Jag har inte glömt bort tanken på att göra vissa "tillbakablickar" här i bloggen, även om det inte har blivit så många skrivna än så länge.
Nu kändes det passande att skriva lite om mina egna studier och min akademiska väg från studentexamen till (snart) masterexamen - med diverse hinder längs vägen. Eftersom jag nu snart skall lämna den här typen av studier bakom mig känns det lämpligt att summera och sammanfatta lite grand.
Jag kommer att dela upp den här tillbakablicken i två delar, då inlägget blir väl långt annars, så först ut blir Studier i Karlstad - sedan kommer Studier i Lund. :)
Jag tog studenten 1997 - det är inte utan att man börjar känna sig gammal! - från det naturvetenskapliga programmet, och efter studenten gjorde jag kommunalpraktik under ett år i Grava församling utanför Karlstad. Jag hade haft funderingar kring att läsa religionsvetenskap i Uppsala och kanske bli präst och då jag sedan konfirmationen hade vissa kontakter inom Grava församling kändes det naturligt och mycket positivt att arbeta där efter gymnasiet.
Hur det nu blev, så hamnade jag inom barn- och ungdomsarbete i princip under hela det året jag praktiserade och jag trivdes oerhört bra där! Fantastiska människor att arbeta med och jag märkte att jag tyckte otroligt mycket om barn, och faktiskt hade bra hand om dem också! :-)
När praktikåret var slut sökte jag istället in till förskollärarutbildningen i Karlstad, där jag gick en dryg termin. Jag hade visserligen trivts bra under min praktik men stötte på problem under utbildningen, inte minst under de praktikveckor som låg under november och februari. Varken jag eller någon annan i min närhet visste egentligen vad problemet var, annat än att jag inte klarade av vad som förväntades av mig och bara mådde dåligt.
Jag gick i väggen helt i februari-mars 1999 och blev sjukskriven under resten av vårterminen - och insåg efter stor vånda att förskollärare nog inte var det rätta för mig.
Jag visste inte riktigt vad jag ville göra, men hade inte glömt bort religionstankarna, så under hösten -99 och våren -00 läste jag 40p (motsvarande 60hp) Religionsvetenskap i Karlstad, och fastnade direkt för delkurs 2, Bibelvetenskap! Det var Nya testamentet som fascinerade mest, men hela kursen var otroligt spännande och intressant. Men jag visste fortfarande inte riktigt vad jag ville göra, jag hade svårigheter och problem med vissa saker i mitt liv och jag gick i regelbunden terapi.
Nästa läsår, ht-00 och vt-01 blev det återigen en fristående kurs, den här gången Historia och under det läsåret bestämde jag mig för att flytta från Karlstad. Då jag upplevde att jag hade svårigheter med att få mitt liv och min tillvaro att riktigt fungera valde jag att inte flytta till Uppsala, där vi har släkt, utan ville istället starta något helt eget och satsade därför på Lund.
Vårterminen fungerade inte helt prefekt då slutet av våren fokuserades nästan helt på flytten - och jag blev "skåning" den 12 juni 2001. :)
... fortsättning följer. :)
8 kommentarer:
Tror det var under den här perioden jag lärde känna dig... intressant att få läsa din "historik". Vissa delar visste jag väl, men långt ifrån allt... förstår att det var en väldigt jobbig tid...KRAM
Ja, jag tror vi lärde känna varandra under den tiden ... känns som det var väldigt länge sen nu.
Jag tror att vad som var allra jobbigast under tiden i Karlstad var att jag mådde väldigt dåligt men visste inte varför! Det var ingen dans på rosor sen heller (duh!), men när jag väl fick en diagnos var det i alla fall något som gick att arbeta med på ett mera konkret sätt - när jag strulade till det i Karlstad kände jag bara att jag var fel och inte klarade av saker som alla andra klarade av - och jag begrep inte varför ....
Ja, det känns som några livstider sen tycker jag!
Kan förstå det... är alltid lättare när man vet VAD problemet är...
Ja, verkligen!
Jo, precis! Det finns något konkret att jobba med om man vet vad som är fel, annars har man ju inte en chans!
Precis, det är ju en början i alla fall, att identifiera problemet...
Exakt! Inte mycket hopp om att jobba med problemet om man inte vet vad det är!
Påminner mig lite (långsökt, kanske!) om vad min professor brukar säga vad gäller uppsatsskrivande. Han är väldigt noga med att man ska ha en så konkret frågeställning som möjligt ... "man måste veta vad det är man letar efter - annars vet man ju inte om man har hittat det!" brukar han säga! :) Tycker det är rätt bra, faktiskt! :)
Ja, han har ju helt rätt !(även om jag minns hur svårt det kunde vara att formulera frågeställningar i uppsatser lol)... man måste veta vad problemet är för att komma vidare....(och tycker själv att det oftast är det svåraste... VAD är problemet? VARFÖR mår jag dåligt? inte alltid så lätt att veta)
Helt rätt.
Man har kommit en bra bit på väg om man identifierar VAD som är problemet. Det är först då man på allvar kan börja leta efter lösningar!
Skicka en kommentar