Det har varit en period med många tankar nu, och det har präglat slutet av förra veckan och inledningen på denna. Jag tycker mig ha landat i "något" nu så förhoppningsvis kan jag gå vidare ifrån det nu, även om framtiden kommer att bli tuff på många sätt.
Vad som främst känns aktuellt nu är faktiskt ångest. Det är mycket jag vill och behöver arbeta med i mitt liv och förändra, men jag hade inte riktigt räknat med ångestens återtåg in i mitt liv på detta konkreta sätt. Jag vet att jag tidigare har skjutit undan och fallit till föga för flyktbeteende, men jag trodde nog inte att det skulle bli fullt så tufft att tackla ångesten på nytt.
En sak är i alla fall säker: Jag vet att mitt tidigare flyktbeteende var fel, utan tvekan, men jag kan samtidigt inte klandra mig själv för att jag har hamnat där. Jag vill inte låta överdrivet dramatisk eller bli nån slags "drama-queen-det-är-värre-för-mig-än-för-någon-annan", det är inte en inställning jag gillar, men denna ständiga ångest som börjar komma tillbaka nu är faktiskt fruktansvärt tärande. Jag vet att jag har levt med den tidigare och lyckats bemästra den, och det är klart att jag "bara måste" göra det igen - men det är verkligen inte lätt!
Vad jag far illa av i nuläget (och det är säkerligen det som tidigare har fått mig att fly eller ignorera ångesten) är att det aldrig tar slut. Det finns alltid något i min tillvaro som jag har ångest för, och det gör att det är lätt att fastna i en ond cirkel. Det blir så arbetsamt att ta sig igenom en ångestfylld situation och återhämtningen efter den tar såpass lång tid att jag inte hinner ladda och bearbeta nästa ångestfyllda situation ordentligt, vilket gör att den blir ännu jobbigare, och därmed får ännu längre återhämtningstid --> ond cirkel!
Ångesten tär också oerhört mycket, både fysiskt och psykiskt, och det gör att det blir arbetsamt att försöka jobba med annat än just ångest - och där jag befinner mig i livet nu måste jag jobba med många många andra saker, ovanpå de saker som faktiskt ger ångest ... och det gör att jag inte alltid mår så bra eller är på topp.
Jag är oerhört dålig på att prioritera - det är kanske inte nödvändigtvis så att jag alltid prioriterar fel, men jag litar inte på min egen förmåga att prioritera. Jag orkar inte och klarar inte av att genomföra allting i mitt liv på bästa sätt just nu, vilket innebär att någon form av prioritering sker konstant. Men att prioritera något innebär per automatik att prioritera bort någonting annat - och jag mår alltid dåligt över det jag prioriterar bort! Jag har oerhört svårt att se att det jag faktiskt har prioriterat är bra, jag ser alltid att det är dåligt att jag har prioriterat bort något.
Vilket förstås också leder till trötthet och dåligt humör.
Jag har försökt att skriva en hel del nu under slutet av förra veckan och idag, och jag tycker att jag har tydliggjort och konkretiserat en del av de saker jag har svårt för nu - inte minst ångesten som verkligen har blivit väldigt konkret och påtaglig den senaste tiden - så förhoppningen är förstås att jag ska kunna börja vända ekorrhjulet åt rätt håll nu, istället för att fortsätta snurra åt "fel håll", vilket jag har upplevt att jag har gjort ett tag nu. Men lätt lär det inte bli ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar