Musikalhösten 2012

Ja, jag vet att det har blivit ordentligt många musikalinlägg den senaste tiden, inte minst nu när jag försöker "komma ikapp" - ursäkter till er som inte tycker det är så värst skojigt.
Här kommer nog i alla fall det sista inlägget om musikaler för i år - en slags sammanfattning av en mycket intensiv musikal-höst för min del! :) (jepp, det är utan tvekan rekord för min del!!)

Les Misérables
Den 26 september såg jag Les Misérables på Queen's Theatre i London.
Och jag måste nog säga att det var bland de bästa - om inte faktiskt den bästa musikalupplevelse jag någonsin har haft (okay, den första gången jag såg en "riktig" musikal var väldigt speciell också ... det medges!)!!
Jag hade den bästa plats jag någonsin har haft (A10), första raden, nästan precis i mitten (tror mitten är runt 13-15 eller så), vilket gjorde att man kom oerhört nära artisterna och verkligen blev en del i musikalen på ett helt annat sätt än när man hamnar långt bak, alternativt på balkong.
Likaså var det en utav de bästa casts sammantaget jag någonsin har sett - och gäller det Les Mis så är jag väldigt känslig för sånt! :) Typiskt nog var väl den enda som jag verkligen inte gillade min favoritkaraktär, Javert, och det känns alltid tråkigt, men de andra var så oerhört bra att jag är helnöjd ändå - och jag hittade flera nya favoriter, vilket inte heller hör till vanligheterna!
Helt fantastiskt!!

Phantom of the Opera
Den 27 september var det Phantom of the Opera på Her Majesty's Theatre i London.
Vilket var näst intill den ultimata kontrasten mot Les Mis dagen innan.
Jag hade inte en värst bra plats där, vilket förstås är trist, men det hade jag trots allt ställt in mig på och var medveten om. Däremot var publiken rejält enerverande - de skulle fotografera i parti och minut (visserligen inte uppenbart under själva föreställningen, men rejält mycket - och med blixtar till förbannelse) både innan och under pausen) så personalen fick nästan inte göra annat än att springa runt och säga till folk. Det äldre paret som satt bredvid mig började prata med varandra (på spanska?portugisiska?) under själva föreställning, vilket också störde mig en hel del.
Castingen var inte heller så lyckad, den enda jag fick ut någon behållning av var Christine (Sofia Escobar), de andra två huvudrollsinnehavarna var verkligen ingen hit ...

Evita
Den 27 oktober var det dags för Evita på Malmöoperan. 
Jag har lite svårt att bedöma den här musikalen - dels har jag bara sett den en gång tidigare, i London - och då med min absoluta favoritartist genom tiderna ... vilket jag förstås hade med mig även till den här föreställningen. Charlotte Perrelli som Evita var bra, hon är en jätteduktig sångerska, men jag vidhåller att hon inte är någon musikalartist, och tyvärr så märktes det ... Den stora behållningen var förstås Fred Johansson, som spelade Perón - men det var ju just den karaktären som min favorit, Philip Quast, spelade i London, så jag hade svårt att göra en bedömning av Fred Johansson utan att hela tiden tänka tillbaka på London! :) Hur som helst var Fred den bästa av aktörerna på scenen i Malmö, utan tvekan!

Cats
Den 10 november såg jag Cats på Kristianstad Teater.
Det var fantastiskt roligt att se en lite mindre uppsättning av en musikal också, och jag måste säga att jag är grymt imponerad över vad jag såg! TYVÄRR mådde jag fasansfullt dåligt när jag såg Cats med ett utav de värsta migränanfall jag har upplevt, och det tog förstås udden av att se musikalen...

Chess
Den 1 december gällde Chess på Göteborgsoperan.
Denna föreställning hör också till en av de mest minnesvärda musikalupplevelserna den här hösten. Eftersom jag är så otroligt förtjust i Stockholmsuppsättningen från 2002 var jag lite förinställd på att inte bli lika tagen av den här uppsättningen - men den överraskade mig totalt! Jag kan inte säga att jag tycker den ena uppsättningen är bättre än den andra, för de är väldigt jämna - vissa saker var bättre i Stockholm, andra bättre i Göteborg! :)
Den utan tvekan största behållningen här var Philip Jarmelid som spelade Anatolij! En helt fantastiskt prestation, och jag ser verkligen fram emot att se mer av honom framöver! :)

Cats - igen! :)
Den 2 december fick jag möjligheten att se Cats på Kristianstad Teater för andra gången.
Den här gången utan migrän! :) Vilket faktiskt gjorde föreställningen mycket mycket bättre! Det var oerhört roligt att se musikalen utan att må så dåligt, och jag blev ännu mer imponerad den andra gången. Det var också roligt att detta var den allra sista föreställningen, vilket innebar ett ordentligt jubel när det var klart, lite tal från en utav teaterdirektörerna o.s.v. - och sånt är alltid lite extra kul! :)

Ja, jag tror inte jag har glömt någon musikal nu ... :) Helt klart en intensiv musikalhöst - vilket har varit fantastiskt roligt! Fast jag tvivlar på att jag kommer att uppleva ett sådant musikal- halvår i brådrasket igen!! :)

Dagens bild:
En bakgrundsbild som jag gjorde efter att ha sett Chess The International Tour i Oslo i november 2006.

 

ZORRO

Det har inte blivit mycket skrivet om Zorro, varken här eller i min Zorro blogg - av olika anledningar. Jag är faktiskt riktigt ledsen för det, för jag tänker på honom, sörjer och saknar honom fortfarande oerhört mycket!

Den 15 november var det två år sedan han gick bort. Två hela år! Det är för mig helt obegripligt! Jag kan inte fatta att jag har lyckats leva utan Zorro i två år! Sorgen och saknaden är annorlunda nu än för två år sedan, förstås, men jag vet inte om jag kan säga att den är mindre. Den är mindre påtaglig, eftersom jag har vant mig vid ett liv utan Zorro nu, men den är inte mindre. Jag har många tankar kring detta med sorg och sorgearbete, men jag tror att jag ska spara det till ett ordentligt inlägg i Zorro-bloggen istället.

Fortfarande får jag ibland frågan om jag ska skaffa ny katt vid tillfälle - och svaret är fortfarande ett rungande NEJ! Det finns många olika skäl till det, som jag också hoppas kunna reda ut i Zorro-bloggen vid tillfälle ...
Det dyker upp ibland, på internet eller i tidningar, notiser om hemlösa katter, katter som behöver tillfälliga hem o.s.v. - mitt hjärta blöder för varenda en av dem, och ändå vet jag att det enda jag skulle tänka på och vilja ha om jag tog hem dem var Zorro. Och det är ju verkligen inte rättvist mot en annan liten katt, eller hur?

Jag är oerhört tacksam över den tid Zorro och jag fick tillsammans, och den relation vi hade. Jag står fullt och fast vid att jag inte tror att jag hade klarat av åren 2001-2005 utan Zorro ... jag tror jag hade hamnat under vattenytan helt om det inte hade varit för honom ...
Tyvärr gör det varken sorgen eller saknaden mindre ...

Min älskling:

 

London-tankar

Nu var det ju i ärligheten ett tag sedan jag var i London - och jag har skrivit en hel del om den resan i min London-blogg - men det går inte att komma i från att det riktigt stora som har hänt den här hösten var just den resan, och jag skulle gärna vilja summera lite tankar kring den även här i min svenska blogg.

Jag har varit i London själv en gång tidigare, i september 2004, men av olika anledningar "räknas inte" den gången riktigt. Väldigt mycket kring just den resan var väldigt komplicerat och det är inte något jag varken hinner eller orkar gå in på här och nu.
Så, egentligen kan man se den här resan som min första "riktiga" utlandsresa helt på egen hand, och bara det är stort nog - inte minst med tanke på vart jag kommer ifrån och de problem jag har tacklat under de senaste 10 åren eller så.

Resan bestämdes med förvånansvärt kort varsel faktiskt! Jag bokade flyg och hotell ca 3 veckor innan avresa, men det sista som skulle bokas och fixas ordnade jag faktiskt dagen innan jag åkte!! Det känns som upplagt för misslyckande och lite att utmana ödet, men faktum är att hela resan fungerade SÅ mycket över förväntan!!

Jag måste säga att jag fick i princip världens bästa resa!!
Jag hade näst intill oförskämd tur med det rent praktiska där allting flöt otroligt smidigt! Som exempel kan nämnas resan till London; vi skulle enligt tidtabell landa på Stansted Airport kl. 17.30, och sen gäller lång promenad till passkontrollen, genom passkontrollen, jag hade incheckad väska, så då ska man vänta på den, ut i terminalen, behövde köpa nåt att äta och dricka, sen hämta ut biljetter till Stansted Express och sen med tåget in till London!
Först av allt var vi tidiga till Stansted och vi landade en hel halvtimme före utsatt tid! Bara det, liksom!! Jag rusade till passkontrollen, det var nästan ingen kö så jag var igenom snabbt. Precis när jag kom ut till bagagebandet kom vårt plan upp på monitorerna, och ca 2-3 minuter efter det började väskorna komma! Min väska kom som nummer 2 eller 3 av alla!! Ut i transithallen, ingen vidare kö för att köpa mackor och vatten, ner till tågen, krånglade lite med Stansted Express biljetterna - men jag hann med tåget som gick 18.00!! Helt otroligt!!

Jag måste säga att det känns bra och jag är glad över att jag var borta så pass länge som jag var! Jag åkte på måndagen (var framme på kvällen, som sagt) och åkte hem tidigt lördag morgon - så jag var borta sex dagar och fick fyra heldagar i London.
Det känns också riktigt bra att jag faktiskt orkade med att göra så mycket som jag gjorde. Alla aktiviteter när man är ute så innebär utmaningar och ångest för mig, och även om det kom bakslag så tycker jag ändå att jag var riktigt aktiv. Jag tror jag täcker in det mesta när jag sammanfattar aktiviteterna så här:
Hyde Park - London Eye - allmänna stadsvandringar - Les Misérables - London Zoo - Phantom of the Opera - St. Paul's Cathedral - Tower Bridge - Westminster Abbey.

Det kom som sagt några bakslag ... översiktligt sett ett lite mindre bakslag och ett betydligt större bakslag. Jag vill inte gå in på detaljer och när, var och hur, men det fanns tidpunkter som var riktigt arbetsamma även under denna "perfekta" resa! Trots det lyckades jag hela tiden göra comebacks, jag lät inte bakslagen få ta alltför stort utrymme utan jag lyckades ta mig över eller igenom dem och faktiskt få ut riktigt riktigt mycket av min vecka i London!

Jag vet att jag borde utöka mitt resande och hitta andra resmål än London också, förstås! Jag vill dock inte åka själv till något helt nytt ställe!! Dels spelar förstås osäkerhetsfaktorn en stor roll, jag kan London, jag kan språket, jag vet hur saker fungerar, jag hittar hyfsat bra o.s.v. Men det handlar också om själva upplevelsen!! Just eftersom jag kan London så väl fungerar det bra att åka dit själv, jag kan göra det jag själv vill på mina egna villkor - vara en sann egoist, med andra ord! :) Åker man till något helt nytt ställe är det roligare att göra tillsammans med andra, att upptäcka och utforska det nya tillsammans ...

Avslutningsvis vill jag säga att det verkligen känns som den här resan kom helt rätt i tiden, och detta att allting bara fungerade och att jag klarade av att få ut så mycket av en resa helt på egen hand känns ... helt fantastiskt!!!!

Dagens bild:
En av mina favoritbilder från London! Parliament Square med Big Ben och Houses of Parliament, taget uppifrån London Eye (taget med mobilkameran och bearbetat i foto-appen Pixlr-o-matic).

Cats för andra gången

Den 2:e december för det alltså dags för Underhållningspatrullens uppsättning av Cats på Kristianstad Teater för andra gången den här hösten! :)
Den här gången utan migrän, vilket verkligen uppskattades, och faktum är att jag tyckte föreställningen var mycket, mycket bättre den här gången - så det där med hur man mår spelar kanske större roll än vad man tror för upplevelsen i sig ... Vissa saker som jag kunde störa mig på förra gången kändes inte alls lika påtagliga vid det här tillfället! :)

Det är intressant att de inledningsvis säger att aktörernas känsliga ögon inte tål fotoblixtar, "så fota gärna utan" - det är knappast något man är van att höra!! Jag hade det i bakhuvudet, men jag satt på första raden precis i mitten och tänkte att jag inte kunde med att ta upp mobilen och börja fota när "katterna" stundtals inte var mer än ett par decimeter i från mig.
Det blev några foton knäppta under andra akten - men visst hade jag kunnat ta fler egentligen ... Men det är ju dumt att gräma sig över sånt i efterhand!

Jag gillar verkligen den här uppsättningen och jag är imponerad över att de har "fått till det" på det sätt som de har! Koreografin imponerade på mig vid båda tillfällena, det är många dansare tillsammans på en tämligen liten scen, och ändå fixar de sina dansnummer på ett alldeles fantastiskt sätt!!

Jag tyckte bättre om både Munkostrap (Marcel Lindström) och Rum Tum Tugger (Emil Sigfridsson) den här gången, och var även mera imponerad av Grizabella (Erika Hansson) (lite synd att hon ibland måste gå upp i falsett för att fixa de högre tonerna bara ...).
Liksom förra gången blev jag otroligt förtjust i Fredric Bengtsson som Mr. Mistoffelees - fantastisk närvaro på scenen och en otrolig dansare!!
Jag måste också säga att jag tyckte om Gunnar Kristoffersson som Gus, det måste vara mycket svårt att spela så gammal och bräcklig utan att även rösten och närvaron blir bräckliga! Bra jobbat!
Den stora behållningen här är dock utan tvekan Jenny Bergqvist som Bombalurina!! Hon är en musikalartist ut i fingerspetsarna och jag skulle gärna vilja se henne i en större roll i en större uppsättning - som Eponine i Les Misérables kanske? Eller Florence i Chess? :)

Föreställningen jag var på var den sista av alla, vilket gjorde att slutet blev extra roligt! Stående ovationer från hela publiken och ett härligt engagemang från hela ensemblen!! Även teaterdirektörerna Ola Hörling och Åsa Jensen dök upp på scenen vilket var väldigt roligt!!

Det är fantastiskt roligt att "katterna" efter föreställningen kommer ut och minglar bland publiken - men för det mesta känner de ju folk i publiken så man kan inte riktigt med att stanna kvar ... även om det hade varit riktigt häftigt och roligt!! :)

Mina få bilder från Cats! :)

Chess

Den 1:e december såg jag och Annika Chess på Göteborgsoperan!

Jag såg Chess i Stockholm i januari 2003, med Tommy Körberg, Anders Ekborg, Helen Sjöholm och Josefin Nilsson, och jag har sett DVD-inspelningen ett oräkneligt antal gånger. Jag hade också turen att kunna se Chess International Tour i Oslo i november 2006, och fick förmånen att bland andra se Linzi Hately, David Shannon och Michael McCarthy!

Det var först i och med The International Tour som jag insåg att Stockholmsuppsättningen var ganska så annorlunda. Den benämndes "Chess på svenska", vilket jag inte tänkte på redan 2003, men när du även Göteborgsuppsättningen hette just "Chess på svenska" förstod till och med jag att den är en "egen" variant på Chess - eftersom Göteborgsuppsättningen i princip helt följde Stockholmsuppsättningen (vissa förändringar i sånger/sångtexter, men i grund och botten definitivt samma uppsättning).
Jag måste också nämna att det var fantastiskt roligt att även här i Göteborg få se Anders Eljas dirigera, jag tycker mycket om honom!

Eftersom jag är otroligt förtjust i Stockholmsuppsättningen - inklusive dess casting! - och har haft förmånen att se helt fantastiska världsstjärnor i Olso kände jag mig lite tveksam till den här uppsättningen och hade liksom försökt ställa in mig på att den nog inte riktigt skulle leva upp till mina förväntningar ... OJ vad jag hade fel!!

Jag blev verkligen SÅÅ imponerad, och generellt sett var det en helt fantastisk föreställning!!
Jag gillade många av de scenografiska lösningarna man hade fixat i den här uppsättningen, inte minst "höghuset" som utgjordes av "rutor" där man såg in i olika rum/lägenheter på olika våningar, och som skulle knyta an till schackbrädets rutor. Det var mycket illustrativt och erbjöd många häftiga scenografiska uttrycksformer. Jag kan dock tycka att man gick lite till överdrift med mindre rekvisita (som flaskor, väskor, gevär o.s.v.) som var tvådimensionella (av papp??) och svart-vita ... det störde inte extremt mycket, men det hade helt klart känts mer naturligt med vanlig rekvisita.

Philip Jarmelid spelade Anatolij. Jag hade aldrig sett honom tidigare - men blev verkligen otroligt imponerad!! Han kunde helt klart mäta sig med Tommy Körberg, och det vill verkligen inte säga lite!! Han har en otrolig röstkapacitet, men också en fantastisk stage presence, vilket är något jag tycker är mycket viktigt! Jag ser verkligen fram emot att se mer av Philip Jarmelid framöver (han kommer att spela Chris i Miss Saigon i Malmö nästa höst - yay!!)!!

Christopher Wollter spelade Freddie Trumper. Jag såg honom i My Fair Lady i Stockholm i april 2009, men det blev lite "fel" då ... tyvärr! Han spelade Freddy i My Fair Lady och var understudy till professor Higgins (Tommy Körberg). Vi såg Christopher som Higgins ... och jag tyckte inte det var en optimal casting! Han är jätteduktig, men handlingen blir skev eftersom åldersskillnaden till Helen Sjöholms Eliza inte alls stämde. Detta tillsammans med besvikelsen över att inte få se Tommy Körberg gav nog en ganska orättvis bild av Christopher Wollter - och det blev inte bättre av att Freddys understudy (som jag tyvärr har glömt namnet på nu) faktiskt inte var värst bra ...
Jag blev betydligt mer imponerad av Christopher Wollter som Freddie i Chess!! Jag föredrar helt klart den svenska uppsättningen, när jag såg Chess i Olso porträtterades Freddie som i princip helt galen, vilket jag aldrig riktigt förstod vitsen med!
Det är svårt för mig att jämföra Christopher Wollter med Anders Ekborg, som jag har känt extra mycket för sedan han blev min Karl-Oskar (Kristina från Duvemåla)! :) (long story there ...)! Jag måste säga att jag tycker Anders Ekborg gör en bättre Freddie Trumper, men Christopher Wollter kommer verkligen inte långt efter!

Vad gäller Florence (Evelyn Jons) och Svetlana (Nina Pressing) har jag ungefär samma kommentar att göra, trots att Florence har en betydligt större roll. De var båda väldigt ojämna! Överlag var jag inte jätteimponerad utav någon av damerna, men då och då kom riktigt bra partier från dem båda!
Jag gillade verkligen Evelyn Jons i "Man kan inte lita på nån" (som i Stockholm hette "Lämna inga dörrar på glänt"), samtidigt som jag gillade Stockholmsuppsättningens arrangemang och scenografi till den låten bättre...

Molokov spelades av John Schinkler och han gjorde en fantastiskt bra insats. Det hördes att han har operabakgrund, han har en otroligt mäktig röst. Jag saknade dock sången "Glöm mig om du kan" som Per Myrberg sjöng i Stockholm. Jag har alltid tyckt otroligt mycket om den, och tyckte det var synd att den inte fick vara med här!

Domaren spelades i den här uppsättningen av två personer, nämligen tvillingbröderna Magnus och Henrik Rongedal. Den här karaktären är nog det enda jag inte gillar med "Chess på svenska"-uppsättningarna faktiskt ... Jag börjar ju långsamt inse att tanken med den här karaktären verkligen är att han ska vara "knäpp", galen och "totally out there" ... mer eller mindre en parodi - men jag gillar det inte alls, Jag tycker inte karaktären blir trovärdig alls, och även om man kanske bör se honom som ett välbehövligt komiskt inslag i en annars allvarlig musikal tycker jag inte att det funkar....

Avslutningsvis måste jag säga att det var en OTROLIGT bra föreställningen, och den allra största behållningen av kvällen var utan tvekan Philip Jarmelid!!

Musikalhelg #3

Den 1-2 december var det dags för höstens musikalhelg #3 - den mest intensiva av dem faktiskt! :)

Lördagen den 1 december bar det av till Göteborg för att se Chess på Göteborgsoperan. Annika och jag bokade biljetter för evigheter sen, men tyvärr mådde Annika inte alls bra och det var osäkert om hon skulle kunna komma till Göteborg överhuvudtaget.
Då förbindelserna inte är strålande åkte jag hemifrån redan vid åtta-tiden, och tog bussen från Helsingborg kvart i tio. Under resan fick jag veta att Annika skulle försöka ta sig till Göteborg trots allt, och det var förstås jätteroligt att få höra - även om jag gärna hade sett att omständigheterna hade varit bättre!!

Jag kom till Göteborg ca tjugo över tolv och drev mest omkring på Nils Ericsson terminalen i ca en timme, innan jag träffade Annika. Vi åt lunch på Burger King i lugn och ro, innan vi gick bort till Göteborgsoperan. Det var betydligt finare väder i Göteborg än hemma, men också betydligt kallare ... och jag hann faktiskt frysa en hel del på vägen, även om det ju inte alls tar lång tid att gå bort till Operan!!

Det var fantastiskt roligt att se Chess igen - jag såg den i Stockholm i januari 2003 - men som vanligt kommer kommentarer och tankar kring musikalen i ett separat inlägg.



Musikalen var slut vid halv sex och vi stressade inte ut utan tog det lugnt och skildes åt på Nils Ericsson omkring tjugo över sex. Jag tog ett tåg hem, vilket funkade rätt bra, det var mycket folk och jag satt ganska så illa, men resan flöt på utan förseningar, så jag kan inte klaga över den resan värst mycket! :)
Jag var dock inte hemma förrän närmare halv elva, och var då rejält trött (det hade varit en lång dag, och veckan innan, framför allt fredagen, hade varit extremt jobbiga!).

Som tur var behövde jag inte stressa upp på söndag morgon, men vid tolv var det dags att sätta sig på tåget igen! :) Den här gången gick färden till Kristianstad, via Lund - för att se Cats en andra gång! :)
Jag kom till Kristianstad strax före två, och Cats började kl. tre så jag gick ca en halvtimme på stan, vilket var SÅ mysigt! En härlig småstadskärna inne i centrum, "lagom" mycket snö (lite flingor i luften och ca 3-4 cm på marken), julskyltning (första advent!) och massor av folk ute! Helhärligt faktiskt!



Det var fantastiskt roligt att se Cats utan migrän - återkommer till tankar och kommentarer i ett separat inlägg.
Det visade sig att det lönar sig att vara tidig också! :) Jag kom till teatern redan vid halv tre, hängde in jackan och gick på toa, och då hade de redan börjat släppa in folk, dock inte in i teatersalongen, utan man fick vänta precis utanför. Jag hamnade vid ett fönster med utsikt mot sceningången - och där stod Skimbleshanks med ett glas cola och en cigarett och laddade inför föreställningen!! *LOL!*
Tyvärr visade det sig att jag fick huvudvärk under tiden istället! *suck* Maten hade fungerat rätt dåligt under dagen, vilket jag tror var en bidragande faktor, och sen undrar jag lite om det är något med luften inne på teatern eller så ... migränanfallet jag hade första gången jag var där var fruktansvärt, rent ut sagt, och att nu, helt out of the blue, få huvudvärk - ja, nåt skumt är det misstänker jag!

Jag hade ca trekvart på mig efter musikalen till tåget skulle gå, så jag rusade iväg och åt - återigen - på Burger King, och det gjorde att huvudvärken mattades av lite grand i alla fall.
Tågresorna hem gick bra, även om det var rätt mycket folk, och jag var hemma vid halv nio ...

Det har blivit en hel del musikaler den här hösten - tror det får komma ett inlägg om det också framöver ... men nu lär det inte bli några fler musikaler under 2012 i alla fall! :)

Cats

Den 10 november såg alltså jag och Annika Cats på Kristianstad Teater.
Jag vill redan inledningsvis be om ursäkt för det något torftiga och kortfattade inlägg som kommer, vilket dels beror på att jag tyvärr mådde fruktansvärt dåligt under själva föreställningen - men också förstås att det nu är nästan tre veckor sedan jag såg den (jepp, jag borde ha bloggat direkt efteråt - men det är mycket man borde här i livet, eller hur?!)!

Denna uppsättning var självklart ganska så långt ifrån en West End eller Broadway uppsättning, men jag måste ändå säga att jag för det mesta var grymt imponerad! Det var en tämligen liten scen och en ganska så liten ensemble, men trots det fick de till en fantastiskt härlig föreställning!!
Självklart tycker man alltid bättre om vissa än andra, och min stora favorit i den här uppsättningen var Bombalurina, som spelades av Jenny Bergqvist!! Riktigt riktigt imponerande!!
Övriga lite större roller var Munkustrap (Marcel Lindström) och Rum Tum Tugger (Emil Sigfridsson), men jag var tyvärr inte jätteimponerad utav någon av dem. Däremot gillade jag Mr Mistoffelees, som spelades av Fredric Bengtsson, hans dans var otroligt bra, och hans huvudnummer var verkligen magiskt!

Jag var också imponerad av hur man faktiskt lyckades åstadkomma en så pass livlig föreställning, med så mycket dans, på en så liten scen! Koreografin var riktigt riktigt bra, och trots att det blir ordentligt trångt på scenen när alla katter var där, fungerade det på ett mycket bra sätt! Även andra praktiska lösningar var roliga att se, som t.ex. Skimleshanks' "tåg"! :)

Jag mådde som sagt inte värst bra under föreställningen, vilket tyvärr förtog en del av intrycken - men som tur är har jag fått möjligheten att se uppsättningen igen - så det kommer att komma ytterligare en Cats review här i bloggen framöver! :)

Musikalhelg #2

Den 10-11 november var det dags för höstens musikalhelg #2, som dock var något kortare än musikalhelg #1! :)
Grundtanken var att Annika och jag skulle se Cats på Kristianstad teater, d.v.s. träffas där, se musikalen och åka hem åt varsitt håll. Tyvärr var det ganska så komplicerat för Annika att ta sig till och från Kristianstad, och på lördagskvällen i princip omöjligt - så vi bestämde att vi ses där, ser musikalen och åker båda två hem till mig, och så skulle Annika åka hem på söndag eftermiddag istället.

Av någon anledning visade det sig att lördag förmiddagen blev totalt fel för oss båda två. För Annika strulade det en hel del med resor och förseningar och anslutningar, och jag hade en helt fruktansvärt dålig förmiddag hemma. Det skickades sms fram och tillbaka och allting var en enda röra - men hur det nu var lyckades vi båda två hamna på det tåg från Hässleholm som vi ursprungligen hade tänkt att ta ... *skumt!*
I alla fall kändes det bra att vi hamnade rätt till slut eftersom förutsättningar trots allt hade talat för att det skulle gå åt skogen - och det innebar också att vi hade ganska så gott om tid i Kristianstad innan musikalen började.
Jag hade början till huvudvärk (och det hade nog Annika också!) så vi letade direkt upp en Burger King och fick lite mat i oss, vilket var mycket välbehövligt! (Coca colan var inte heller helt fel om man säger så!! *lol*)

Jag fick också världens gulligaste present av Annika när vi satt och åt - kom helt oväntat och jag blev SÅÅ glad!! Jag är, som kanske vissa av er vet, inte värst förtjust i julen ... Jag tycker till stor del att det handlar om att leva upp till en massa förväntningar som mest suger musten ur en, och även om jag visst tycker det är jättemysigt att hälsa på mina familjer under julhelgen tycker jag ofta att det är ett alltför stort stohej kring hela grejen och skulle hellre vilja tona ner det betydligt ... Jag är inte så värst förtjust i förberedelser eller så heller - och Annika ville att min december månad skulle bli lite mysigare och roligare i år än tidigare år, så jag fick en komplett presentkalender!!! :) :) :) :)
Jag har minst sagt haft fullt sjå att hålla mig ifrån den fantastiskt fina kassen med en massa presenter i, men nu är det ju faktiskt snart den 1 december!!! *hihi*
Jag blev verkligen jätteglad, det var otroligt snällt och omtänksamt!! Stort tack, Annika!!!
(återkommer med bilder!!)

Cats började kl. 15.00, och på vanligt sätt kommer mina tankar och åsikter kring musikalen i ett separat inlägg.
Tyvärr blev både min och Annikas huvudvärk värre snarare än bättre, och under musikalen utvecklades min huvudvärk till ett migränanfall av slaget värre! Det känns otroligt tråkigt att må så dåligt under något som ska vara en så fantastisk upplevelse! Jag kan inte säga att musikalen blev "förstörd", för jag fick ut mycket utav den, men det är klart att intrycket trots allt försämras när man mår så dåligt! :(

Efter musikalen fick vi vänta ett tag på tåget, jag lyckades få tag i en mer än välbehövlig cola, vilket jag tror var mer eller mindre nödvändigt för min överlevnad, men huvudvärken gav sin inte värst mycket ändå.
Till att börja med verkade det bli hyfsat lugnt på tåget, men strax innan avgång började det köra ihop sig, med ett kill-gäng (som dock var lite tystare än man hade kunnat vänta sig) och ett "tant-gäng" som skulle till Malmö/Köpenhamn(?) för att fira en födelsedag ... de började fira redan på tåget - vilket inte gjorde resan värst trevlig, särskilt inte eftersom vi mådde dåligt redan till att börja med.
Vi lyckades i alla fall hinna med en bra anslutning i Lund och handlade lite att äta på vägen hem ... fast det vår svårt att få i sig något. Vi avslutade kvällen i halvkoma framför Disney-filmen Hercules.

Det var tämligen sent på söndag morgon/förmiddag, men jag kände mig stressad och försökte komma upp i vettig tid och jobba lite till och från under förmiddagen - medan vi kollade på mer Disneyfilm (det var allt vi mäktade med). Vi tog en promenad på förmiddagen, fotade lite vid havet - trots ganska grått och trist väder - innan vi åt lunch och det var dags för Annika att åka.

Bilder från Kristianstad:


Bilder från fotopromenaden:


(som vanligt är alla bilder på mig tagna av Annika)

Uppryckning!

Jag började ju göra en come-back med blogginläggen men nu har det visst blivit stillestånd igen - jag får skylla på att det har varit en tämligen jobbig vecka...
Men nu kommer helgen att bli tämligen intensiv och helst av allt skulle jag vilja vara i alla fall näst intill helt ikapp - allra helst helt ikapp förstås! - innan helgen ... för sen kommer jag att samla på mig ytterligare inlägg att göra! :)

Jag ska försöka få skrivet i alla fall ett par inlägg ikväll, och förhoppningsvis ytterligare några imorgon. Redan nu vill jag dock "förvarna" lite, det kan bli, och har blivit, ganska så långa poster, med ganska mycket bilder, vilket i praktiken innebär att det inte är så många inlägg som får plats på första sidan i bloggen. Därför får ni gärna scrolla ner och klicka på "Äldre inlägg", nere till höger, för att se tidigare inlägg, som alltså inte får plats på första sidan.

Dagens bild:
Tagen nere vid havet och "bearbetad" med ett av mina favoritfilter i appen Camera Zoom FX!

 

Evita

Jag och Annika såg Evita på Malmöoperan den 27 oktober.
Fast jag vet inte riktigt hur jag ska kunna skriva på ett vettigt sätt om musikalen! :)
Faktum är att jag aldrig riktigt har fastnat för filmen Evita (med Madonna och Antonio Banderas), jag har sett den någon eller några gånger, men det var bra länge sen nu. Sen fick jag chansen att se musikalen Evita i London (också tillsammans med Annika!!) 2006 ... men det var en minst sagt speciell upplevelse. Jag hade nog inte självmant valt att se just Evita, om det inte vore för det faktum att min absoluta topp-favorit bland musikalartister, Philip Quast, gjorde rollen som Juan Péron!! Philip Quast kommer från Australien och även om han också arbetar en del i London/England är det inte så lätt att lyckas få se honom live (detta är alltså första, och också hittills enda, gången jag har sett honom live) - så jag brydde mig inte det minsta om vad det var för något jag såg, bara jag fick se honom! *skratt*
Hur som helst är mitt intryck från Evita i London tämligen präglat av att jag fick se Philip Quast, och det gör att min bedömning utav Malmöoperans produktion också kan bli lite svår att formulera...

Charlotte Perrelli spelar rollen som Evita, och stundtals gjorde hon det riktigt bra - men jag är ändå inte fullt nöjd ... Perrelli är en mycket duktig sångerska, men det går inte att komma ifrån att det behövs mer än enbart en fantastisk sångröst för att bli en musikalstjärna, och jag upplevde att det trots allt var något som saknades i den här rolltolkningen.

Che spelades av Lindy Larsson och även om han inte kan räknas till en direkt favorit tyckte jag att han gjorde ett riktigt bra jobb.

Kanske svårast för mig att bedöma blev ju rollen som Juan Péron, eftersom jag då tidigare hade sett Quast i rollen! Jag måste ändå säga att Fred Johanson gjorde ett mycket, mycket bra jobb, och det märktes att han, av huvudpersonerna, är den med mest musikalvana och erfarenhet! Som sagt lär ju ingen för mig kunna leva upp till Quasts Péron, men jag är ändå mycket imponerad av Fred Johansons prestation!

En stor behållning kom i form av Annica Edstam, som spelade Pérons älskarinna och som sjöng sången "Another Suitcase in Another Hall" (försökte rota igenom programmet för att hitta den svenska titeln, men lyckades inte ...) - helt fantastiskt!!!

Jag har lite blandade känslor vad gäller själva produktionen och uppsättningen! Eftersom jag bara har sett musikalen en gång tidigare (och då i princip bara hade ögon för en person *skratt*) kan jag inte göra jämförelser, utan snarare iakttagelser.
Vissa delar av scenografin och koreografin förstod jag mig inte på för fem öre, och utan att bli explicit - ni som har sett musikalen förstår säkert vad jag menar - var vissa delar mycket provokativa och man frågar sig varför de överhuvudtaget fanns med!
Jag tyckte om upplägget med "dubbla Evitor"! :) Förutom Charlotte Perrellis Evita fanns en akrobat (Christel Elisabeth Stjernebjerg) som också var Evita och som åskådliggjorde vissa delar och vissa teman, på ett mycket spännande sätt!

Sammanfattningsvis kan jag ju inte säga att det var en utav mina allra bästa musikalupplevelser, men det var en härlig kväll, men en hel del ljusglimtar, även om inte allt var toppen!