lördag 17 augusti 2013

Stolt storasyster

Trots att det dyker upp bilder på mina småsystrar i andra inlägg måste jag ju ägna ett eget inlägg bara till dem! Det är verkligen otroligt hur fort de växer, och även om jag nu träffar dem även under terminerna ibland, blir det väldigt tydligt och påtagligt under somrarna när vi är tillsammans såpass mycket!

Ett urval av bilder på de stora tjejerna! :-)


Vackra I:


Vid ett tillfälle i Karlstad åkte jag och tjejerna ner på stan för att få lite egen systertid, och det var en riktigt härlig eftermiddag tyckte jag. Först blev det glass, förstås! :-)
 
Tyvärr en något misslyckad glass för tjejerna, då nästan hela I:s glasskula ramlade på marken, och M fick en enorm monsterglass med alldeles för mycket strössel så hon åt tills hon nästan mådde illa ... Fast glass är ju alltid glass ändå! :-)

Vi gick omkring lite i stan och kom sedan ut till Sandgrundsudden, där vi hittade en fantastiskt fin anlagd sandstrand - som var en riktig höjdare ... jag tror de kunde ha lekt där i evigheter!!!


Innan hemfärden - med de alldeles nya stadsbussarna i Karlstad, vilket också var en höjdare! - hade vi tid med lite lek i en lekpark! :-)


I år kunde jag äntligen vara med på M:s födelsedag, och I:s halvårsdag - det var några år sen sist! Helt otroligt att M fyllde 9 år och I blev 6½ år - vart har tiden tagit vägen!?!?!


Dagen innan hade vi varit på IKEA, och barnen hade totalt fastnat för varsitt kramdjur när vi var där! I kramade om en liten hare som tydligen var helt fantastisk, och M hade hittat en jättestor golden retriever som hon knappt kunde slita sig ifrån. Men de är verkligen duktiga, för det är aldrig skrik eller gråt eller sura miner när vi går, utan de säger Hej Då och går vidare ... nu tyckte jag de hade reagerat väldigt starkt på just de här kramdjuren, så jag lät resten av familjen gå i förväg, och köpte dem sen i hemlighet (inte lätt att smuggla med i bilen, hunden rymdes knappt i en IKEA-kasse!!!!)!
Medvetet tog jag inte med kramdjuren när jag gav de andra presenterna, vid fikat, utan när alla var klara gick jag in och hämtade dem ... och det var HELT FANTASTISKT att se tjejernas miner när de fick se vad som stack ut ur kassen!!! *stort leende!*

Kramdjuren har blivit trogna följeslagare och är numera med överallt - de fick till och med följa med till Skåne i slutet av sommaren!! :-)

Och så några kort från slutet av sommaren.

6 kommentarer:

The Darkest Night sa...

fina bilder!! de har minsann växt igen!

Vilken härlig överraskning kramdjuren måste ha varit för dem! :)

hm..har de redan kollat ut årets julgran? lol

Jessica sa...

Lol! Jepp, de växer så det knakar!
M når mig upp till axeln nu *scary!!*

Kramdjuren var en SÅN hit, de kan knappt gå två meter utan dem nu! :)

Ooooh nej, inte julgran av den granen! *lol* Det är deras "växt-gran" ... long story.
Det finns ett gammalt kort på mig när jag är ca 3 år bredvid en gran som typ når mig till knäna. Den granen hette då "bebis-granen" (heter så fortfarande enligt mig!). Nu skulle jag tippa på att granen är ca 10-15 meter hög, minst (den heter som sagt fortfarande bebis-granen!!!!!), och barnen har svårt att fatta att granen har växt SÅ mycket ... så nu har de skaffat en egen gran där vi tar minst ett kort varje sommar för att se hur stora de är i förhållande till granen! LOL! M och granen har varit i princip jämnhöga i ca två år nu, får se när granen spurtar förbi henne! :)

The Darkest Night sa...

haha!! jo men det SER UT som de precis har hittat en väldigt fin julgran! LOL man ser i alla fall att det är nåt speciellt med den granen ;)

Jessica sa...

Lol! Jo, jag kan förstå att man får julgranskänsla av att kolla på bilden! :)

Och speciell är den ju definitivt, tror vi tog det första kortet 2009 eller 2010 - får se hur många år det blir innan tjejerna tröttnar! :)

Dakota sa...

LOL Söt gran! :)


Fina bilder på de söta tjejerna :)


Berättelsen om kramdjuren är ju fantastisk - förstår att de presenterna var en hit! :D

Känner igen det där med att hitta fantastiska mjukisdjur.
När jag var 9 år fick jag syn på en gosehund (dalmatinervalp) som jag blev alldeles betagen i.
Jag stod säkert vid hyllan och klappade jycken i tjugo minuter och var helt hyperkänslig när vi skulle gå från affären, grät så tårarna sprutade. (yeah, I was a weird kid... lol)

Jag grät inte för att mamma inte köpte honom, utan för att: "det är så svårt att säga hej då..." :'(
Några veckor senare var det julafton - och då hade tomten med sig en väldigt speciell vän med sig åt mig <3


Jösses vad jag svamlar... ooops...
Ska vara "tyst" nu *blush*

Jessica sa...

Kul att du gillar bilderna! :)

AWWW, vilken tur att tomten var så snäll!!!!! :)
Minns en gång för länge sen, när M var ca 2-2½ år ... hon och pappa hade varit på en affär och hon fick syn på en isbjörn som hon fastnade totalt för!!
Det var inte tal om att köpa den och de gick vidare efter ett tag, men sen när de skulle gå ville M gå tillbaka och säga "hej då" till isbjörnen. Det var ju helt ok, men när de kom dit - det fanns bara en enda isbjörn kvar i lådan - stod en annan karl där och höll på att plocka upp isbjörnen och ta den med sig!!
M sa ingenting, men hon började ju inse att nån annan skulle köpa den och den skulle försvinna från affären, och tårarna började rinna lite ... karlen fick syn på dem och fattade galoppen direkt - och gav isbjörnen till M och sa till pappa att han hade också en liten tjej hemma, men den här isbjörnen skulle nog må bäst hemma hos dem!
:) :)
Verkligen schysst tycker jag - och pappa hade ju inget val, han var ju bara tvungen att köpa isbjörnen då, fast han egentligen inte alls hade tänkt det! *LOL!*