Jag hade inte räknat med en sån här svacka alls den här hösten, men den har kommit och jag arbetar fortfarande med att ta mig ur den.
Av förståeliga skäl vill jag inte gå in på detaljer här, men tillvaron har hamnat i en kontinuerlig negativ spiral de senaste veckorna, där mer och mer saker har hänt, vissa saker har jag inte alls kunnat kontrollera och i andra fall har jag själv fattat fel beslut i vissa ganska så avgörande frågor - och då blir tillvaron tämligen kaotisk!

Och det är där den här helgen kommer in - för avsiktligt har jag struntat i i princip allting nu. Jag måste landa i allt som har hänt för att tillvaron ska kunna fungera framöver och då får det bli social isolering med total avkoppling och gott om tankearbete och kontemplation.
Jag försöker verkligen att jobba med det här nu, faktum är att jag inte har haft så stora möjligheter att arbeta med svårigheter under de senaste veckorna, och när så saker staplas på hög mår i alla fall jag bara sämre och sämre och sämre. Nu är förhoppningen att kunna gå igenom saker och ting i lugn och ro och sedan kunna lämna dem bakom mig, för att istället se framåt och kunna arbeta med vad som komma skall. Den här svackan har ju ofrånkomligen fått både praktiska och emotionella konsekvenser och jag försöker nu skapa mig själv ett så bra utgångsläge som möjligt för att kunna bearbeta det, komma tillbaka och försöka att "rädda vad som räddas kan".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar