Min resa på Teologen

Det här är till viss del inspirerat av en avskedsföreläsning från 2008, då den professor som jag hade då jag läste hebreiska skulle gå i pension. Hans föreläsning hette någonting i stil med "Min bildningsresa", där han på ett fantastiskt målande sätt beskrev sin egen bildningsresa, från gymnasieutbildning till professor med allt där emellan.

Jag har inte alls något liknande att komma med, men jag skulle ändå vilja ordentligt gå igenom den resa jag har gjort på Teologen i Lund. Det här inlägget kommer till ganska stor del vara praktiskt, med en del personliga utvikningar, men jag hoppas även kunna göra mera personliga inlägg om den inre resa jag har företagit sedan jag blev "inflyttad skåning" den 12 juni 2001 så småningom!

Jag satte min fot på Teologen i Lund första gången den 31 augusti 2001, jag hade tidigare läst 40 dåvarande poäng (60 nuvarande högskolepoäng) religionsvetenskap i Karlstad, och var alltså antagen till det Religionsvetenskapliga programmet vid Lunds universitet.

Höstterminen 2001 och vårterminen 2002

Tanken med flytten till Skåne och en utbildning i Lund var att det skulle bli lite av en nystart för mig. Jag hade haft några arbetsamma år i Karlstad, med nästan en hel termins sjukfrånvaro ... men jag insåg inte alls vad en sådan flytt verkligen innebar.
Vid den här tiden hade jag inte fått min sociala fobi diagnostiserad (jag visste inte ens att det fanns något som hette social fobi då!) och jag hade ingen tanke på att det var någon form av ångestsjukdom jag led av - jag mådde bara dåligt, och "var nervös" inför allt som var nytt.

Det funkade trots allt "okej" till en början, jag hade som sagt läst religionsvetenskap i Karlstad tidigare och då, tack vare en fantastisk lärarinsats av Sören Dalevi, fastnat för Nya testamentet. I Lund började jag läsa den dåvarande "baskursen", på 40 poäng (60 hp, d.v.s. två terminer) Den första terminen i Lund flöt på, trots att jag var oerhört ensam och i princip inte fick några sociala kontakter klarade jag av mina studier och tentor. Ända tills den beteendevetenskapliga delkursen. Religionspsykologin gick bra, jag tyckte den var svår, men det funkade och jag klarade tentan - och så kom religionssociologin. Med grupparbeten och intervjuer och observationer och jag vet inte allt! Där tog det fullständigt tvärstopp, och jag hade en missad deltenta där.
Och så tvärvände det. För sedan kom delkursen Gamla testamentet - där precis allting klickade! Nu i efterhand känns det ganska så fantastiskt att läraren på delkursen var professor Fredrik Lindström, som sedan har varit min handledare och lärare på fyra läskurser och tre uppsatser. Han, och kursen som sådan, fick mig att skifta huvudintresse från Nya till Gamla testamentet - ett intresse som ofrånkomligen har hållit i sig och bara växt sig starkare och starkare med tiden!
Trots en fantastiskt rolig delkurs mådde jag själv bara sämre och sämre, och under nästa delkurs, Nya testamentet, som inledde vårterminen 2002, klarade jag inte av att ta mig i väg på nästan några föreläsningar, än mindre på vad som då kallades "gruppövningar" (seminarier). Jag klarade tentan med minsta möjliga marginal ... men blev sjukskriven med diagnosen social fobi i februari 2002.

Sjukskrivningen drog ut på tiden - jag ska inte ge mig på detaljer kring det här, för det hör hemma i ett annat blogginlägg, men jag fick oerhört lite hjälp och blev ganska ofta mycket dåligt behandlad, vilket gjorde att jag var sjukskriven i nästan precis fyra år, och blev friskskriven igen i februari 2006.

Vårterminen 2005

Redan under vårterminen 2005 hittade jag så sakteliga tillbaka till Teologen i Lund. Jag var då sjukskriven och hade arbetsträning på barnverksamheten i en kyrkoförsamling - men tanken var att jag inför en friskskrivning också skulle börja "studieträna", d.v.s. följa kurser på universitetet utan att vara registrerad och behöva tentera, för att hitta tillbaka till den miljön. Jag fick via det som idag heter Pedagogiskt stöd (som då hette något så fruktansvärt som "Handikappverksamheten, believe it or not!!) en personlig mentor, som var det bästa stöd jag hade kunnat få ... ett stort och innerligt TACK till Rebecka!!

Trots en fantastisk mentorsinsats fungerade arbetsträningen inte alls under våren -05. Anledningen till att det inte fungerade är så oerhört uppenbar att det var konstigt att ingen kom på tanken att förkasta idén från början ... Jag ville behålla min tid på arbetsträningen, där saker och ting hade börjat fungera riktigt bra - men det gjorde ju att jag kanske kunde följa baskursen (den kurs jag påbörjat 2001 men inte avslutat, tanken var att studieträna från början av den kursen så jag sedan smidigt kunde "hoppa på den" igen när jag blev friskskriven) en, eller max två, dagar i veckan. Detta skapade ju bara mer osäkerhet och utanförskap än tidigare, vilket gjorde att studieträningen snarare fick mig att må sämre än bättre!

Höstterminen 2005

Under hösten iscensattes Projekt Studieträning på allvar. Jag hade då avslutat min arbetsträning och planen var att studieträna en termin på heltid för att sedan bli friskskriven och fortsätta läsa termin två av baskursen (jag hade klarat 20 poäng av baskursens 40p, men släpade 4p från termin 1 och hade istället tagit 4p på termin 2 - men jag räknade med att det skulle ordna sig).

Studieträningen fungerade med blandade resultat. Jag fick ett oerhört stöd från en av Teologens dåvarande studievägledare, Tina Robertsson, som ställde upp otroligt mycket och t.ex. ordnade personliga träffar med samtliga lärare på baskursen för att förklara vem jag var, vilka problem jag hade, och under hösten just att jag studietränade.
Tyvärr blev den första delkursen lite problematisk. Man hade gjort om strukturen på baskursen sedan 2001, och den delkurs jag inte hade resultat på kom nu allra först. Anders Lundberg, som hade den kursen, var jättebussig och erbjöd mig att om jag följde kursen fullt ut skulle jag få resultatet inrapporterat så fort jag blev friskskriven, och det var ju verkligen en fin gest av honom. Det innebar dock att jag tog på mig alldeles för mycket, var tvungen att fixa grupparbeten och annat, och i slutändan kollapsade det fullständigt - så jag fick inte gjort mycket alls på den delkursen, och följaktligen inte heller på nästa delkurs då jag var fullständigt utmattad!
Den tredje delkursen var Gamla testamentet, och då hade jag försökt samla styrka till att verkligen vara med, då jag visste att jag ville fördjupa mig inom det så småningom. Och det fungerade, dels var jag enormt motiverad och dels tack vare fantastiska lärare. Olof Bäckersten undervisade då, och han var bussig nog att låta mig skriva den ordinarie tentan, som han sedan rättade "vid sidan om" de andras tentor (och jag fick faktiskt VG på den!!), och Blazenka Scheuer hade gruppövningarna - jag klarade av att gå på en av tre gruppövningar, men det var den enda gruppövning jag klarade av på hela baskursen!! För övrigt kan tilläggas att Blazenka sedan kom att undervisa på kurser där jag har varit mentor, och vi har fått en oerhört fin kontakt sedan dess ... kul minnas tillbaka att det började på ett så positivt sett för så länge sen! :)

Vårterminen 2006

Från och med vårterminen 2006 blev det heltidsstudier "på riktigt". Det löste sig med de olika delkurserna och jag klarade av alla tentor utom en, som jag fick en omtenta på i augusti. Dock frestade det på mycket att orka, efter att ha varit sjukskriven så länge utan konkreta krav var det oerhört tungt att behöva vara igång och koncentrerad så mycket och samtidigt ha prestationskravet hängande över sig hela tiden! Även under våren fick jag ett mycket fint stöd från Anders och jag klarade till slut hans delkurs (som på sätt och vis hade hängt över mig ända sedan 2001 även om det inte var han som hade den då) med ett VG i betyget! :)

Höstterminen 2006

 Höstterminen 2006 var utmanande eftersom det var den första terminen efter baskursen!! Trots att jag mådde oerhört dåligt under min sjukskrivning hade jag när jag började komma ur den värsta svackan hela tiden närt ett hopp om att klara baskursens 40 poäng och ha den som hel, avslutad kurs. Nu helt plötsligt skulle jag gå vidare från baskursen, och det var ganska tufft.

Jag körde en beteendevetenskaplig termin under hösten, där tanken var att läsa en kärnkurs på 10p (15hp), en metodkurs på 5p (7,5hp) och sedan skriva en uppsats på 5p (7,5hp).

Denna termin blev i mångt och mycket ett avstamp på det sociala planet. Vi var inte så många på kursen, kanske runt 15 stycken (till skillnad från baskursens dryga 100!) och jag började verkligen knyta sociala kontakter - vilket var mer än fantastiskt! Under den här terminen lärde jag känna Sara, Johanna och Katrin, som jag - om än i begränsad form nu - har behållit kontakten med!!
Dock ingick i kursen både enskilt  och grupparbete, med muntlig redovisning - detta kom framför allt under andra halvan av kursen ... Anders hade även denna kurs och återigen ställde han och upp, och jag klarade två muntliga redovisningar - vilket för mig i det läget nog kan liknas vid att bestiga Mount Everest ... näst intill i alla fall! :)
Den kursen utgjorde på många sätt en milstolpe för mig!

Metodkursen flöt på utan större incidenter men uppsatsen rann fullständigt ut i sanden och jag fick 5p som låg och släpade.

Vårterminen 2007

Våren 2007 skulle jag läsa hebreiska!! Det kändes lite läskigt att ge sig in på ett språk som var så annorlunda men samtidigt brann intresset för Gamla testamentet, och en chans att få se hur det såg ut på originalspråk var ju helt fantastisk.

Tyvärr blev det en av de värsta terminer jag har haft (finns några till som har varit riktigt tuffa). Det var många faktorer som spelade in här, men i grund och botten handlade det om upplägget på kursen. Det är mer eller mindre samma upplägg fortfarande, både på hebreiska-kursen och kursen i grekiska, och det går ut på att studenterna förbereder översättningar och grammatiska analyser av kortare meningar eller bibelverser hemma. På föreläsningarna läser man sedan upp meningarna, med översättning och analys.
Jag var borta när detta upplägg presenterades och blev således fullständigt tagen på sängen utav det - och fullkomligt skräckslagen! Jag hade under hösten klarat av två korta, avgränsade muntliga redovisningar, men att varje dag, flera gånger per föreläsning, tvingas läsa högt på ett främmande språk inför kurskamrater och en mycket välaktad professor ... det var mer än jag klarade av.

Jag fastnade i den ultimata onda cirkeln, där jag var så oerhörd rädd inför föreläsningen att jag inte klarade av att gå dit - vilket innebar att jag missade föreläsningen och den information som gick ut, vilket innebar att jag blev ännu räddare för att gå på nästa föreläsning. Och så vidare, och så vidare. Jag vägrade släppa taget helt och hållet och klarade av att dyka upp på någon sporadisk föreläsning, ofta med en ursäkt för att jag inte hade "gjort läxan".

Jag mådde oerhört dåligt den här terminen, dels var ångesten enormt tärande men jag mådde också dåligt för det var inte den person som jag egentligen är och vill vara. Det kändes som jag hade blivit ersatt av min "evil twin", som bara dök upp på någon föreläsning då och då, som alltid kom med ursäkter ...
Vi hade en fantastisk lärare och det var ett fantastiskt ämne och en fantastisk kurs, och ångesten gjorde att det tog fullständigt tvärstopp för mig, vilket var otroligt arbetsamt!!
Jag klarade mina tentor, med nöd och näppe - förutom en, som blev en omtenta ... men trots det inrapporterade resultatet var jag fruktansvärt missnöjd med terminen ...

Höstterminen 2007

Under hösten skulle jag läsa två s.k. läskurser (kortare 5p-kurser som man i princip fick sätta samman själv med hjälp av läraren - man fick ett tema för kursen och en massa kurslitteratur, och ca 4 veckor - och sen skulle dessa tenteras muntligen!), en i religionssociologi och en i Gamla testamentet - och sista halvan av terminen skulle jag läsa en kärnkurs som hette Kristen Troslära.

Läskursen i religionssociologi blev gjord ... men drog ut på tiden. Det var svårt och ovant att vara disciplinerad utan föreläsningar och jag kände fortfarande att jag svajade lite efter den jobbiga vårterminen - och så var det en enorm utmaning att gå upp i en muntlig tentamen. Men det gick. Och jag fick VG! :) Däremot blev läskursen i GT uppskjuten.
Kristen Troslära ... tja, det var väl egentligen det som idag kallas systematisk teologi rakt av, inte mitt favoritämne, men en oerhört välstrukturerad föreläsare (numera pensionerad). Vad jag nästan mest minns från den här kursen är den enorma mängd föreläsningsanteckningar det blev ... det antecknades fortfarande för hand här, men jag skrev in alla mina föreläsningsanteckningar på datorn när jag tentapluggade - det blev 80 A4-sidor, i 10 pkt, enkelt radavstånd!!!
Vi fick en munta på en hel 15hp-kurs (ja, övergången skedde väl här nånstans...), vilket var minst sagt maffigt. Jag blev Godkänd, vilket med tanke på mina förutsättningar kändes helt ok, men faktum är att jag var en enda ynklig fråga ifrån VG, vilket faktiskt kan reta mig än idag. Läraren sa det uttryckligen, det var en fråga jag inte kom på svaret på - varpå han replikerar att, "kommer du på det inom några minuter får du VG, annars kan jag bara ge dig G" ... vilket kändes ganska surt ...

Vårterminen 2008

Hösten -06 utgjorde en milstolpe under min tid på Teologen, men en ännu större sådan kom våren -08. Jag skulle då läsa 15hp Bibelvetenskap och 15hp Bibeltolkning. Vilket väl inte var sådär alldeles komplicerat. Men jag kände att det var inom GT jag ville fördjupa mig, och min hebreiska-termin lämnade minst sagt övrigt att önska. Nu hade jag fått ytterligare ett år på mig att utvecklas, jag hade klarat av två muntliga tentor, och jag kände till upplägget på GT-kursen ...
Jag pratade med läraren på kursen (som hade den året innan också), numera professor emeritus Sten Hidal - och berättade hur det hade varit året innan och hörde om jag skulle kunna få sitta med på de föreläsningar jag kunde (som inte kolliderade med mina ordinarie kurser) för att försöka att faktiskt införskaffa de kunskaper i GT och  i hebreiska som jag kände att jag inte hade fått med mig året innan. För mig rent personligen handlade det faktiskt också lite om någon slags "personal redemption", att jag skulle kunna visa, både inför mig själv, men även inför Sten, att den person som sporadiskt dök upp på föreläsningar under våren -07 faktiskt inte var den person jag egentligen är.
Sten var oerhört tillmötesgående och såg inga problem alls med detta!

Terminen blev oerhört intensiv och helt FANTASTISK!! Det visade sig att föreläsningarna inte krockade värst ofta, och när hebreiskan väl kom igång fick jag blodad tand till max. Jag satt med på nästan alla föreläsningar, jag började förbereda meningar och översättningar och Sten märkte att jag hängde med i kursen, vilket gjorde att även jag fick läsa och översätta och analysera och svara på frågor i gruppen ... och det bara klickade, det bara funkade! Jo, visst hade jag ångest och var nervös - men det går inte att jämföra på samma dag med de känslor jag hade året innan.
Kursen var så fantastiskt fantastiskt rolig när man väl hängde med, och Sten var en fenomenal lärare - jag lärde känna flera av mina kursare, inte minst Lena, som jag brukade jobba tillsammans med! Jag fick också möjlighet att skriva tentorna "utanför systemet", och fick VG på samtliga! :)

Parallellt med detta fixade jag både Bibelvetenskap och Bibeltolkning med VG i betyg, och under den här terminen väcktes också ett bestående intresse för den religionsvetenskapliga utbildningen och för institutionen - vilket faktiskt tog ett konkret uttryck. Vid den här tiden fick vi förutom våra "vanliga" betyg (U, G, VG) och betyg enligt ECTS-systemet - och där upptäckte jag en intressant skillnad i och med att jag förutom mina vanliga kurser också följde hebreiskan. Nu är jag inte helt hundra på exakta siffror, men jag tror det var så att man på hebreiskans tenta var tvungen att ha ca 70-75% rätt för att få betyget A, medan man på Bibelvetenskapen var tvungen att ha hela 85%! Jag tyckte det var konstigt, och nämnde det för vår studievägledare vid något tillfälle. Han rådde mig att skriva mail till dåvarande studierektor och detta blev något som uppmärksammades sedan (en av lärarna på Bibelvetenskapen kom sedan till mig för att ta upp just detta!) ... även om jag inte nu kommer ihåg om någon konkret åtgärd vidtogs.

Förutom dessa kurser, som ju i praktiken blev studiefart 200%, gjorde jag också färdigt den uppskjutna läskursen från hösten - dock "bara"med ett G i betyg (med med ECTS-betyg "C", som ju är det högsta G-betyget man kan få) ...

En helt fantastisk termin där allting klickade, och där jag för första gången kände att jag verkligen var en person, en individ på teologen. En egen person, inte en namnlös någon i en stor studentmassa, utan jag var JAG, och det var helt okej! En obeskrivlig känsla!!

Höstterminen 2008

Under hösten 2008 var det grekiska som gällde för min del. Jag var nervös och orolig men kände ändå en trygghet i vetskapen om upplägget på språkkurserna och det faktum att hebreiskan under våren hade fungerat så oerhört bra!
Grekiskan avlöpte med mycket blandade känslor, måste jag i ärlighetens namn säga ... nu i efterhand! :) Det tog mig ett tag att "komma in" i kursen, man kan väl säga att jag inte riktigt förstod mig på Magnus, som undervisade kursen, till en början!  Det löste sig så småningom, jag har en hel del kontakt med honom nu när jag är mentorsansvarig och vet man lite hur han är fungerar det hur bra som helst! (ja, är det nån här som läser detta som vet vem han är så vet ni precis vad jag menar!! *skrattar*)

Grekiskan hade två salstentor (och en hemtenta), och på dessa två upplevde jag min första och enda tentamensångest. Jag har aldrig haft direkt ångest för en tenta tidigare (visst, nervositet över hur det ska gå, men inte ren tentaångest), men här slog den till med full kraft. Ironiskt nog lyckades jag fullständigt spika båda tentorna - vilket inte har hänt varken förr eller senare! :)

Jag hade faktiskt betydligt lättare för grekiskan än för hebreiskan, grekiskans grammatik och upplägg föll på plats för mig på ett lättare sätt än i hebreiskan, men samtidigt tyckte jag GT och hebreiska var så mycket roligare! :)

Vårterminen 2009

Under våren -09 var jag mentor för första gången, på just hebreiska-kursen! Sten hade gått i pension så där stötte jag på Ola Wikander, som undervisade kursen första gången, och Blazenka, och jag tycker att vi där lade grunden till ett mycket fint samarbete, och mentorsverksamhet på GT har alltid fungerat mycket bra! :) Jag fann det svårt att vara mentor till en början, att hitta min roll och att leda en grupp på ett bra och konstruktivt sätt var minst sagt en utmaning, men samtidigt var det oerhört roligt och jag visste att jag verkligen ville fortsätta med detta.

Min plan för våren var att läsa läskurs 2 och 3 i GT (man fick maximalt läsa fyra läskurser i samma ämne) samt att skriva min kandidatuppsats. Jag ville också plocka upp den gamla 7,5hp-uppsats från höstterminen 2006 som hade släpat, men skriva den i GT istället.
Vi hade relativt nyligen bytt utbildningssystem, men jag fick lite "dispens" (lång historia, som jag inte orkar redogöra för här!) och fick skriva min uppsats i det gamla systemet.

Fredrik Lindström höll nu i både läskurser och uppsatser, och det var roligt att få en kontakt med honom igen, efter baskursen 2001.
Resultatmässigt fungerade terminen bra, jag fick skjuta upp min 7,5hp-uppsats men hade VG rakt igenom på resten, till och med de tämligen läskiga läskurserna. Muntliga tentor är läskiga, och jag hade ju inte haft Fredrik på någon kurs sedan 2001 så jag visste inte alls hur det skulle funka - och förutom att här läsa in sig på litteratur och tentera av den skulle man även tentera språklig text - d.v.s. läsa en text på hebreiska och översätta och analysera, utan tillgång till lexikon eller grammatik ... Men det gick bra - jag fick t.o.m. komplimanger för mitt hebreiska uttal - vilket jag helt ger credit till Ola för, jag satt med på en hel del av hans hebreiskaföreläsningar och lärde mig en hel del om  hebreiskt uttal! :) 
Fast jag måste ju få återge den allra första muntliga tentamensfrågan jag fick av Fredrik ... Jag hade en läskurs som fokuserade på Predikarens bok, så jag hade läst in mig på lite litteratur kring den och hade också ett urval av texter ur Predikaren som jag hade läst och översatt. Och hans första fråga lyder: "Nu har du ju läst en hel del om Predikaren ... om du skulle gå in och undervisa det här momentet på baskursen, vad skulle du säga då? Ta tid på dig och tänk igenom hur du skulle lägga upp det."
Yikes ... :) :)

Kandidatuppsatsen var förstås en utmaning, inte minst seminariet där jag skulle opponera på en uppsats i NT (om Paulus, jag har aldrig begripit Paulus!)! Ångestmässigt var det fruktansvärt jobbigt, men jag tog mig igenom det. Det kanske "roligaste" minnet jag har därifrån kommer från Samuel, professor i NT - som vid ett flertal tillfällen under seminariet kom med inlägget, "Jag köper inte ditt resonemang." Just då kändes det fullständigt förödande och som en enorm kritik mot mitt arbete - men tack och lov lär man sig ju saker med tiden, och nu inser jag att kommentaren knappast handlade om att han tyckte att hela min uppsats var fullständigt värdelös, utan snarare att han inte direkt höll med om mina argument! :) :)  Nu i efterhand tycker jag mest att det är en kul sak att minnas, att den kommentaren dök upp gång på gång (vem vet, om jag läser igenom min uppsats nu kanske jag inte själv köper mitt eget resonemang! *skrattar*)

Höstterminen 2009

Hösten inleddes med läskurs 4 i GT, utan större krusiduller ... om Amos tror jag faktiskt! :)
Utöver den skulle jag skriva min 7,5hp uppsats och börja fixa på min masteruppsats.
Det var oerhört svårt att ha två uppsatsprojekt parallellt, och det gjorde tyvärr att det inte blev jättemycket gjort på något av projekten istället. Den lilla uppsatsen var i princip klar i januari, men efter samtal med handledare höll den inte riktigt den kvalitet som både han och jag ville ha - så den blev återigen uppskjuten ... och masteruppsatsen låg ännu väldigt mycket i startgroparna.

Vårterminen 2010

Våren -10 skulle jag läsa en ny masterkurs, Religion, tradition och kommunikation (RTK), få färdigt den lilla uppsatsen, ta en läskurs i NT med grekiska och fundera över masteruppsatsen.
Och vara mentor på hebreiska-kursen.

Mentorsjobbet den här terminen var oerhört roligt! Det började falla på plats ordentligt, det var en rolig grupp och jag kunde helt enkelt inte hålla mig ifrån föreläsningarna! :)
Den här terminen följde jag också grekiska-kursen (som jag läste HT-08) för att fräscha upp kunskaperna inför läskursen som jag skulle ta i slutet av terminen. Men både grekiskan och hebreiskan vara bara roliga och inte det minsta jobbiga! :)

RTK-kursen strulade bara. Den var tänkt som en introduktion till masterprogrammet - men jag hade inte läst masterprogrammet överhuvudtaget (eftersom det inte fanns när jag började läsa kurser på avancerad nivå) och jag hade nästan bara min masteruppsats kvar. Jag var absolut noll motiverad av kursen (vars upplägg också var mycket omdiskuterat och i mitt tycke inte alls värst bra). En liten bit in på terminen kom det fram att kursen var obligatorisk endast för de som läste till präster - så jag skulle alltså inte behöva ta den, utan kunde göra nåt annat istället.
Jag blev jätteglad och hoppade av kursen ... sedan började det strula, för sen kunde jag inte från någon få ett definitivt besked på OM kursen verkligen var obligatorisk eller ej. Det tog ända till i september (!!!) för någon att konstatera att "jo, kursen är obligatorisk, du måste läsa den!" Tack för den, liksom ...


7,5hp-uppsatsen blev klar och framlagd - ett ganska jobbigt seminarium tyckte jag, och ca halva uppsatsen blev panikskriven bokstavligen i sista sekunden utan att handledaren ens hann titta på den innan seminariet, men sen verkade jag ha fått ihop en rätt bra uppsats ändå i slutändan! :)
Likaså gick NT-läskursen bra, fast vi delade upp den, så jag tentade språkdelen först, muntligt, och litteraturen senare, skriftligt.

Höstterminen 2010 och framåt

 Från och med hösten 2010 låg studiefokus på masteruppsatsen men av olika anledningar blev den som bekant inte färdig förrän hösten 2013.
Här orkar jag inte gå in på detaljer, inte minst eftersom det inte direkt har med Teologen att göra - men saker som Zorros död, ett mycket komplicerat stambyte, omtenta ("typ") på RTK och ett övertagande av ansvaret för mentorsverksamheten gjorde att jag inte lade den tid, kraft och energi på masteruppsatsen som krävdes.

Mentorsverksamheten (SI-verksamheten)

Avslutningsvis måste jag skriva om mentorsverksamheten också. Jag var mentor på hebreiska-kursen vt-09, vt-10 och, tillsammans med Elisabet, vt-11 samt på Bibelvetenskap ht-11. Det var fantastiskt roligt, jag lärde mig mycket och efter en lite svajig start 2009 tyckte jag att jag var en ganska bra mentor faktiskt.
På våren 2011 fick jag ett "Hedersdiplom för extraordinära insatser inom SI-verksamheten vid Lunds universitet", vilket gjorde mig oerhört, oerhört glad!!

Från och med årsskiftet 2012 tog jag över ansvaret för hela mentorsverksamheten på Teologen, och det har väl fungerat med blandade resultat. Det finns en del jag inte är så nöjd med, men det finns en del jag är nöjd med, och jag ser att jag själv har utvecklats och lärt mig oerhört mycket under de här 2½ åren!
Jag måste säga att jag saknar att "vara mentor", att vara ute i studentgrupperna och jobba med det konkreta kursmaterialet på ett bra och spännande sätt - men samtidigt är det fantastiskt roligt att ha det övergripande ansvaret och få insikter i så många olika kurser på institutionen!



Man kan väl lugnt säga att resan har varit lång.
Från att med nöd och näppe ha klarat av att sitta på en föreläsning, fullständigt anonym och mer eller mindre osynlig i ett hörn av en stor föreläsningssal, till att stå inför ca 90 studenter på en kursintroduktion och informera, både inför studentgruppen på plats och via headset och videokamera en studentgrupp på nätet, om mentorsverksamheten.
Eller från att se övningen att läsa en mening på hebreiska inför en grupp på 20 studenter som fullständigt omöjlig, till att lägga fram och försvara en masteruppsats i forskarseminariet inför studenter, doktorander, forskare, professorer och professor emeriti.

Jag har slitit mycket. Det har varit tungt och arbetsamt, roligt och spännande, nedslående och upplyftande - men otroligt mycket av det positiva som  har hänt mig de senaste 10 åren har hänt på Teologen, och jag kommer alltid, alltid, alltid att vara  tacksam mot ALLA de som bidragit till att jag har kommit så långt som jag har kommit.
Jag vet att jag har nämnt vissa personer vid namn här, men det finns oändligt många fler som på ett eller annat sätt varit kopplade till Teologen som verkligen har hjälpt mig - medvetet eller omedvetet. Vet att ingen är glömd! 

Förvirring och grubbel

Som ett avbrott bland alla fotoinlägg i bloggen kommer här något annat.
Jag tänkte nämligen försöka göra ett inlägg om vart jag befinner mig just nu ... vilket i och för sig är lättare sagt än gjort, men kanske värt ett försök i alla fall.
Allt som har med min uppsats att göra ... ja, det har ju inte framkommit här i bloggen, även om människor i min närhet vet en del av vad som har hänt där. Jag har faktiskt tänkt att försöka göra ett (eller kanske flera?) ordentliga inlägg om just detta som har med uppsatsen att göra, inte minst för att det har varit något väldigt stort och betydelsefullt för mig, men också för att det har påverkat mig väldigt mycket, och gör fortfarande.
Men det blir ett ganska stort projekt att skriva sådana inlägg, och det är inte ett sånt som kommer här ...

Utan att gå in på detaljer, som som sagt kommer att komma vid ett senare tillfälle, har detta med uppsatsen påverkat mig väldigt mycket, och det gör att jag i nuläget inte alltid mår jättebra. För det första blev hela uppsatsprocessen oerhört utdragen, vilket i sig är väldigt jobbigt. Det hör till att det är så, till viss del - jag vet att jag reagerade på det även när jag skrev min kandidatuppsats: det handlar inte om att lämna in uppsatsen som man lämnar in en tenta, och sen får man ett betyg och allt är klart. Jag har stressat och pressat mig själv sedan i början av december, men själva "slutprocessen" av uppsatsen, från det jag tyckte den var "färdig" tills dess att jag verkligen kunde lämna den bakom mig gick det trots allt fem hela veckor ... vilket är väldigt lång tid.
När väl allting med uppsatsen blev klart var det en helt fantastisk känsla, som jag inte riktigt kan uttrycka i ord, och detta att jag direkt skulle köra igång med en projektplan och en forskaransökan kom liksom utan att jag hann reflektera och tänka efter.

Men det slår till nu. Det handlar inte om att jag inte skulle vilja, eller inte tror att jag klarar av det, utan det handlar om att orka. Jag är fullständigt körd i botten, både fysiskt och psykiskt och att nu ge sig in i ytterligare ett sjok med prestationsångest, allmän ångest, tidspress, panik, panikångest, deadlines och allmän press och stress är något jag inte riktigt vet hur jag ska orka med.
Jag vet att jag i det här fallet inte har något val alls, jag måste få in en ansökan NU, till vilket pris som helst, men det är en sak att säga och att känna och att veta om det, det är faktiskt en helt annan sak att verkligen klara av det.

Jag vet att jag egentligen borde vara överlycklig nu, och sväva på moln, jag har klarat av detta med uppsatsen som ur så många aspekter (igen: återkommer till det i senare inlägg) har varit så otroligt arbetsamt för mig - och nu kan jag ge mig i nästa fas, ta nästa steg ... jag borde vara överlycklig, men jag är nästan bara trött och uppgiven.
Jag hoppas förstås att detta i alla fall till viss del vänder, kanske när jag har lite mer stoff att arbeta med till ansökan än vad jag har nu och så ... men just ikväll är det väldigt tungt faktiskt.

Och det trots att jag faktiskt har "blivit med surfplatta"! :) Jag har haft span på en sen i höstas (har Sony Xperia Z mobiltelefon och vill då förstås ha Sony Xperia Tablet Z!) och har väl haft i bakhuvudet att när/om jag fixar masteruppsatsen får det kanske bli en sådan!! Och så hade jag satt undan lite julklapps- och födelsedagspengar och så ... så jag hämtade den idag! And I love it! :) :)

Så blogginlägget får i alla fall avslutas med något positivt, även om det mesta känns tungt annars nu.

Ska väl sluta tjata ...

... men jag kan bara inte hjälpa det!
Det kommer att ta lång tid innan det sjunker in - att uppsatsen faktiskt är KLAR! Att jag inte ska "skriva masteruppsats" mer ...

Jag vågar inte riktigt räkna efter hur länge jag har hållit på med den (och det är nog bäst att ingen annan räknar efter heller! *lol*), men att det är lääänge, det vet jag ju!

Nu borde jag egentligen börja panikstressa över forskaransökan och projektplanen - men jag tänker att jag ska börja panikstressa över den imorgon bitti istället ... så kan jag ta den här dagen till att komma ikapp med en hel del annat! :)

Jul och nyår!

Ja, jo, jag inser också det konstiga i att göra ett blogginlägg om jul och nyår när vi är i mitten av februari. Egentligen skulle jag nog inte bry mig om att göra det överhuvudtaget, men faktum är att både julen 2013 och nyår 2013/2014 var tämligen ovanliga, för mig i alla fall!

För det första var pappa och hans familj inte hemma på jul och nyår överhuvudtaget. De hade lyckats ordna en mastodontresa till Florida och åkte i mitten av december och kom hem omkring den 9 januari! Inte illa!! :) Men det är ju ovanligt i sig.
Till detta kom då det faktum att jag var fullständigt sönderstressad över min uppsats och hade lovat min handledare att han skulle få en i princip helt färdig uppsats den 1 januari ... så det var inte direkt läge för "jullov", om man säger så!

Jag åkte upp till Karlstad tidigt på morgonen den 23 december och var där vid lunch - och unnade mig helt ledigt från uppsatsen den 23 och 24, vilket var mycket skönt!! Det kändes konstigt att "bara" vara hos mamma, utan att träffa pappa och hans familj, men eftersom jag var helt slut, väldigt stressad och väldigt nervös över allt detta med uppsatsen, var det ändå skönt att kunna vara på ett ställe hela julen, utan att fundera över planering och åka fram och tillbaka och samköra planer och allt sånt som brukar höra julen till.
Den 25 och 26 försökte jag jobba så mycket jag orkade på uppsatsen, men jag har svårt att koncentrera mig när jag inte är själv hemma i min egen miljö, det är väldigt lätt att bli distraherad och jag kan inte påstå att jag var superfokuserad hela tiden. Å andra sidan var det ju extrem lyx att hela tiden ha någon där, mamma ställde upp och fixade mat och ordnade, och pauserna i arbetet blir helt klart mycket trevligare när man har sällskap! :)

Jag åkte hem på morgonen den 27 december och då var det full uppsatsväxel som gällde - och den har ju gällt ända fram till den 2/3 februari när jag skickade in slutversionen!
Vilket innebar ett mycket, mycket spartanskt nyårsfirande!!
Jag tittade på "Grevinnan och betjänten", det hör utan tvekan till nyår, och den kvartens paus tyckte jag att jag kunde unna mig!!
Sen tog jag uppsatspaus ca tio i tolv, kollade fyrverkerier från balkongen, kollade Skansen på TV, ringde mamma och mailade pappa ... och sen blev det ytterligare ett antal timmars uppsatsjobb innan jag däckade i soffan. Happy New Year ... liksom!

Jag åkte upp en jättesnabbis till Karlstad i slutet av januari, ursprungligen trodde jag att jag skulle vara av med uppsatsen då, så planen var att fira en himla massa då: jul, nyår, min födelsedag, uppsatsen, I:s födelsedag, pappas födelsedag och pappas pension. Nu blev det ju inte riktigt så eftersom jag var precis i slutskedet av uppsatspaniken då. Jag sköt fram resan och åkte bara upp över två dagar, men vi firade lite grand i alla fall, och delade ut julklappar och födelsedagspresenter, och sånt är ju alltid kul.

Men för att summera så var jul och nyår nu minst sagt ovanliga! :) Men det gick ju bra ändå!

"Jag sluter nu ett förbund med er."

Nu ÄNTLIGEN!
Nu är det helt och fullständigt och totalt klart, på alla sätt och viss!

Min masteruppsats är skriven, framlagd, bearbetad, inskickad, betygsatt, uppladdad och inrapporterad.
Det sista steget i den långa processen, att få betyget inrapporterat i Ladok, verkade dra ut på tiden, men efter lite smärre "påtryckningar" igår, var det inrapporterat i morse, och JA, det blev ett VG! Till slut!

Det känns för mig fullständigt overkligt, och jag har ett par blogginlägg på lut som handlar om just min uppsats och allt som har hänt där - men de kommer nog att komma in här på bloggen lite successivt framöver! :)

Hur som helst, om någon skulle råka till att vara intresserad av Sinaiförbundets ursprung i Gamla testamentet får ni här en länk till min uppsats, som ni kan ladda ner som .pdf. Tanken är att den här uppsatsen ska utgöra grunden för min projektplan och, förhoppningsvis, om jag blir antagen, min avhandling så småningom - som om ni är nyfikna på vad jag planerar att spendera framtiden med kan ni också ta en titt på uppsatsen.

Här hittar ni uppsatsen, med den fullständiga titeln "'Jag sluter nu ett förbund med er.' En kritisk forskningsöversikt med syftet att nå ett rimligt grundat svar på frågan om Sinaiförbundets ursprung". 

Livet E.M. börjar nu!

Hej!
Oj!
Ja, jösses vad det var länge sen jag bloggade nu! Det har sin förklaring, förvisso, men det känns ändå väldigt konstigt!

Fast först av allt kanske jag ska förklara titeln lite? :)
Den utläses nämligen: "Livet Efter Masteruppsatsen börjar nu!"

Det känns fullständigt overkligt men faktum är att jag har skrivit min masteruppsats, genomfört framläggning och opponering, ändrat en himla massa och lämnat in ett arkivexemplar. Det är inte helt och klart spikat än, för uppladdningen i LUP (Lund University Publications) är inte helt klar och resultatet är inte inrapporterat i LADOK än - men det är ju en tidsfråga, och det är inte något som krävs av mig ... utan det är bara att vänta.

Planen är att dra igång med bloggandet igen nu, det känns verkligen som jag går in i en helt annan del av mitt liv nu. Jag vet att en himla massa människor före mig har skrivit masteruppsatser, och alldeles säkert gjort ett bättre jobb än vad jag gjorde, men för mig var det stort, av många anledningar (som jag inte behöver gå in på här och nu) - och det gör att det verkligen blir en stor milstolpe för mig!

Jag har egentligen hur mycket som helst att skriva om, som har hänt sen bloggen uppdaterades sist, men jag ska försöka att inte låta det stressa mig på tok för mycket, för då är risken istället stor att det inte blir något skrivet alls!
Tanken är istället att skriva för att jag trivs med det och tycker det är roligt, och då kommer det nog under en tid framöver bli en salig blandning av nytt och gammalt, men det hoppas jag är ok.

Hur som helst ska det bli kul att köra igång med bloggen igen, jag har saknat bloggandet de här månaderna!

Och så den här veckan!

Nu ska jag väl försöka att komma i fas med bloggandet och se om jag kan göra nån liten sammanfattning av den här veckan också! :)

I måndags var det nätt och knappt styrfart på mig, men det kändes ändå inte värst konstigt med tanke på hur förra veckan såg ut och hur pass intensiv helgen var. Det var mycket tankar och intryck att bearbeta så det var en ganska så lugn dag.

Annars har det mest rullat på "som vanligt" under tisdag-onsdag... Jag hade ett jättebra möte med min professor i tisdags, angående uppsatsen. Jag har ju på allvar verkligen och totalt bestämt mig för att den SKA bli färdig nu och läggas fram i januari. På något sätt måste jag faktiskt avsluta och bli klar med den en gång för alla - och det ligger helt rätt i tiden, för om jag lägger fram uppsatsen i mitten av januari har jag en dryg månad på mig att skriva en ansökan till forskarutbildningen som ska vara inne senaste den siste februari!
Det var som sagt ett jättebra samtal med professorn, jag är tillbaka på banan vad gäller uppsatsen och jag tror att även han tycker det är roligt och bra att jag ska satsa helhjärtat på den och bli klar nu!

Idag har jag tyvärr legat i en ordentlig migrän ...:( Det blir ju så lite då och då, men det behöver inte vara roligt för det ... Jag blir så totalt utslagen så jag har bara legat större delen av dagen - det är först nu ikväll som jag verkligen står på benen ordentligt ... så nu gäller det att komma ikapp med bloggen och skriva mail och försöka reda ut vad jag har missat idag och hur jag ska strukturera upp kommande dagar!

Förutom recensionen av "Kristina från Duvemåla"-konserten bör jag i alla fall vara i kapp med bloggen nu, och det känns skönt.
Målsättningen är ju ett inlägg per dag, vi får väl se om jag fixar det framöver! :)

Att handskas med stressen

Det händer otroligt mycket med mig nu, både på ett praktiskt och på ett mera personligt plan ... och det är klart att jag har många tankar och känslor kring det.
Saker och ting har inte fungerat bra för mig på ett tag nu, och framför allt vårterminen var fruktansvärt arbetsam och blev väldigt destruktiv överlag.

Nu har jag tagit tag i hösten på ett helt annat sätt, tycker jag. Jag försöker jobba med många problemområden parallellt och jag försöker också att arbeta med min egen inställning till saker och ting. Det är självklart inte en dans på rosor, och allting går inte bra - men jag tycker mig märka en skillnad - även om jag bara har varit igång ordentligt i ca två veckor ... men jag tycker ändå att det faktiskt är skillnad.
Jag har mycket att göra, jag tycker att jag tar tag i och fixar SI-aspekten bättre än tidigare terminer (även om inte allting blir klart och fixat helt perfekt så tycker jag själv att det känns bättre nu), jag kommer att arbeta som personlig mentor (jag fick ytterligare en förfrågan om det, så det blir förmodligen ytterligare en student jag ska vara personlig mentor till!) vilket jag inte gjort tidigare - jag känner mig mer motiverad och taggad att ta tag i uppsatsen nu ...

Men till allt detta kommer stressen ... och jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med den - för jag är inte van att tackla stress på det här sättet. Att ha en "att göra-lista" där man skriver upp vad man ska göra ... stryker över när man har gjort nåt och fyller på med fler saker som dyker upp ... Låter bra på alla sätt, eller hur?
Och det ÄR bra, det är ett bra sätt att få koll på vad som gäller - men jag blir otroligt uppstressad när jag startade med listan med ... säg 10 saker ... har kryssat över alla 10 sakerna och fler därtill, men har kanske 32 saker på listan nu!!
Jag vet att det nog är så här det fungerar ... det kommer hela tiden flera saker, det är hela tiden nya saker att göra och fixa och ordna, kontinuerligt och successivt - men jag har svårt att inte stressa upp mig när jag ser att min lista blir längre snarare än kortare!
Jag hoppas att det är en vanesak, och att jag kommer att kunna släppa den här stressen så småningom.

Mera konkret om dagen idag då ... lite personligt mentorsjobb på förmiddagen, som faktiskt fungerade riktigt bra trots att jag fortfarande inte har hört något från samordnaren om själva strukturen.
När vi var klara träffade jag Blazenka, och det var otroligt roligt att få prata med henne igen!!! Hon har varit borta från teologen i ett år - på Nya Zeeland av alla ställen!!! - och hon har verkligen varit saknad på institutionen!! Vi fick ett jättefint samtal och jag fick mycket bra tips och råd inför mitt uppsatsskrivande, vilket jag ju alltid blir otroligt glad över!!

Jag tog eftermiddagen hemma idag och har försökt fixa en del här hemma också - men jag inser att morgondagen kommer att bli oerhört intensiv och fylld med en hel del utmaningar ... så vi får väl se i vilken form jag är imorgon kväll! Jag hoppas få sova hyfsat natt till fredag i alla fall, eftersom det sedan blir en helg i Borås - och det vore ju roligt att inte vara totalt färdig när jag kommer dit i alla fall ...

Apropå det där med sömn är det nog läge att varva ner och se om jag får sova några timmar inatt också, innan jag ska dra igång med morgondagens utmaningar!

Vilken vecka!!!

Veckan som gått har verkligen inneburit en rivstart på höstterminen - på gott och ont!
Jag har haft ett till två möten varje dag den här veckan, och jag har varit den ledande/drivande parten i samtliga möten utom ett ... *phew*

Det är helt fantastiskt att vara där jag är i mitt liv nu, något som jag definitivt aldrig hade kunnat ana mig till i min vildaste fantasi för tio år sedan - men det går inte att komma ifrån att jag fortfarande har en ångestsjukdom och att otroligt mycket utav det som är mitt liv nu faktiskt är väldigt arbetsamt!!
Det är oerhört roligt att få göra det jag gör, men trots det är detta något väldigt påfrestande för mig och något som tär på mig ganska mycket.

Jag har haft massiv huvudvärk alla dagar (utom delar av en dag) den här veckan och det har varit oerhört många tankar och känslor att handskas med och brottas med, parallellt med allt praktiskt som ska göras.
Jag kan inte påstå att jag är helnöjd med veckan, för jag känner att jag trots allt skulle ha gjort betydligt mer än vad som faktiskt blev gjort!
Mentorsverksamheten flyter på tycker jag, än så länge - jag tror att jag är mer i fas med den nu än vad jag har varit inför någon annan terminsstart tidigare, i alla fall i nuläget. Jag har ordnat alla möten, jag är up-to-date med mina mail o.s.v. och det känns bra.
Däremot ska jag utöver SI nu också jobba dels med uppsatsen och dels med en hel del mera personliga förändringar - och dessa har fått stryka på foten en hel del under veckan ... vilket jag har dåligt samvete för.

Inte mycket att göra åt veckan som har gått nu, utan hålla tummarna och kämpa för att nästa vecka ska bli bättre ... men även där kommer jag att ställa inför både större och mindre utmaningar.
Vi har full mentorsbemanning nu, på samtliga kurser jag hade hoppats vi skulle få mentorer på (Grundkurs i Religionsvetenskap/Teologi, Grundkurs i Religionshistoria, Grundkurs i Islamologi, Fortsättningskurs i Bibelvetenskap, på Kandidatkurser samt på första terminen av masterprogrammet Religious Roots of Europe), vilket känns jättebra - och jag har, förhoppningsvis, nåt ut med all information till mentorerna inför kursstarten nu till veckan. Saknar ett kontrakt, som jag hoppas kan skrivas nu under veckan, annars tror jag det är All Systems Go för SI nu ...:)

Mina utmaningar till veckan då; ja, den största är kanske introduktionen för vår största grundkurs (Religionsvetenskap/Teologi och Religionshistoria) imorgon förmiddag, där jag och mentorerna ska in och informera om mentorsverksamheten. I vanliga fall är det bara mentorerna som går ut och presenterar sig och verksamheten, eftersom det är dem studenterna sedan kommer att stöta på - men på grundkursen, den kurs de allra flesta av våra studenter börjar med, har vi kommit överens om att det är bra om jag som ansvarig också går in. Då kan jag ge en allmän övergripande information om vad verksamheten är för något, och sedan kan mentorerna ge lite mer detaljerade information om vad som gäller för just den här kursen.
Vi gjorde så i våras, det var en grym utmaning, men jag tyckte ändå att det fungerade! Jag kan inte säga att det gick "bra", men det fungerade i alla fall och det är ju något att ta med sig inför morgondagen! Likaså gick kursen som nätkurs också i våras, vilket innebar att man också var tvungen att ta hänsyn till all teknologi .... och det i sin tur var lite småkomplicerat.
Nu går inte grundkursen som nätkurs på hösten, så vi slipper i alla fall den biten - det räcker att stå inför en stor grupp och försöka hålla en vettig information som inte blir okontrollerat babbel! :)

En annan utmaning den här veckan blir att jag kommer att för första gången vara personlig mentor till en student på institutionen. Jag har inte varit det tidigare, och har tyvärr inte fått tag på den person som är ansvarig för detta ... så det känns bara så där allmänt osäkert. Jag hoppas få fatt på folk under veckan så det klarnar så mycket som möjligt ...

En sak som både är väldigt rolig, men på ett sätt också innebär lite av en utmaning, är faktiskt att jag kommer att vara borta under helgen!
Jag ska åka till Annika och hälsa på, och på lördagskvällen ska vi se en konsertversion av "Kristina från Duvemåla" i  Jönköping, med min favorit Christer Nerfont! :) :) :) Det ska bli fantastiskt roligt att hälsa på Annika, jag har inte varit hos henne sen 2008 (!!) och musikal kan ju aldrig gå fel - men i och med att tillvaron är såpass intensiv som den är nu blir det en ganska stor utmaning att inte få helgen hemma till att varva ner och reflektera och bearbeta vad som har hänt.
Samtidigt kan man inte slänga bort såna här möjligheter bara för att det är mycket som händer och det är mycket att tackla ... jag får helt enkelt fixa det på ett så bra sätt som möjligt! :)

Men nu är det nog hög tid att jag förbereder min lilla mentorspresentation ...

Hoppsan!

Oj då!
När jag väl gjorde en jätteansträngning och kom ikapp med bloggandet var det ju inte meningen att bloggen skulle bli liggande en hel vecka sen! *oops*
Det jag väl kan säga är att även om inte jättemycket rent praktiskt hände under förra veckan arbetar jag med förändringar i mitt liv på väldigt många plan nu, och det är ganska så tufft att tackla ... så även om jag inte har haft grymt mycket inskrivet i min kalender har det ändå varit en tämligen intensiv vecka!

Den vecka som startade idag blir desto mer praktiskt intensiv ... jag har oerhört mycket att göra inför kursstarten och bara den här veckan är det väl åtta eller nio möten inplanerade - där jag ska leda alla utom ett! *yikes!*
Det är förstås mentorsarbete för det mesta, mycket som ska ordnas och fixas och fås färdigt innan kursstarten nästa måndag, och det är mycket jag är nervös för. Jag står för att jag tycker det är roligt och spännande att arbeta med en hel verksamhet på det här sättet, att få ett helhetsperspektiv på något på ett sätt som jag aldrig har fått tidigare - men det går inte att komma ifrån att det är många utmaningar att ta sig an och en hel del ångest att tackla och bearbeta!

Idag fick jag slutligen fastställt och klart att vi får mentorsverksamhet på alla de kurser vi hade tänkt, jag träffade den siste mentorn idag, han var intresserade och tackade ja till jobbet idag på förmiddagen och det känns oerhört roligt, för att inte säga vältajmat - eftersom den allmänna SI-utbildningen går av stapeln imorgon och på onsdag! :-)

Under veckan gäller ett antal "lärarmöten" (där jag som SI-ansvarig, samt mentorn och inblandade lärare träffas för att diskutera hur kursupplägget ser ut och hur vi bäst ska kunna använda mentorsverksamheten och dess resurser), i Bibelvetenskap, i Islamologi och för masterprogrammet Religious Roots. Det blir ett kandidatuppsatsmöte, och jag ska träffa mentorerna för grundkurserna i Religionsvetenskap/Teologi samt Religionshistoria - och så blir det ett stort möte för samtliga mentorer där all allmän information går ut, vi skriver kontrakt o.s.v.

Mitt i allt detta ska jag helst av allt också komma igång och in i mitt uppsatstänk - jag kommer eventuellt att bli personlig mentor åt två studenter ... och så var det ju det där med att söka jobb också ... Jag har en känsla av att jag inte kommer att gå sysslolös den närmaste tiden precis!

Jag hoppas kunna uppdatera bloggen åtminstone lite kort varje eller varannan dag framöver - vore roligt att få lite rutin på bloggandet och få det att fungera på ett bra sätt!

En bra helg

Ja, efter berg- och dalbanan som har varit måste jag säga att helgen har varit övervägande bra.
En hel del tankearbete - vilket jag vet att jag behöver ibland - men jag har faktiskt också lyckats omsätta en hel del utav tankarna till praktiken, vilket inte alltid är så lätt annars.

Egentligen har jag inte mycket konkret att skriva om, mitt intensiva tankearbete är väldigt privat och inte något jag gärna vill dela med mig utav i bloggen - och därmed uteblir också en hel del utav "omsättandet i praktiken" ...

Jag antar att kontentan är att jag försöker få ordning på en himla massa saker nu och även om jag är medveten om att det kommer att komma bakslag - det kommer alltid bakslag - så är jag nöjd och glad så länge det går fler steg framåt än tillbaka i alla fall! :)

Veckan som kommer innebär inte mycket rent konkret heller - klippning imorgon eftermiddag, observation på GT mentorsmöte på tisdag eftermiddag, och det ser jag verkligen fram emot! Jag saknar hebreiskan oerhört mycket, och även om jag då och då kan stöta på Ola och prata med honom blir det inte alls på samma sätt som när jag själv arbetade som mentor ... så att åtminstone få observera på ett mentorsmöte ska bli jättekul!!

Annars hoppas jag slutföra och sammanställa höstterminens SI-rapport och skicka den vidare - och så hoppas jag på en hel del uppsatsjobb. Det vore verkligen skönt att få lite mer kontinuitet i arbetet med uppsatsen än vad det har varit nu på ett tag så jag håller tummarna för det!

Dagens bild:
En favoritbild på M, 1 januari 2009. Älskar minen och blicken! :)

Intensiv vecka!

Ja, den gångna veckan har varit minst sagt intensiv!!
Det har hänt tämligen mycket och det har väl varit både bra och mindre bra saker - även om de bra sakerna helt klart har övervägt!

Det har ju varit stort fokus på SI nu, i och med att terminen hos oss startar på måndag. Det kanske största som veckan förde med sig var att mentorsbemanningen för hösten nu en gång för alla är helt spikad, och vi kommer att få ett toppenbra gäng med mentorer!! Det känns fantastiskt skönt att det är fixat då det länge saknades två mentorer, vilket var mindre bra. Men nu behöver jag inte oroa mig och fundera över det i alla fall.

Annars var det mycket att "stämma av" med SI förra veckan. Vi kommer att ett lite annorlunda SI-koncept på ett internationellt masterprogram, och det var inte alldeles lätt att klura ut hur vi rent praktiskt skulle lösa det, så det har varit en del möten och samtal kring det - nu tror jag det har löst sig även om vi inte har kommit så långt som till kontraktsskrivning där än.
Jag har haft ett introducerande möte med mentorerna också, så vi har lite mera konkret dragit igång där - skrivit kontrakt, börjat prata om vad som gäller inför terminsstarten och så - funderat kring upplägg på olika kurser med SI ... ja, det känns som vi är igång nu!

Ska försöka komma igång med uppsatsen ordentligt imorgon också, så jag även jobbar med den. Även om nästa vecka också kommer att bli intensiv med kursstart och så är det inte lika mycket som är inbokat och som ska göras rent konkret kring SI, så jag hoppas att arbetet med uppsatsen kan dominera under nästa vecka.

Även bortsett från universitetet, uppsatsen och SI-arbetet har i alla fall slutet av veckan varit intensiv på flera olika sätt - men jag ska göra lite separata inlägg om det tänkte jag! De kommer att komma under kvällen! :)

Dagens bild:
Ett av mina favoritkort på M. Från sommaren 2008.

 

Hösten börjar imorgon!

Phew - det tog ett tag att skriva alla blogginlägg jag hade samlat på mig! :-)
Gott om bilder blev det visst också, så det är blev inte så många blogginlägg här på första sidan märkte jag - vill ni läsa alla får ni scrolla ner och klicka vidare till 'Äldre inlägg'.

Imorgon drar jag igång med hösten 2012 är tanken. Tyvärr har teologen fortfarande bara öppet 10-12, så planen nu ett tag framöver är att jobba med SI-relaterade saker på CTR på förmiddagarna och sedan lägga fokus på uppsatsen när jag är hemma på eftermiddagarna.

Jag har många tankar inför hösten och en hel del att bearbeta i min personliga dagbok, inte minst då jag upplevde vårterminen som ganska så arbetsam och tärande, i alla fall periodvis. Jag hoppas att jag kan arbeta med olika typer av strategier på olika plan och nivåer för att kunna handskas med hösten på ett så bra sätt som möjligt.

Vad hösten innebär rent konkret för mig i nuläget är följande:
Jag har SI-ansvaret på ca 11% som jag kommer att arbeta med, och så ska förstås masteruppsatsen bli färdig. Jag hoppas att få arbeta lite tillsammans med Pedagogiskt stöd också, det etablerades en kontakt i våras som jag hoppas kan komma att fördjupas under hösten. Likaså behöver jag försöka hitta andra saker att sysselsätta mig med för att få ekonomin att gå runt, jag ska kolla upp hur det fungerar med att vara tentavakt till exempel. Om någon har andra tips tas dessa tacksamt emot! :-)

Men nu blir det lite mer personlig mental uppladdning inför morgondagen och kommande vecka!

Många tankar

Efter en rejält tuff vecka har det blivit en hel del tankearbete nu, framför allt igår. Mycket välbehövligt!
Jag kan väl inte med bästa vilja i världen säga att jag mår värst bra nu, men samtidigt är det mycket som trots allt fungerar och som jag är glad över ... livet är förvirrat just nu!
Jag orkar inte riktigt gå in på detaljer, men faktum är att mycket i mitt liv känns ganska arbetsamt just nu, och jag får på något sätt lära mig att acceptera det! Det får vara okej att allting inte är toppen och att saker och ting inte flyter på helt perfekt - så länge det som måste göras blir gjort och förhoppningsvis på ett hyfsat bra sätt så får jag helt enkelt leva med att jag inte tycker att saker och ting är så enkla eller så roliga just nu.

På SI-fronten har den här veckan bland annat bjudit på avtackningsceremoni i måndags eftermiddag, vilket var tämligen roligt och intressant, i alla fall det mesta. Det bjöds på lite föredrag och samtal kring SI, dels på universitetet, men även på gymnasiet och ute i näringslivet, vilket var intressant att lyssna till. De mentorer som slutar fick diplom och så delades det ut två hedersdiplom för "extraordinära insatser inom SI", där CTR:s duktiga mentor M. fick ett utav dem!! Det blev lite buffémat efteråt också, mycket trevligt!
Jag har också intervjuat en blivande mentor, det var riktigt roligt och mycket inspirerande. Det är ju höstens mentorer som ska tillsättas nu och detta tror jag blir ett bra tillskott, vi hade ett riktigt roligt och givande samtal!
Jag har också diskuterat budget och SI-fördelning med min företrädare. Det är lite komplicerat nu, dels för att vi kommer att äska SI-medel på ett lite annat sätt nu än vad man har gjort tidigare och det gör det lite rörigt, och sen har ju inte jag den vanliga nedsättningen i tjänst som SI-ansvarig utan har timersättning istället vilket man också måste lösa på ett lite annat sätt. I eftermiddag ska jag sammanställa planen för SI-verksamheten inför HT 2012 samt VT och HT 2013 och så får vi hoppas att det fungerar på ett bra sätt.

Vad gäller uppsatsen hade jag ett ganska så intensivt samtal med min handledare i veckan. Uppsatsen har inneburit problem sedan dag ett, i alla fall känns det så, och den kommer inte att läggas fram denna termin. Det kändes som mötet med professorn blev lite utav ett avstamp, så jag hoppas att jag ska kunna komma vidare med uppsatsarbetet framöver och om jag kan avsätta en del tid till den under sommaren kanske den kan bli klar i början av hösten! *håller tummarna*

Utöver detta har det varit andra småsaker också förstås, och som sagt - en hel del tankearbete som jag inte riktigt orkar gå in på just nu. Kontentan är att jag inte känner mig i toppform, men att jag precis som jag skrev tidigare helt enkelt får acceptera att det är så det är.

Jag försöker samla kraft idag då även början av nästa vecka blir intensiv.
På måndag ska jag dels beställa lunch till en SI-handledning vi ska ha på tisdag, det måste bli direkt på morgonen, för resten av dagen är det "Forskarskola" inom GT för Lund och Uppsala, där jag ska försöka vara med på två seminarier. Det ska bli väldigt spännande, men samtidigt något jag är väldigt nervös för, det kan jag inte komma ifrån... Det var gemensam lunch för de som ville också, men den har jag avsiktligt inte anmält mig till, jag har en känsla av att det blir lite väl mycket när jag nu inte mår så bra ... Det lär räcka med att försöka vara med på seminarierna.

På tisdag har vi ett SI-handledning som nog kommer att bli ganska intensiv och lär kräva en del förberedelser från min sida, då det nu börjar bli dags att samla ihop den här terminen och det är en hel del administrativt och byråkråtiskt som ska fixas, med närvarolistor och utvärderingsenkäter och rapporter och annat.

Och så måste jag börja kolla upp preliminära antagningssiffror till de kurser vi har tänkt att ha SI på till hösten, och om det blir som vi tror och planerar är det egentligen två kurser som ännu inte har nån mentorskandidat ... så det blir att försöka leta upp studenter som har läst dessa kurser för att se om det kan finnas någon bra mentor där ...
*phew*

Kristi Himmelfärdshelgen hoppas jag blir lugn ur SI-synpunkt, tycker inte det borde komma upp saker och ting där - men då måste jag börja komma igång med uppsatsen!

Dagens bild:
Från Sofiero, den första gången vi hade vår sommaravslutningsfest där (då var det jag, S., J. och H). Kändes som en bra bild nu då jag har en känsla av att det ser ut just precis så här på Sofiero nu! :-)

Back on Track?

Det har varit en tämligen arbetsam vecka, faktiskt... Egentligen har det inte hänt så mycket, men jag har känt mig riktigt trött och hängig och jag tror faktiskt att utmaningen med forskarseminariet påverkade mig betydligt mer än vad jag trodde! Jag tog ut mig, mentalt sett, helt och hållet för att fixa den utmaningen och sen hade jag inte någon ork kvar till något annat, i alla fall är det så det har känts.

Veckan har som sagt inte inneburit sådär väldigt mycket. Jag hade ett handledarsamtal med professorn i tisdags eftermiddag, och lyckades för andra gången bli utelåst från teologen! Jag trodde inte att det stället hade så mycket emot mig! :)
Den första gången jag blev "utelåst" var 2008, jag hade hoppat på hebreiska-kursen för den dåvarande professorn som gjorde sin sista termin innan pensionen då. Vid kursslutet bjöd han och hans fru på lite buffé uppe i pentryt efter den sista föreläsningen. Vi skulle dra igång kl. 18 och då låser man ytterdörren, så professorn kom ner för att låsa upp åt oss och sedan "låsa upp hissen" (även hissen låses). Jag och några till kom först, och vi skulle åka upp till pentryt först, men professorn råkade trycka på fel knapp i hissen så vi kom till fjärde istället för tredje våningen - han skulle ner och hämta fler studenter och tyckte vi kunde ta trapporna ner ... men trapphusen är också låsta! Så vi kom förvisso in i trapphuset, men inte ut - förrän vi var saknade i pentryt och folk kom och letade efter oss! *ler*
Den här gången skulle jag träffa min handledare kl. 17.00 och trodde det var lugnt ... men tydligen låser man våning tre och fyra redan kl. fem, och jag var väl nån minut sen, så jag kom inte in. Kände mig något dum när jag fick gå in i biblioteket och maila handledaren och be att han skulle komma och hämta mig! :)

På  onsdagens eftermiddag var det mentorsobservation på en B-kurs i tros- och livsåskådningsvetenskap, vilket var mycket spännande. Det är en helt ny kurs som inte har gått tidigare, och jag har inte själv läst mycket tros-och-livs, så det var roligt att få vara med!

På torsdagen skulle jag egentligen ha blivit presenterad och sagt några ord om mentorsverksamheten på personalens "torsdagskaffe" - men jag vaknade kl. tre på natten med världens migrän, som vägrade ge med sig trots att jag försökte kurera så gott det gick ... jag hade inget val utan fick ställa in, så det får väl bli någon gång längre fram under våren istället. Jag var helt däckad till sent på torsdag kväll.

Helgen har inte varit något vidare, tyvärr. Både gårdagen och dagen idag har varit såna där dagar när man försöker göra allting rätt och i slutändan blir det bara mer och mer och mer och mer FEL ... så humöret är inte något vidare nu.
Jag har en relativt intensiv vecka framför mig nu, så jag hoppas att humöret blir bättre .... Lite utav motivationen och energin att fixa tillvaron har kommit tillbaka efter seminarieutmaningen i alla fall, så jag får ju hoppas att jag kan göra så mycket som möjligt utav det.

Det börjar bli lite smått planerat inför framtiden också nu ... det är bestämt att Annika kommer hit och hälsar på den 9-11 mars, vilket ska bli jättekul!! Hoppas på hyfsat väder den helgen så vi kan hitta på skojiga saker!
Det verkar också bli en Karlstad-resa under påsk för att hälsa på pappas familj och sen följer nog mamma med hit ner för ett besök under veckan efter påsk .... Nice!

Forskarseminariet

Jag vet att det här inlägget skulle ha kommit för några dagar sen, men jag mår inte jättebra just nu och jag har inte riktigt orkat försöka sammanställa mina tankar och känslor till ett vettigt blogginlägg förrän nu.

Seminariet i torsdags alltså... Ja, det finns nästan hur många tankar och känslor som helst kring det, men jag ska försöka att inte sväva ut alltför mycket i alla fall.
En sak som jag verkligen reagerade på var att jag lade fram ett work in progress, något som jag inte har gjort tidigare. Jag vet att det är vanligt, kanske framför allt på doktorandnivå, att man lägger fram en text som man fortfarande arbetar med, för att få synpunkter, tankar och infallsvinklar kring hur man ska arbeta vidare med texten - men jag upplevde det som väldigt svårt. Jag hade nästan konstant en känsla av att det som togs upp var sådant som jag ännu inte hade läst in mig på eller visste vad jag skulle göra med. Det skapade en väldigt "konstig" stämning tyckte jag, när jag gång på gång tvingades säga att jag inte har hunnit jobba med det ena och jag är inte inläst på det andra och jag vet inte vad jag ska göra med det tredje ...

Stämningen i seminariet var väldigt god och jag är mycket tacksam över att jag har hamnat i ett ämne där det är så - jag vet att det inte alls fungerar så på alla ställen. Generellt sett är kommentarer konstruktiva, vilket jag tycker är viktigt - samtidigt som det är klart att man känner sig "utsatt" när andra människor är inne och pillar och kommenterar i ens egna texter och tankar ... Nu var vi inte så många på seminariet i och för sig, och jag kände många och visste vilka nästan alla var - förutom mig och professorn (min handledare), kom E., en annan masterstudent, två doktorander, en kille som jag inte riktigt fick kläm på vem han var och vart han kom ifrån, en lektor samt en professor emeritus. Så det var i alla fall inte ett stort och överväldigande seminarium.

Jag tycker alltid det är svårt att försöka göra någon slags "bedömning" av "hur det gick" i såna här situationer, eftersom jag mår så pass dåligt i dem. De allra flesta jag har haft kontakt med efter seminariet har varit väldigt uppmuntrande och menat att det nog inte alls har gått så dåligt som jag tycker och känner, oftast tycker man själv att det går sämre än vad det egentligen gör. Jag uppskattar verkligen uppmuntran, men jag tror inte mitt stora problem är "hur det gick". Jag kan inte påstå att jag tyckte det gick "bra", även rent praktiskt, av olika anledningar (som jag inte kommer att gå in på i detalj här), men jag tyckte nog att det gick "okej" i alla fall - det var inte kris på något sätt och jag känner mig inte alltför nere och ledsen över själva seminariet på det sättet.

Nej, det är jag, personligen som mår väldigt dåligt. Jag vet att jag måste göra sånt här, flera gånger och kanske ganska ofta, fram över, framför allt om jag kommer in på forskarutbildningen, men jag kan samtidigt inte bortse ifrån att jag mår fruktansvärt dåligt utav det. Jag kommer att genomföra även såna här saker, precis som jag genomförde torsdagen, men jag kan inte påstå att det inte gör mig något - för jag far verkligen illa utav det, på allvar.
Seminariet gick av stapeln på torsdagen kl. 14-16 och min ångestnivå började ligga generellt sett riktigt högt under onsdag förmiddag. Har man ångestproblematik brukar man prata om att "skatta ångest", oftast på en skala mellan 1 och 10 - om man har ångest på 10 är ångesten så stark att man tvingas lämna situationen man befinner sig i och man har en fullskalig panikångestattack. Jag har aldrig upplevt en 10:a, jag har aldrig, när jag redan befunnit mig i en situation, gått därifrån, men jag har varit mycket mycket nära.
Från och med onsdag förmiddag låg min ångest från ca 7,5 och uppåt och den stegrades successivt hela tiden fram till seminariet. När jag under min sjukskrivning jobbade aktivt med min ångest upptäckte jag efter ett tag att den generellt sett var värre precis innan den arbetsamma situationen - ångest handlar mycket om "tänk om" något händer. Man är rädd för att något kanske ska komma att hända, men ångesten är mindre när man befinner sig i situationen och ser att det man var så rädd för faktiskt inte händer. Men här var det tvärtom - ångesten stegrades även under själva seminariet och jag tror aldrig att jag har tittat på klockan så ofta i mitt liv tidigare!

Att jag mådde så dåligt och for så illa under seminariet problematiserar saker och ting på flera nivåer. Dels handlar det om att jag har svårt att ta till mig vad som faktiskt sades på seminariet. Jag upplevde hela tiden att samtalet gick mig över huvudet, att jag inte förstod vad som sades och att jag därmed svarade med "goddag yxskaft". Det handlar också om att jag har väldigt svårt att göra någon slags "bedömning" utav hur det gick. Generellt sett är det så jag bearbetar arbetsamma saker - jag försöker få lite distans till vad-det-nu-är och sen försöker jag göra en utvärdering av vad som hände, Det händer då och då att jag kommer fram till att det verkligen inte gick bra, att jag gjorde bort mig ordentligt på ett eller annat sätt, men jag kan ändå försöka att bearbeta det, och därmed, så småningom, lämna det bakom mig! Men här är det svårt ... jag var såpass borta under seminariet att jag inte riktigt kan göra en bedömning om vad som var bra och vad som inte fungerade bra (och det blir ännu svårare eftersom jag lade fram först av alla, jag har inte varit på forskarseminarier på evigheter - hade jag det hade jag kanske haft något att jämföra med, som kunde hjälpa mig i min bedömning) - och då är det också otroligt svårt att bearbeta det och därmed lägga det bakom mig.

Jag tror att jag kommer att må dåligt över det här ett bra tag framöver. Det handlar inte om att jag går in i en depression eller inte klarar av resten av mitt liv, för så drastiskt är det inte - men jag kommer att gå och bära på och grubbla över det här ett tag framöver, det kan jag inte komma ifrån.

I och med att jag hade gått med så hög ångest och sen upplevt näst intill panikångest under seminariet föll jag formligen samman totalt efteråt. Jag fick sällskap med E. till tåget och det samtalet fungerade förvånansvärt bra, men när jag väl kom på tåget rasade jag samman ... Jag kommer fortfarande inte ihåg hur jag tog mig hem, jag minns bara den blixtrande huvudvärken - och en riktigt fruktansvärd upplevelse här hemma i trapphuset. Jag var som sagt helt slut och hade till slut lyckats ta mig hem, och gick upp i trapporna här. Och en tanke kom, som det mest naturliga i världen, helt spontant och oväntat:
"ÅÅÅH vad det ska bli skönt att krypa upp i soffan och kela ordentligt med Zorro och bara kunna slappna av fullt ut!!!"
*gråter*
Jag har aldrig fått en sån tanke förut, aldrig! Inte ens precis efter han dog. Det var riktigt otäckt, att jag var så borta i huvudet, och insikten att jag hade aldrig någonsin mer kommer att få krypa upp i soffan och kela med Zorro och bara slappna av slog till med full kraft! Jag ramlade ihop i trapphuset, och blev sittande ute i trappan i ett par minuter innan jag kunde ta mig in genom dörren ...

Möte och mental laddning

Större delen av dagen idag har gått åt till mental uppladdning inför torsdagens utmaning - även om jag kommer att lägga in den stora stöten imorgon.

Det var SI-metodhandledarmöte idag också, vilket var mycket spännande! Jag var med på ett sådant möte i höstas också, tillsammans med dåvarande metodhandledaren, E., men det kändes faktiskt lite bättre den här gången - kanske för att de flesta av oss var nya metodhandledare och det blev en del diskussioner kring vad som ingår i arbetet och hur man kan lösa olika situationer och så. Sen kan jag inte komma ifrån att det känns som jag saknar en hel del rent akademisk erfarenhet, som de flesta (alla?) andra har - de är doktorander eller lärare eller forskare eller sekreterare ... medan jag fortfarande enbart har student-erfarenheten.
Det är en styrka att jag har varit mentor själv, för jag kommer in med det perspektivet i bagaget, men samtidigt saknar jag erfarenheter kring undervisning, handledning, den typen av studentkontakt och även vissa rent administrativa/byråkratiska bitar.

Det blev lite små-kikat på mitt seminariematerial på eftermiddagen och jag hann med några trevliga samtal på teologen under dagen. På eftermiddagen blev den en lite kortare handlingstur, men tyvärr hittade jag inte riktigt det jag hade tänkt - och hemresan blev lite mer komplicerad än planerat och tog ganska så lång tid. Vilket gör att jag återigen har varit rejält trött ikväll.

Planen framöver är att ägna morgondagen åt olika typer av förberedelser inför seminariet på torsdag. Jag kommer att behöva en hel del mental förberedelse och uppladdning, men jag vill också kolla och sammanställa vissa mera praktiska ämnesrelaterade saker.

Torsdagen vet jag i nuläget inte alls hur jag ska fixa, faktiskt. Jag vet att ett seminarium (även om det är på forskarseminariet) inte är världens största grej, men för mig känns det oerhört stort, och jag har mycket svårt att se mig själv i en sådan situation överhuvudtaget. På något sätt kommer det ju att gå - jag lär ju inte springa därifrån mitt under seminariet! :) - men jag vet inte alls i vilket skick jag kommer att vara efteråt!
Därför har jag avsatt tid åt en inplanerad nervkollaps under större delen av fredagen! :)

Helt slut

Jag känner verkligen SÅ trött nu och veckan har knappt ens börjat än. Undrar hur det ska gå?
Gårdagen var riktigt arbetsam på många olika sätt faktiskt. Som ni kanske har sett mig skriva tidigare har jag svåra problem med att få flyt i mitt uppsatsarbete, och så också med att sammanställa seminariematerialet, som alltså skulle skickas in igår kväll.
Jag är inte helt nöjd med vad det var jag skickade in, jag har en känsla av att det hade blivit bättre om jag hade gjort på ett lite annat sätt - men jag fick helt enkelt inte till det alls ... Dokumentet skickades i alla fall till professorn igår kväll, och han skickade ut det till alla på seminarielistan lite senare - så nu kan jag inte göra mer åt det i alla fall.
Samtidigt har jag på äldre dagar blivit mer och mer av en grubblare. Tidigare hade jag betydligt lättare att släppa saker och ting, när jag ändå visste att jag inte kunde göra någonting åt dem, men det har blivit svårare och svårare faktiskt. Jag fastnar lätt i grubblerier, nu t.ex. över seminariematerialet - hur ska det gå på seminariet nu när det inte riktigt blev som jag hade tänkt mig? Det är ju ingen idé att grubbla över det egentligen, jag kan inte göra någonting åt det nu, utan får helt enkelt göra så gott jag kan på torsdag eftermiddag och hoppas att det inte blir total kris - men jag har ändå svårt att släppa det!

Jag hade en CTR-dag planerad idag, men jag sov otroligt dåligt, vaknade med en ordentlig huvudvärk som snart blev ett riktigt migränanfall! :( Det var inte mycket att göra åt det, jag fick ställa in min planerade mentorsobservation och skjuta upp den, och jag har i princip inte tagit mig upp ur sängen på hela dagen!
Nu är jag uppe, och har lyckats duscha, och jag hoppas att jag får sova hyfsat inatt. Det är terminens första metodhandledarmöte imorgon, och det ska jag ju verkligen inte missa ... jag skulle också behöva titta mer på uppsatsen inför seminariet, och helst av allt hinna med en handlingstur på eftermiddagen - men det förutsätter liksom att det inte blir ett migränanfall imorgon också.
*håller tummarna*

Kort panik-uppdatering

Jag har under några dagar jobbat på att få en lite bättre allmän rutin i mitt liv, och förhoppningsvis kan jag fortsätta att jobba med det, och även inkludera bloggen i min rutin! :)

Nu blir det dock bara en kort panik-uppdatering då jag ska försöka sammanställa ett seminariematerial som ska skickas ut till forskarseminariet ikväll/imorgon bitti (jag ska skicka det till min handledare ikväll och han kommer att skicka det vidare när han får tillfälle).
Och precis som tidigare med den här uppsatsen känns det väldigt låst i mitt huvud nu!
Jag känner mig osäker på hur seminariematerialet i sig ska vara utformat, vad som skall vara med och hur jag ska presentera det jag väljer att inkludera i materialet.

Jag har fått otroligt fina kommentarer och haft många mycket uppmuntrande samtal med flera olika personer den senaste veckan eller så, och jag uppskattar det otroligt mycket. Rent logiskt kan jag se att detta faktiskt inte är "the end of the world", att jag ska ta det som något positivt (finns många skäl till varför man ska se ett sånt här seminarium som positivt!) och att det kommer att gå bra ... men på ett mentalt plan är det fortfarande oerhört svårt.

Och egentligen tror jag inte det är så konstigt. Jag vill inte använda min bakgrund och min historia som nån slags ursäkt eller "det-är-värst-för-mig"-attityd, men samtidigt kan jag inte bortse ifrån att jag har en ångestsjukdom och att just precis såna här tillfällen utgör det värsta av det värsta.
Ett av kännetecknen för social fobi är just en rädsla och skräck för att bli bedömd - det är vad som brukar stå när man läser om sjukdomen. Jag skulle vilja göra ett tillägg: det är en rädsla för att bli bedömd, och inte räcka till eller leva upp till det som förväntas av en.
Ultimat sett: ett seminarium (i alla fall inom den akademiska världen). Man presenterar något som man själv har gjort och andra skall bedöma och (konstruktivt) kritisera. Jag klagar inte på systemet som sådant, jag vet att det har många bra funktioner och tack och lov har jag hamnat på en institution och inom ett ämne där det generellt sett råder oerhört trevlig stämning på seminarierna - men just den situationen utgör ändå min största fasa ... fortfarande.

Å andra sidan ... går man tillbaka i tiden, så sent som 2006 kunde jag endast i enstaka fall sitta i en stor föreläsningssal och vara totalt anonym i en stor grupp. Det utgjorde en extrem ångestsituation för mig, jag kände mig uttittad och annorlunda och totalt alienerad, trots att jag oftast var helt osynlig för alla andra. Och det är en ganska lång väg från det till att presentera ett seminariematerial i forskarseminariet, eller hur?
Så egentligen tror jag inte att jag ska hetsa upp mig så mycket över att jag faktiskt har panik - det är nog inte så konstigt. Huvudsaken är att jag själv kan tackla paniken såpass mycket så jag faktiskt genomför seminariet - och det ska jag klara av!! Men att förvänta sig att jag ska klara av seminariet utan att ha panik, tror jag är för mycket begärt faktiskt.

Oj då, det skulle ju bara bli en kort panik-uppdatering - det här inlägget blev längre än jag trodde. Nu ska jag försöka häva i mig kaffe och huvudvärkstabletter och se om jag kan klara av att sammanställa något material till ikväll.
Wish me luck! :)

En jobbig vecka

Det har varit en ganska så arbetsam vecka nu, så under helgen har jag varit mer eller mindre totalt slut och verkligen fått försöka sortera alla tankar och känslor och intryck.
Egentligen har inte intensiteten den här veckan varit extrem men det har varit en del ganska så "stora" saker som har hänt, och flera av dem har i ärlighetens namn inte gått bra alls (några har gått riktigt riktigt dåligt) - och i nuläget har jag en tendens att verkligen ta åt mig när saker och ting inte fungerar.

Jag har förhoppningsvis kunnat lägga större delen av förra veckan bakom mig nu, hoppas jag i alla fall - för saker och ting är påfrestande nog nu, utan att man behöver gå och grubbla över gamla saker också!
Jag är ledsen att jag är såpass vag, men det är medvetet - jag har fullt sjå med att handskas med de saker som händer själv nu, det fungerar inte riktigt att lägga upp dem till allmän beskådan.

Kommande vecka kan bli arbetsam på ett lite annat sätt tror jag.
I början av veckan blir det en del fokus på SI - jag ska ut och göra mina första "observationer" som metodhandledare och kommer under måndag och tisdag att hälsa på på tre mentorsmöten (uppsats, NT och GT) och på tisdagen har vi också gemensam handledning för alla mentorer.
Sen gäller uppsats-uppsats-uppsats-uppsats-uppsats (gärna så där en tio gånger till - men jag orkar inte skriva mer än så! *ler*)! Jag hade samtal med professorn i fredags och jag har en deadline till söndag kväll, då jag ska skicka mitt seminariematerial till honom, och så ska han sedan skicka det vidare till samtliga på maillistan för forskarseminariet i Gamla testamentets exegetik! *panik*
Dels handlar det förstås om att få så mycket som möjligt gjort, förstås - jag vill ju kunna få ut så mycket som möjligt utav seminariet - men det handlar också om att "skriva om" det uppsatsdokument jag använder nu så att det blir ett seminariematerial - som ju ser lite annorlunda ut. Och det blir också en utmaning! Jag har bara sett "avhandlingsdelar" inför forskarseminarierna och även det var väldigt länge sedan. Av nån anledning har jag inte varit på forskarseminarier på ett bra tag, tror det beror på att det mest har varit NT nu och då har det inte riktigt blivit av.

Jag försökte ta en fotopromenad igår, men i den här kylan blev den verkligen kortvarig. Jag ångrar mig verkligen då jag tog mitt vanliga objektiv, för jag har en känsla av att jag kunde ha fått riktigt riktigt fina bilder om jag hade tagit mitt 70-300mm objektiv ... men det är ju lite sent att gräma sig över det nu, eller hur? :)