven under resten av vårterminen - och insåg efter stor vånda att förskollärare nog inte var det rätta för mig.
Jag visste inte riktigt vad jag ville göra, men hade inte glömt bort religionstankarna, så under hösten -99 och våren -00 läste jag 40p (motsvarande 60hp) Religionsvetenskap i Karlstad, och fastnade direkt för delkurs 2, Bibelvetenskap! Det var Nya testamentet som fascinerade mest, men hela kursen var otroligt spännande och intressant. Men jag visste fortfarande inte riktigt vad jag ville göra, jag hade svårigheter och problem med vissa saker i mitt liv och jag gick i regelbunden terapi.
Nästa läsår, ht-00 och vt-01 blev det återigen en fristående kurs, den här gången Historia och under det läsåret bestämde jag mig för att flytta från Karlstad. Då jag upplevde att jag hade svårigheter med att få mitt liv och min tillvaro att riktigt fungera valde jag att inte flytta till Uppsala, där vi har släkt, utan ville istället starta något helt eget och satsade därför på Lund.
Vårterminen fungerade inte helt prefekt då slutet av våren fokuserades nästan helt på flytten - och jag blev "skåning" den 12 juni 2001. :)
... fortsättning följer. :)
söndag 6 november 2011
Tillbakablick I - Flytten
Det känns passande att göra min första tillbakablick här på bloggen om kanske den hittills största milstolpen i mitt liv, flytten från Karlstad till Skåne 2001.
Jag hade mått dåligt under några år i Karlstad men började må bättre och bättre och hade efter ett år studier i Religionsvetenskap vid Karlstads universitet bestämt mig för att läsa vidare inom detta. Valen stod då mellan Uppsala och Lund, och eftersom jag kände ett stort behov av en slags personlig frigörelse föll valet på Lund. Det var långt bort och jag hade inga egna kopplingar till Lund (men hade vissa sådana till Uppsala), så jag skulle få börja om från början, helt på egen hand och skapa mig mitt alldeles egna liv.
Möbellasset kördes ner till Teckomatorp, där jag hade lyckats få en liten lägenhet, under Kristi Himmelfärdshelgen 2001 och själva flyttdagen blev den 12 juni, då pappa körde mig och Zorro till vårt nya hem.
Saker och ting blev verkligen inte som jag hade trott eller tänkt mig, det visade sig att flytten innebar en betydligt större förändring än vad jag kunnat gissa och ställde också väldigt stora krav på mig, krav som jag inte riktigt kunde leva upp till.
Jag började på Religionsvetenskapliga programmet vid Lunds universitet hösten 2001 men mådde fruktansvärt dåligt. Jag hade oerhört svårt för att klara av den sociala kontakten som utbildningen innebar, och jag blev mer och mer introvert ju längre tiden gick. Trots allt klarade jag hyfsat av mina studier, och missade endast en delkurs (4p, 6 nuvarande hp) under höstterminen. Jag klarade även av den första delkursen på vårterminen, men det var med nöd och näppe och när den kursen var klar gick jag in i väggen totalt, fick diagnosen social fobi och blev sjukskriven.
Det är lätt när man tänker tillbaka på flytten och när man redogör för den så här, att den känns negativ. Mitt första år som inflyttad skåning (och följande år också för den delen) var fruktansvärt arbetsamma och jag mådde väldigt dåligt. Trots det fanns det hela tiden någonting inom mig som sade att jag inte skulle flytta tillbaka till Karlstad. Det fanns hela tiden en slags väldigt djupt liggande, nästan undermedveten, visshet om att detta var "rätt", att jag skulle fortsätta kämpa, att det fanns en möjlighet för mig att skapa mig ett liv i Skåne, ett eget liv trots alla svårigheter och hinder som kom i min väg.
Tio år senare är jag både fantastiskt glad och tämligen stolt över att säga att den där undermedvetna känslan faktiskt var rätt. Allting är inte perfekt, jag har upplevt att jag på vissa områden har gått tillbaka i utvecklingen, men faktum är att jag har ett riktigt, riktigt bra eget liv här nere, på ett sätt som jag aldrig någonsin trodde var möjligt.
Oerhört mycket har hänt här, både praktiskt och emotionellt, men jag har funnit ... tja, min plats i livet kanske man kan säga. Jag trivs i Skåne, jag har börjat skapa mig ett socialt nätverk med vänner och bekanta, jag känner mig hemma på teologen och vill stanna där, jag får en enorm bekräftelse på ett sätt som jag inte har upplevt tidigare och jag har hittat vad det är jag vill ägna mitt liv åt.
Jag kan inte påstå att de där arbetsamma åren runt, säg 2001-2006/7 har "varit värt det", trots allt positivt som har kommit ur det tror jag inte någonting i världen kan vara värt det jag upplevde då och hur dåligt jag mådde, men jag är trots det glad, väldigt glad, över att jag höll fast vid den där känslan att det var rätt att stanna i Skåne, det var rätt att kämpa sig tillbaka till studierna, det var rätt att stanna på CTR. Annars hade jag definitivt inte befunnit mig där jag är idag!
Den stora flytten från Värmland till Skåne var definitivt en stor milstolpe i mitt liv, den fick mig att rasa samman totalt, men den fick mig också att kämpa mig ur svårigheterna och faktiskt helt själv och av egen kraft skapa mig ett liv som jag trivs med och som jag är mycket nöjd med!
Jag hade mått dåligt under några år i Karlstad men började må bättre och bättre och hade efter ett år studier i Religionsvetenskap vid Karlstads universitet bestämt mig för att läsa vidare inom detta. Valen stod då mellan Uppsala och Lund, och eftersom jag kände ett stort behov av en slags personlig frigörelse föll valet på Lund. Det var långt bort och jag hade inga egna kopplingar till Lund (men hade vissa sådana till Uppsala), så jag skulle få börja om från början, helt på egen hand och skapa mig mitt alldeles egna liv.
Möbellasset kördes ner till Teckomatorp, där jag hade lyckats få en liten lägenhet, under Kristi Himmelfärdshelgen 2001 och själva flyttdagen blev den 12 juni, då pappa körde mig och Zorro till vårt nya hem.
Saker och ting blev verkligen inte som jag hade trott eller tänkt mig, det visade sig att flytten innebar en betydligt större förändring än vad jag kunnat gissa och ställde också väldigt stora krav på mig, krav som jag inte riktigt kunde leva upp till.
Jag började på Religionsvetenskapliga programmet vid Lunds universitet hösten 2001 men mådde fruktansvärt dåligt. Jag hade oerhört svårt för att klara av den sociala kontakten som utbildningen innebar, och jag blev mer och mer introvert ju längre tiden gick. Trots allt klarade jag hyfsat av mina studier, och missade endast en delkurs (4p, 6 nuvarande hp) under höstterminen. Jag klarade även av den första delkursen på vårterminen, men det var med nöd och näppe och när den kursen var klar gick jag in i väggen totalt, fick diagnosen social fobi och blev sjukskriven.
Det är lätt när man tänker tillbaka på flytten och när man redogör för den så här, att den känns negativ. Mitt första år som inflyttad skåning (och följande år också för den delen) var fruktansvärt arbetsamma och jag mådde väldigt dåligt. Trots det fanns det hela tiden någonting inom mig som sade att jag inte skulle flytta tillbaka till Karlstad. Det fanns hela tiden en slags väldigt djupt liggande, nästan undermedveten, visshet om att detta var "rätt", att jag skulle fortsätta kämpa, att det fanns en möjlighet för mig att skapa mig ett liv i Skåne, ett eget liv trots alla svårigheter och hinder som kom i min väg.
Tio år senare är jag både fantastiskt glad och tämligen stolt över att säga att den där undermedvetna känslan faktiskt var rätt. Allting är inte perfekt, jag har upplevt att jag på vissa områden har gått tillbaka i utvecklingen, men faktum är att jag har ett riktigt, riktigt bra eget liv här nere, på ett sätt som jag aldrig någonsin trodde var möjligt.
Oerhört mycket har hänt här, både praktiskt och emotionellt, men jag har funnit ... tja, min plats i livet kanske man kan säga. Jag trivs i Skåne, jag har börjat skapa mig ett socialt nätverk med vänner och bekanta, jag känner mig hemma på teologen och vill stanna där, jag får en enorm bekräftelse på ett sätt som jag inte har upplevt tidigare och jag har hittat vad det är jag vill ägna mitt liv åt.
Jag kan inte påstå att de där arbetsamma åren runt, säg 2001-2006/7 har "varit värt det", trots allt positivt som har kommit ur det tror jag inte någonting i världen kan vara värt det jag upplevde då och hur dåligt jag mådde, men jag är trots det glad, väldigt glad, över att jag höll fast vid den där känslan att det var rätt att stanna i Skåne, det var rätt att kämpa sig tillbaka till studierna, det var rätt att stanna på CTR. Annars hade jag definitivt inte befunnit mig där jag är idag!
Den stora flytten från Värmland till Skåne var definitivt en stor milstolpe i mitt liv, den fick mig att rasa samman totalt, men den fick mig också att kämpa mig ur svårigheterna och faktiskt helt själv och av egen kraft skapa mig ett liv som jag trivs med och som jag är mycket nöjd med!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)