Officiell start

Det kändes lite som det blev den officiella starten för mig som mentorsansvarig och metodhandledare idag, även om jag har pysslat och plockat och tittat och testat och så även tidigare. Men det kändes mera officiellt idag ... Jag hade ett jättebra samtal med E., den förra metodhandledaren och sen drog jag igång "på riktigt" bl.a. med att fastställa tid för handledning och kontraktsskrivning och maila angående det men även andra saker som börjar bli väldigt påtagliga nu.

Utmaningen för mig under januari blir att i princip dela in hela mig själv, hjärnan först och främst, i två fack: SI och uppsats. Och helst ska de där facken aldrig kollidera eller svärma över i varandra. Jag är inte värst bra på att skilja på saker så, utan fastnar lätt i grubbel och tankar på en sak när jag egentligen ska göra något annat. Det kommer verkligen inte att funka nu, så jag får jobba med att fokusera på det jag gör JUST NU och släppa tankar på allt annat - hur mycket grubbel jag än har i huvudet.

Nu är det inte direkt mer jag kan göra åt mentorsverksamheten förrän på måndag - jag ska titta på lite statistiksiffror, göra i ordning de flesta kontrakten och försöka planera vad som ska göras när under nästa vecka, men det är inte något som är extremt tids- eller energikrävande.
Däremot kommer det att bli både tids- och energikrävande saker nästa vecka, vilket gör att jag måste satsa 150% på uppsatsen nu under trettonhelgen, och försöka att verkligen gräva ner mig och få så mycket jag någonsin kan gjort på den.

Nästa vecka handlar SI mycket om praktiska saker - och det är utmanande för mig. Människor runt omkring mig får ett klart skeptiskt uttryck i ansiktet när jag berättar för dem att jag har varit långtidssjukskriven för social fobi, men faktum är att jag har det, och jag vidhåller vad jag sa redan 2004 någon gång: En social fobiker blir aldrig botad fullt ut - men han/hon kan lära sig att handskas med sina problem, leva ett bra liv och inte låta ångesten och fobin ta över. Och det är väl precis där jag befinner mig nu. Jag klarar av saker som 2004 var totalt helt och fullt och absolut OMÖJLIGA - men jag har fortfarande ångest och blir nervös och väldigt stressad av vissa saker ...
Och det är just precis såna saker som nästa vecka är full utav! *litet leende*
Det handlar om att maila/prata med en himla massa personer om en himla massa saker, och varje sådan sak är en utmaning för mig. Jag tror och hoppas att jag kommer att klara av det på ett hyfsat bra sätt - men det kommer att vara väldigt ansträngande och tröttande ... och så ska jag ju fixa till uppsatsen också.

Jag försöker att tänka så positivt som möjligt men jag kan samtidigt inte låta bli att vara realistisk. Jag kan inte intala mig själv att allting kommer gå som en dans på rosor och vara hur lätt som helst - för det vet jag att det inte kommer att vara. Och så mycket har erfarenheten av en ångestsjukdom lärt mig, att man måste erkänna och acceptera att man har ångest, om man ska ha en chans att arbeta med och tackla den!

Hur som helst så är planen för de kommande dagarna i alla fall: Lite SI och Mycket Uppsats. Och så får vi se vad jag har lyckats åstadkomma på söndag kväll! :)
(Men jag kommer nog tillbaka och uppdaterar bloggen innan dess!)