Kristina från Duvemåla

Den 7 september 2013 i Kinnarps Arena, Jönköping, var det dags för en konsertversion av musikalen "Kristina från Duvemåla".
Innan jag påbörjar det här inlägget på allvar måste jag ju lägga in en kommentar om att det kommer att bli utförligt, och med många personliga åsikter. Jag har älskat den här musikalen sedan jag såg den första gången i Göteborg (1997?), och jag älskar Vilhelm Mobergs Utvandrarböcker oerhört mycket! Att jag sedan har påbrå från just dessa trakter i Småland gör också att jag kommer den här musikalen och berättelsen väldigt nära (min mammas morfar gick i samma skolklass som Vilhelm Moberg!) - och det är klart att man då har tämligen höga krav och förväntningar ... kanske för höga? Nej, det tror jag inte ...:)
Hur som helst får ni ta den här recensionen för vad den är - med högst personliga tankar och känslor - om ni nu orkar läsa den till slut! *ler*

Detta var en konsertversion, det var inte en musikal, och det innebär att man har kortat ner den en del. Jag måste säga att det störde mig mindre än vad jag hade befarat, och det känns ju bra. Det enda jag reagerade lite på var att man hade kortat ner "Duvemåla Hage" och tagit bort "Kamfer och Lavender" - jag tycker otroligt mycket om båda sångerna och det är klart att jag hade velat se dem i sin fullständiga version.
De hade inte scenklädsel och ingen rekvisita, orkestern satt nere på scenen, men artisterna kunde röra sig hyfsat fritt och de kunde utan svårigheter interagera med varandra.

Man hade en fantastisk kör, på ca 650 medlemmar i Sveriges Körförbund, vilket gav en väldigt speciell stämning och och en otroligt häftig känsla - säkert inte bara för publiken utan även för artisterna!
Orkestern leddes av Anders Eljas, vilket kom som en mycket trevlig överraskning!! Jag har sett honom tidigare och tycker mycket bra om honom, men hade ingen aning om att han var involverad i det här projektet.

Marianne Mörck var originaluppsättningens Fina-Kajsa, en roll hon även spelade i den här konserten. Det var fantastiskt roligt att se henne igen, och hon agerade också berättare under konserten. Det var ett mycket, mycket bra upplägg, då hon klev in och läste vissa texter mellan sångerna, för att hålla samman och föra handlingen framåt. Man hade till allra, allra största delen direkt citerat Vilhelm Mobergs böcker (jepp, jag kan böckerna så väl att jag vet när det är direkta citat och när det är nyskriven text!), vilket förstås var något jag uppskattade otroligt mycket! Redan från början när "Kristina från Duvemåla" sattes upp var man mycket mån om att hålla sig nära Vilhelm Moberg och ursprungstexterna och berättelsen, och det kändes verkligen fantastiskt att man behåller samma koncept även för en enstaka konsert!!

Åsa Fång spelade Ulrika. Hon var ingen direkt favorit, men gjorde en helt klart godkänd insats. Jag tyckte hon spelade över i sången "Aldrig" lite för mycket, det framkom inte riktigt vad den sången handlar om, men hon blev betydligt bättre under andra halvan av konserten. Hon hade också en ganska liten roll, och hade inte så mycket att gestalta.

Bruno Mitsogiannis spelade Robert. Han var oerhört skarp i början, jag vet inte om det hade något att göra med någon ljudinställning, men det blev för skarpt, och därmed ganska så konstigt. Robert är inte alls framåt och driven, utan den sanne dagdrömmaren, och det kom inte riktigt fram tyckte jag ... Även han blev dock betydligt bättre efter pausen, och jag blir riktigt riktigt imponerad av hans "Guldet blev till sand"!! Jag har hört andra göra den bättre (t.ex. Christer Nerfont och Peter Jöback), men det var utan tvekan en mycket bra insats - även publiken uppskattade den sången mycket!!!

Christer Nerfont - Karl Oskar. Han är ju min favorit ... :) Han är ofrånkomligen den av artisterna som har mest erfarenhet av "Kristina från Duvemåla", då han var Peter Jöbacks understudy i originaluppsättningen i både Malmö och Göteborg - och jag tyckte att det märktes! Jag tyckte han var den som allra mest faktiskt var sin karaktär, något som är väldigt viktigt för mig! Roligt var att han trots allt var sin egen Karl Oskar, han kopierade inte alls Anders Ekborgs rolltolkning utan gjorde en egen - mycket uppskattat!! Christer Nerfonts Karl Oskar var nog generellt sett en argare Karl Oskar, jag var lite tveksam precis i början, men det fungerar faktiskt!! Karl Oskar är inte liknöjd och tillbakadragen, han ifrågasätter och han ställer krav, och det kom tydligt fram i Christer Nerfonts tolkning.
Tyvärr upplevde jag inte nån riktig koppling och connection mellan Nerfonts Karl Oskar och Sanna Nielsens Kristina, och det är ett så genomgående drag i böckerna och musikalen ... Det var synd att det inte kom fram, det är klart det är svårt när det "bara" är en konsert, men som sagt, det är en viktig del i berättelsen och jag hade velat se det tydligare även i konserten!

Sanna Nielsen spelade Kristina. Jag har mycket blandade känslor kring hennes framträdande. Jag får ju stå för att jag inte riktigt har haft någon åsikt om Sanna Nielsen tidigare, jag har inte sett så mycket utav henne - men jag måste säga att hon är en oerhört duktig sångerska och artist! Dock är hon inte en musikalartist! Tycker jag ... (jag kan jämföra detta lite med Charlotte Perrelli som vi såg i Malmöoperans uppsättning av "Evita" förra året - också en oerhört duktig artist, men ingen musikalartist....)
Sanna Nielsen levererade en alldeles fantastisk sånginsats under kvällen, men hon var faktiskt inte det allra minsta lik Kristina i Korpamoen!! Jag såg en intervju med henne där hon nämnde att hon inte hade sett musikalen utan försökt kolla lite på Youtube och så ... och det märkes faktiskt. Det är klart att man inte kan kräva hur mycket som helst för en enda konsert på det här sättet, men jag undrar faktiskt hur mycket research som låg bakom föreställningen - för som sagt, jag såg i princip ingenting av Kristina i Sanna Nielsens framställning ...
Kärleken mellan Karl Oskar och Kristina som övervann precis allting - "vi ä di goaste vänner ..." - syntes inte, den oerhört starka gudstron kom inte fram ... och jag måste faktiskt också kommentera det stora solonumret, "Du måste finnas". Det var en alldeles enastående sånginsats, vilket också märktes på publikens reaktion, jag var imponerad över den, men det var återigen inte Kristina! Jag såg mycket ilska och frustration i Nielsens tolkning av sången, och för mig känns det helt uppåt väggarna (sorry ...). Kristina är inte arg på Gud, hon känner en enorm osäkerhet och en oerhörd ångest och näst intill panik! Tänk OM Gud inte finns, det är grunden som hela hennes liv, hela hennes väsen, vilar på, om den grunden är borta, hur ska hon då kunna tackla livet överhuvudtaget?!?!? 
Men ... sånginsatsen var fantastisk från Sanna Nielsen, hon gav verkligen sin själ (även om det ur karaktärssynpunkt hamnade snett) och det är något jag absolut uppskattar. Hon fick även positiv respons direkt från både Anders Eljas och Christer Nerfont, vilket jag tycker var välförtjänt.

Tillsammans med Marianne Mörck på scenen satt fem barn - Moa Eklöf, Alex Boozer, Emma Boozer, Nora Nilsson och Kasper Westerberg - och det var ett jättefint inslag! Barnens största insats var förstås "Präriens Drottning" vilket de gjorde fantastiskt bra!
En liten miss kan jag tycka var att man lät Moa Eklöf sjunga både Annas och Lill-Märtas solo-inpass ... eftersom båda barnen nämns vid namn i anslutning till det de sjunger blev det lite konstigt att samma flicka gjorde både rollerna (inte minst eftersom Anna dör innan de beger sig av till Nordamerika!) ... Moa Eklöf gjorde dock en fantastisk bra insats, hon var jätteduktig, men om man ska hålla sig till handling och karaktärer blev det lite snett.

Mindre karaktärer som Nils, Märta, prosten Brusander, pastor Jackson m.fl. hade sina platser lite ovanför orkestern, men trots allt skilda åt från kören. Dessa artister fick ofta dubblera roller, men för det mesta fungerade det bra ... med egentligen ett undantag.
Andreas Glans spelade pastor Jackson, och han var nere på scenen i "Tänk att män som han kan finnas" - men han sjöng också skomakare Thomassen i "Vill du inte gifta dig med mig" - vilket blev tämligen förvirrande! Man var tvungen att veta att det faktiskt var Thomassens stämma (på norska!) för att inte tro att det var pastor Jackson som sjöng ...

Jag måste ge ett ordentligt erkännande till den otroligt maffiga kören också - de var helt enastående!! Mycket roligt att de faktiskt fick en egen liten tribute också, då de sjöng hela "Down to the sacred wave" a capella! Mycket mycket snyggt! :)

Och så måste jag ha den där diskussionen om man ska spela en karaktär i en konsert eller ej ... Och här kommer jag nog att vara ganska hård!
Är det en konsert som denna, från en musikal, tycker jag att man i möjligaste mån skall spela och förmedla sin karaktär. Det är stor skillnad om man gör konserter typ "Best of West End" eller Peter Jöbacks "I Love Musicals" (jag har också sett t.ex. "Musical Showstoppers" med diverse West End artister och "Musical Highlights" med Christer och Cecilie Nerfont), där man plockar enstaka sånger från olika musikaler - men när man trots allt gör en konsertversion av en musikal tycker jag att man skall gestalta sin karaktär. Och så var det inte här ...
Jag tyckte Christer Nerfont var den som gjorde det klart bäst - men det var inte ovanligt att artisterna efter en sång gick fram till varandra, sa något till varandra eller så - och för mig känns inte det riktigt okej faktiskt. Jag kan köpa det efter Sanna Nielsens "Du måste finnas" - trots min långa utläggning om vad som bör ligga i den sången gav Nielsen allt hon hade där, publiken reagerade otroligt mycket, och där tycker jag det är helt okej att t.ex. Anders Eljas kliver ner från orkesterpodiet och säger några ord, absolut. Men i övrigt, och framför allt mellan sånger som faktiskt hänger i hop i musikalen, tycker jag faktiskt inte att man ska gå utanför sin karaktär ...

Trots mina utförliga åsikter var det en HELT FANTASTISK konsert, jag njöt i fulla drag hela tiden, och det var roligt att det var en positiv och alert publik - artisterna ropades in och vi fick t.o.m. ett litet extranummer, ett kortvariant av "Överheten"! :)

Kristina från Duvemåla ... snart! :)

Jag har planer på att skriva en riktigt ordentlig recension av "Kristina från Duvemåla"-konserten vi såg förra helgen ... och hade egentligen tänkt att lägga upp den ikväll.
Men nu fick jag veta att förmodligen och förhoppningsvis kommer jag att få programmet från konserten imorgon - jag kunde köpa det via arrangören i förmiddags och de skulle skicka det direkt - så jag kommer faktiskt att vänta tills imorgon ...

Har inte programmet kommit då (nej, jag har inte värst stort förtroende för posten!) kommer jag att lägga upp den ändå, jag kan ju inte vänta hur länge som helst, men det känns ändå som jag kan göra en mera "ordentlig" recension om jag har programmet att utgå ifrån ...

Fantastisk helg!

Eftersom förra veckan var riktigt utmanande och tämligen tröttande var jag faktiskt lite orolig för att jag skulle åka bort precis hela helgen - det kändes inte som förutsättningarna var de allra bästa ... men trots det blev det en riktigt riktigt bra helg!

Jag åkte inte hemifrån förrän efter lunch, och det var nog tur, för jag hade aldrig klarat av att få allting färdigt och packat och i ordning redan på torsdagen - så det var skönt att ha fredag förmiddag till det. Det blev Swebus från Helsingborg till Göteborg, den var sen redan till Helsingborg och eftersom det var fredag eftermiddag var det tämligen mycket folk också.
Jag är inte värst förtjust i att Swebus måste in i Halmstad också (sorry, ni som bor i Halmstad, men det sinkar väldigt på resan!), men jag antar att man får stå ut med det mesta för prisets skull, eller hur? Lyckades få studentrabatt på en kampanjbiljett med ytterligare en studentkampanj på det (nä, nä, inte alls komplicerat att försöka spara pengar! *lol*), så jag betalade 45:- från Helsingborg till Göteborg! Nice!! (Detta att jämföra med tåget som hamnar på drygt 250:- tror jag!)

Vi körde nog in lite av förseningen, men när vi kom till Göteborg och klockan var efter fem en fredag eftermiddag var det ju totalt tvärstopp i trafiken, så vi blev ändå ca 20 minuter sena i slutändan.
Jag hade inte ordnat biljett till Borås, utan skulle fixa ett Västtrafik-kort och köpa biljett på bussen, vilket skulle bli mycket billigare. Det fungerade jättesmidigt (även om det är sånt som jag alltid blir jättenervös över, suck!), och på bussen fick jag hjälp av chauffören med att fixa biljett! :)

Bussresan tog ca en timme, jag hade ganska ont i huvudet men försökte slappna av så gott jag kunde - och Annika mötte mig när jag kom fram, vid sju-tiden.
Vi åkte buss hem till henne, men tog det väldigt lugnt, min huvudvärk blev bara värre och värre och vi var nog båda två ganska trötta. Annika hade fixat smarrig sallad, så allt var klart när jag kom - *lyx!* - och vi åt i lugn och ro, satt och pratade en hel (var länge sen vi sågs nu!) och kollade på Disneys Robin Hood ... och så TAC förstås (Les Misérables Tenth Anniversary Concert) - vi bara måste se på TAC när vi ses! *LOL!*
Vi blev sittande uppe rätt länge, men kom i säng till slut i alla fall ...

Min huvudvärk släppte inte riktigt så jag sov inte jättebra på natten, och var vaken tidigt - men vi kom upp vid åtta på lördagsmorgonen, och tog en buss till stan en timme tidigare.

Där hade vi väntetid i ca en halvtimme till nästa buss, så vi tog en promenad i stan och fotade lite och så, och sen blev det ytterligare en bussresa. Jag hade noll koll på läget - vi skulle till en Statoilmack och hämta en hyrbil, det var ungefär allt jag visste - men Annika hade koll, och efter en liten promenad kom vi rakt på macken! Inga problem med hyrbilen utan vi fick hämta ut en liten söt Clio - men det är alltid lite osäkert att köra "nya" bilar, framför allt på helt nya ställen.
Vi tog oss i alla fall igenom stan och hem till Annika igen utan missöden! :)

Vi var inte i toppform någon utav oss och hade en intensiv kväll och en intensiv söndag framför oss, så vi tog det väldigt lugnt på dagen. Kollade på en massa avsnitt av "Huset Fullt", och åt smarrig taco-lunch! Kändes konstigt att inte ha taco-maraton på kvällen som vi alltid har annars, men rent planeringsmässigt hade det inte fungerat den här helgen - och det här upplägget blev mycket bättre!!

Vi kom iväg vid fyra-tiden och jag var rätt nervös för att köra till Jönköping, köra i Jönköping och hitta parkering vid Kinnarps Arena - men det fungerade hur smidigt som helst!!! Resan tog nog längre tid än jag hade trott, men vi kom helt rätt, och vi hittade en stor parkeringsplats direkt! :)

Däremot tog det som sagt tid, så när vi väl hade parkerat och betalat och kommit ner till arenan var klockan redan tjugo i sex - "Kristina från Duvemåla"-konserten skulle börja sex!
Det var mycket folk, riktigt riktigt mycket - jag hade inte alls trott att det skulle vara en sån stor konsert - och det blev lite rörigt att ta sig in och hitta platser - så vi fick inte tag på nåt program!
Trodde vi skulle fixa det i pausen, vi såg massor av folk med program, men trots att vi letade hela pausen hittade vi ingen som sålde program! *suck*
Nu verkar det gå kanske gå att köpa program i efterhand från arrangören - jag hoppas det i alla fall, för jag vill verkligen ha ett program!!! :)

Konserten var sagolik, jag antar att de flesta hade kommit för att se Sanna Nielsen som Kristina - men jag hade ju enbart åkt för att se Christer Nerfont som Karl-Oskar! *ler*
Jag kommer att göra ett - långt!! - inlägg om konserten så snart som möjligt, för jag har otroligt många tankar och intryck efter den ... men det kommer som sagt separat!

Konserten höll på i ca 3½ timmar, och vi kom iväg från Jönköping strax före tio. Det var tämligen drygt att köra tillbaka till Borås, inte minst för att jag hade huvudet fullt av alla intryck efter konserten, men också eftersom det var fullkomligt beckmörkt ute ... men resan gick bra, och vi kom hem till Annika vid halv tolv ungefär.
Ingen av oss kunde varva ner, så vi blev sittande uppe till klockan ett - yikes!!
Jag hade förvånansvärt nog INTE ont i huvudet - jag vet inte när jag var på musikal/konsert utan allvarlig migrän senast - och det kändes verkligen helt fantastiskt!!! Jag kunde också sova betydligt bättre den natten, och vaknade inte förrän klockan ringde, kl. åtta!

Det var segt att ta sig upp, men vi hade en massa planer så det fanns liksom inget val! :)
Vi tog bilen vid nio och skulle lämna tillbaka den på Statoil ... kändes skönt att vi hittade dit utan problem, men väl där var tydligen tjejen i kassan själv på macken, så jag fick själv ta mätarställning, tanka bilen och köra undan den ... I guess there''s a first time for everything?!! *lol*
Det funkade i alla fall smidigt, och sen blev det en liten promenad och så buss till centrum, där vi bytte till en annan buss och åkte till Borås Djurpark.

Vi kom dit strax innan de öppnade kl. tio och det var otroligt roligt att gå där och titta! En massa riktigt häftiga djur - jag såg elefanter för första gången ... och en sååå söt elefant-bebis!! :) :) Det var inte alls mycket folk, och helt perfekt väder, så det var verkligen en lyckad utflykt! Tror höjdarna var giraffer och elefanter - och alla apor, som var så coola! :)
På vägen ut stannade vi i souveniershoppen och jag kunde inte motstå en tiger-kompis till min tiger från London Zoo! *ler lite*

Vi gick på djurparken i nästan tre timmar, sen blev det buss till stan, en snabb kompletteringshandling och så buss till Annika. Hon fixade mat medan jag packade och gjorde i ordning mina saker, och sen kunde vi sitta och äta god mat i lugn och ro.
Vi åkte från henne vid kvart över tre och min buss till Göteborg avgick punktligt tjugo i fyra ... och den här gången tror jag att jag fixade kort och biljett och sånt själv! :) Och jag fick sittplats längst fram längst upp i dubbeldäckarbussen *totally cool!* :) :)

En timmes bussresa till Göteborg, liten paus där men Swebus kom in en kvart för tidigt (*gasp* När hände det senast??)! Det var förvånansvärt lite folk på bussen och milen rullade undan ... men efter stoppet i Halmstad hände nåt. Det är då ca en timme kvar till Helsingborg och helt plötsligt började jag må SÅÅ dåligt!!
Jag vet inte om det hände nåt med ventilationen eller så, men helt plötsligt fick jag tväront i huvudet, det blev jättevarmt i bussen så jag fick otroligt svårt att andas, började må jätteilla ... det var helläskigt!!
Det blev en jobbig timme till Helsingborg, men där hann jag precis med ett tåg ... som var totalt överfyllt, och där de ropade ut att de hade fel på ventilationen ... *SUCK!* Kändes som jag aldrig kom hem ... men jag var i alla fall hemma vid nio-tiden, och var då tämligen slut!

Jag tog rejält mycket kort när vi var på djurparken, men de får komma i ett separat inlägg så småningom! :)

Det känns i alla fall otroligt roligt att helgen blev så jättebra - eftersom jag var i såpass dålig form inför helgen var jag rädd för att det nästan bara skulle bli jobbigt, men det fungerade otroligt bra, vilket förstås är jättekul!!

Nu får vi se när Annika och jag bokar in musikal-helg nästa gång ... det brukar bli lite då och då! :) (sist var väl i maj när vi såg "Three Phantoms!")