Berg-och-dalbane-helg!

Förra helgen kändes verkligen som en riktig berg-och-dalbana (ganska passande också, eftersom jag då för första gången besökte Tivoli i Köpenhamn! *skratt*) - vissa saker inte alls värst roliga, andra saker helt fantastiska!!

Jag hämtade Annika vid tåget omkring halv två på fredagen (10/5), vi handlade lite mat innan vi åkte hem och åt - och kollade Les Misérables 25th Anniversary Concert - vilket hör till när vi träffas! :)
Vi tog en kort promenad till havet på eftermiddagen, det var skönt att komma ut lite grand, och på fredagskvällen blev det traditionsenligt taco-maraton (fast vi har aldrig riktigt nått upp till vårt första riktiga taco-maraton ... som höll på i typ åtta timmar eller nåt! *lol*) och Sweeney Todd - jag gillar musikalen i sig, jag gillar det mörka draget genomgående - fast effekterna är bara för överdrivna i filmen. Det skulle verkligen vara oerhört kul att se musikalen med Peter Jöback - men jag tvivlar på att jag kan lösa en Stockholmsresa .... Jag höll på att nästan se den i London i höstas, med Michael Ball (!), men tyvärr slutade den gå två dagar innan jag åkte dit! :/

Det blev en lugn lördagsförmiddag som mestadels spenderades framför TV:n, men jag blev glad då jag lyckades få igång min gamla dvd-spelare till den nya TV:n och därmed också kan kolla på region 1-dvd:er på ett enkelt sätt!!!
Vi åt lite mitt på dagen och strax före fem blev det avresa till Köpenhamn där vi skulle se konserten Three Phantoms. Jag har inte varit i Köpenhamn sen ... oj, typ 2002 eller nåt - och jag har aldrig åkt tåg dit, så det var rätt kul faktiskt! :) Det visade sig också vara bättre väder på danska sidan än på svenska, och det är ju heller inte fel.

Jag hade aldrig varit på Tivoli tidigare, och som tur var låg det precis bredvid järnvägsstationen, så det var inga svårigheter att hitta. Eftersom konserten hölls i Tivolis konserthall ingick inträde till Tivoli i konsertbiljetten - helt perfekt. Vi kom till Köpenhamn redan ca halv sju och konserten började inte förrän åtta, så vi hade gott om tid på oss att gå omkring och titta i parken innan vi letade oss fram till konsertsalen.
Jag kommer att skriva ett särskilt inlägg om konserten i sig - men riktigt roligt var att vi "mötte" en av artisterna, John Owen-Jones, i parken sådär en trekvart innan det började!! Jag fattade knappt att det var han, men tydligen hade alla artisterna varit ute och roat sig innan konserten, så visst var det han.
I såna lägen blir jag riktigt riktigt ledsen över de "problem" som jag fortfarande har att tampas med. Det hade varit såå roligt att faktiskt klara av att säga något till honom i det läget!! Jag tror inte alls att han hade haft något emot om man bara säger "hej, visst är det du, jättekul att se dig, ser fram emot en toppenkonsert!" Man behöver inte bli en stalker eller störa folk, men jag tror faktiskt inte att artister har något emot en kort kommentar på det sättet - och ändå finns det inte en chans i världen att jag skulle klara av att göra något sådant ... och det gör mig ledsen och ganska upprörd faktiskt ...
Men det var i alla fall riktigt roligt att i alla fall få se honom! :)

Som sagt, konserten kommer i ett separat inlägg - men den var verkligen HELT fantastisk!!!

Mindre fantastiskt var att jag hade en begynnande huvudvärk redan innan det började, och jag hade glömt alla tabletter hemma. Not good! När vi kom ut från konsertsalen hade det blivit en ordentlig migrän, som inte blev bättre, utan snarare tvärtom - och även Annika mådde riktigt dåligt.

Vi hade precis missat ett tåg och hade därmed ca en timmes väntan i Köpenhamn, vi handlade lite på stationen, och fixade biljetter, men blev sedan sittande på perrongen ... och jag undrade på allvar om jag skulle klara av att ta mig hem. Vet inte när jag har haft så ont senast faktiskt ...
Tåget kom in i tid, men fick sedan inte åka från Köpenhamn, utan vi blev sena därifrån - och de hade allt ljus tänt inne i tåget (varför kan de inte göra som på långfärdsbussar, där man släcker ner de värsta ljusen på kvällen?!?)! Jag är rejält ljuskänslig i vanliga fall, och med migrän är det näst intill extremt, så detta gjorde bara att jag mådde ännu sämre. Det var dubbla biljettkontroller, och när de kom andra gången var jag nätt och knappt vid medvetande ...
När vi väl kom över bron tvärbromsade tåget och vi blev stående - med fel på bromsarna!! Vid det laget kändes det som att jag gav upp allt hopp om att någonsin komma hem, men vi fick rulla efter ett tag i alla fall. Vi var dock sena och jag var orolig för att vi skulle missa den sista bussen när vi väl kom till Landskrona. Vi kom dit ca 10 min sent - och då visade det sig att jag hade sett fel (eller stod det fel hos Skånetrafiken, de hade problem den dagen och visade tåg som inställda, fast de egentligen gick!) och bussen hade gått mycket tidigare.
Vi hade inget val utan fick gå hem - det tar ungefär en halvtimme så det är inte hela världen, men det är inte värst roligt när man mår sååå dåligt. För min del var det dock skönt att gå, luften och det faktum att man rör på sig lite gjorde i alla fall att jag kunde röra på mig - däremot slog huvudvärken till ännu mer när vi väl kom hem - ca kvart i två på natten.

Jag lyckades få i mig tabletter och formligen kollapsade - kände mig dum som inte orkade se hur det var med Annika, som också mådde jättedåligt, men i det läget fanns ingen energi alls kvar ...

Jag sov några timmar, men vaknade vid sex - med en migrän som var näst intill lika illa som den hade varit innan jag somnade. Det blev en total raid i medicinlådan och under morgonen satte jag i mig två migräntabletter, två tabletter med paracetamol och två med acetylsalicylsyra - när jag sedan fick i mig en stor kopp starkt kaffe kunde jag i alla fall vara uppe och jag kunde gå inne utan solglasögon ...

Annika åkte vid halv två, jag tyckte verkligen synd om henne som hade hela resan framför sig, för mig var det fullt nog att bara kravla mig hem, jag orkade verkligen inte göra nånting resten utav dagen.

Lördagens extrema migrän, bland de värsta anfallen jag någonsin har haft, var förstås inget vidare, men Three Phantoms var alldeles otrolig, och det var jätteroligt att träffa Annika igen ... så helgen var helt klart berg-och-dalbaneaktig!

Först lite bilder från fredagens promenad (samtliga bilder på mig har förstås Annika tagit, hoppas det är okej att jag lägger ut dem här ... ):






Och så foton från Tivoli i Köpenhamn förstås! :)

Lite av varje

Ja, en lite allmän uppsamlingsanteckning är kanske inte helt fel, nu när det var så länge sen bloggen var igång ...

Som jag har varit inne lite på tidigare, så har 2013 hittills inte fungerat fullt så smidigt som jag har hoppats. Jag vill inte gå ut här med detaljer, då mycket utav det som har hänt och det som har påverkat mig är mycket personligt, och i alla fall till viss del har att göra med min hälsa. Det har i sin tur påverkat andra saker, och det har varit ganska många svackor och kämpiga perioder under året hittills - men jag hoppas förstås på att det ska börja vända så småningom.

Just nu tror jag att jag har hamnat i min sedvanliga vårdepression ... Den brukar inte komma så här sent på året, men å andra sidan har ju våren varit väldigt sen i år, så det kanske är därför. Det är svårt att försöka förklara en vårdepression, jag vet inte varför jag mår så dåligt på vårarna, men jag har gjort det under många år nu. Tidigare har jag känt av nån slags icke-diagnostiserad allergi på vårarna (känns konstigt att kalla det för pollenallergi då jag inte hostar, nyser, snorar eller har problem med ögonen, utan bara har oerhört svårt att andas - men vad det annars skulle vara vet jag inte), men det har fungerat bra i år - däremot är jag oerhört ledsen och nere och apatiskt till humöret just nu, och det finns inte någon självklar anledning till det ...

Jag har sökt en riktigt drömjobb nu också - och väntar fortfarande på att höra hur det går. Egentligen vore det helt enkelt för bra för att vara sant om jag faktiskt skulle få det, men det är svårt att låta bli att fundera och grubbla och hoppas i massor! Det är ett jobb som samordnare på avdelningen Pedagogiskt stöd vid Lunds universitet, där man tar hand om och hjälper studenter med olika typer av funktionsnedsättning, så att de ska kunna klara av sina studier på bästa möjliga sätt.
Jag hade själv en mentor från Pedagogiskt stöd (som dock hette något annat då) när jag kom tillbaka från min sjukskrivning och jag har ju erfarenhet av mentorsarbete ... och det vore ett såååå fantastiskt roligt och spännande och givande arbete. Men man vågar väl inte riktigt hoppas på för mycket.

Nu i helgen hade jag besök utav Annika, vi såg på Skandinavien-premiären utav konserten "Three Phantoms" - men jag kommer att göra separata inlägg om helgen, och om konserten, liten senare.
Efter konserten har jag blivit lite halvt sugen på att starta upp en musikalblogg ... den här bloggen är ju på svenska, men det känns mer naturlit att skriva reviews av musikaler eller konserter på engelska ... Skulle vara kul att också kunna samla intryck just från musikaler/musikalfilmer/musikalkonserter på ett och samma ställe. Vissa musikaler och konserter har jag bloggat om, men jag har ju sett en hel del innan jag började blogga, och om jag kan hitta dagboksanteckningar om dem borde jag kunna återskapa lite grand utav dem i alla fall ...
Jag har inte riktigt bestämt mig än, jag får klura lite på det ett tag ...

Avslutar med lite foton från en promenad den 2 maj:




Fotat med min Nikon CoolPix L23 och min mobil (Xperia Arc S).

Bilder från påsken!

Eftersom jag inte mådde så bra under påsken blev det inte värst mycket fotat - men några bilder på stora tjejer blev det i alla fall! :)




(Alla bilder är tagna med min Nikon CoolPixL23)

Påsk och sjukdom

Det känns onekligen rätt konstigt och skumt att skriva blogginlägg om påsken när vi befinner oss i mitten av maj - men så hopplöst efter i mitt bloggande är jag alltså!

Det blev en Karlstadsresa under påsken, som tyvärr inte blev riktigt så bra som jag hade trott och hoppats.
Jag åkte upp på Skärtorsdagens eftermiddag, det var av nån anledning grymt mycket billigare att åka från Lund än från Helsingborg (skumt!), så jag startade i Lund, och jag var inte den enda som skulle ut och åka under påsken, om man säger så ...De körde fyra Swebussar från Lund, och som tur var hamnade jag på en som "bara" stannade i Helsingborg på vägen till Göteborg, så vi slapp ett stopp i Halmstad. Jag hade enligt tidtabellen bara en kvart på mig i Göteborg innan tåget skulle gå, men eftersom vi skippade Halmstad-stoppet kom vi tidigt till Göteborg och jag behövde inte stressa. Tågresan rullade på och vi kom in till Karlstad strax efter åtta.
Det hände inte så mycket på kvällen, barnen fick vara uppe lite extra sent, så vi åt och pratade lite tillsammans innan de gick och lade sig. Vi vuxna stannade inte uppe så länge heller, då jag var rätt trött efter resan.

På långfredagens morgon åkte M, I och deras mamma till tjejernas mormor som bor en bit utanför Karlstad, och pappa och jag fick ca ett dygn för oss själva. Jag tycker det är fantastiskt roligt att hälsa på hela hans familj, barnen är helt fantastiska och det känns såå skönt att det fungerar så bra som det gör - men jag uppskattar ändå oerhört mycket att faktiskt få lite ensamtid med bara pappa ibland också.
Vi hade ingenting inplanerat, och det var skönt att bara kunna ta det lugnt och småfixa lite grand tillsammans - på somrarna brukar det minst vara fem, sex projekt åt gången ... :)
Jag började känna mig lite smårisig under långfredagen och var frusen och kände början till feber.

Det hela blev bara värre och värre under påskafton, och det blev lite tufft när systrarna kom tillbaka. Jag ville ju verkligen umgås med dem när jag väl kom och hälsade på, och samtidigt mådde jag riktigt kass och då är det svårt att orka med! Ursprungsplanen var att åka till mamma på påskdagens lunch och stanna till annandagens morgon/förmiddag, men vi kastade om planerna lite grand. Jag hoppades kunna expresskurera min förkylning hos mamma i lugn och ro - med diverse huskurer, och sen kunna vara lite mer fit for fight hos pappa mot slutet av helgen - så jag åkte till mamma redan på påskaftons kväll.

Stannade där hela påskdagen och åkte inte tillbaka förrän på annandagens morgon - men mådde inte bättre för det. Vi försökte allt för att kurera mig och ingenting bet på den eländiga förkylningen!

Jag åkte tillbaka till pappa & c:o på annandagens morgon, och även om det förvisso var styrfart på mig var det inte grymt mycket mer, och det kändes tråkigt. Som tur var hade flickorna ändå fullt upp och lekte med en massa kompisar under dagen.

Jag åkte hem på tisdagens morgon och det var en fasansfullt jobbig resa faktiskt. Det var varmt och förkylningen hade till viss del satt sig i halsen vilket gjorde att jag antingen hade svåra andningsproblem eller hostade som en galning. Det blev en grymt dryg resa, framför allt bussresan mellan Göteborg och Helsingborg då jag i princip satt och räknade minuterna!

Det visade sig att förkylningen var värre än jag trodde, och kanske t o m var nån variant på influensa, då jag låg nästan en hel vecka efter jag kom hem också! Inte nog med det, utan eländet satte sig helt och fullt på stämbanden - jag hostade och var hes på slutet i Karlstad och på hemresan, men när jag väl kom hem försvann rösten helt!! Jag har aldrig varit med om det förut, och det var faktiskt riktigt otrevligt - att behöva skrika av sina lungors fulla kraft för att överhuvudtaget producera något som helst ljud!
Jag var utan röst i drygt 10 dagar, och det var en pärs att faktiskt komma tillbaka efter den svackan!!

(Bilder från påsken kommer i separat inlägg!)

Whoa ....

Oj oj oj!
Jag vet inte vad jag ska säga - jag vet inte vad som har hänt med bloggen under 2013 ...
Tja, egentligen är det nog ganska talande, för 2013 har varit ett ganska så kämpigt år hittills, på många plan - och när jag då inte har fått rutin på bloggandet har det istället inte blivit av alls!!

Det har hänt tämligen mycket sedan jag bloggade sist, och förhoppningen är att arbeta mig ikapp alla inlägg successivt under kommande dagar! Jag ska försöka att inte göra så många riktigt monsterlånga inlägg, utan istället dela upp dem, och t.ex. lägga upp bilder i separata inlägg, då jag tror att det blir lite enklare att läsa, och komma ikapp i bloggen då! :)

Just nu befinner jag mig i en ganska kämpig period, men jag hoppas ändå kunna komma ikapp med bloggen så småningom ... jag vill ju inte släppa den helt ...
Idag är jag allmänt väldigt ledsen, det är den 15 maj 2013 och det är precis 2 ½ år sedan jag förlorade Zorro ... det är konstigt hur smärtan över att ha mist honom aldrig verkar mattas ...
Jag har gjort ett kort inlägg i min Zorro-blogg - ~ Loved Always ~ Missed Forever ~ - och förhoppningen är att kunna uppdatera även den bloggen lite oftare framöver ...

Det blir ett kort första "I'm back"-inlägg, men som sagt, jag hoppas kunna skriva ikapp här så småningom!