Det händer otroligt mycket med mig nu, både på ett praktiskt och på ett mera personligt plan ... och det är klart att jag har många tankar och känslor kring det.
Saker och ting har inte fungerat bra för mig på ett tag nu, och framför allt vårterminen var fruktansvärt arbetsam och blev väldigt destruktiv överlag.
Nu har jag tagit tag i hösten på ett helt annat sätt, tycker jag. Jag försöker jobba med många problemområden parallellt och jag försöker också att arbeta med min egen inställning till saker och ting. Det är självklart inte en dans på rosor, och allting går inte bra - men jag tycker mig märka en skillnad - även om jag bara har varit igång ordentligt i ca två veckor ... men jag tycker ändå att det faktiskt är skillnad.
Jag har mycket att göra, jag tycker att jag tar tag i och fixar SI-aspekten bättre än tidigare terminer (även om inte allting blir klart och fixat helt perfekt så tycker jag själv att det känns bättre nu), jag kommer att arbeta som personlig mentor (jag fick ytterligare en förfrågan om det, så det blir förmodligen ytterligare en student jag ska vara personlig mentor till!) vilket jag inte gjort tidigare - jag känner mig mer motiverad och taggad att ta tag i uppsatsen nu ...
Men till allt detta kommer stressen ... och jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med den - för jag är inte van att tackla stress på det här sättet. Att ha en "att göra-lista" där man skriver upp vad man ska göra ... stryker över när man har gjort nåt och fyller på med fler saker som dyker upp ... Låter bra på alla sätt, eller hur?
Och det ÄR bra, det är ett bra sätt att få koll på vad som gäller - men jag blir otroligt uppstressad när jag startade med listan med ... säg 10 saker ... har kryssat över alla 10 sakerna och fler därtill, men har kanske 32 saker på listan nu!!
Jag vet att det nog är så här det fungerar ... det kommer hela tiden flera saker, det är hela tiden nya saker att göra och fixa och ordna, kontinuerligt och successivt - men jag har svårt att inte stressa upp mig när jag ser att min lista blir längre snarare än kortare!
Jag hoppas att det är en vanesak, och att jag kommer att kunna släppa den här stressen så småningom.
Mera konkret om dagen idag då ... lite personligt mentorsjobb på förmiddagen, som faktiskt fungerade riktigt bra trots att jag fortfarande inte har hört något från samordnaren om själva strukturen.
När vi var klara träffade jag Blazenka, och det var otroligt roligt att få prata med henne igen!!! Hon har varit borta från teologen i ett år - på Nya Zeeland av alla ställen!!! - och hon har verkligen varit saknad på institutionen!! Vi fick ett jättefint samtal och jag fick mycket bra tips och råd inför mitt uppsatsskrivande, vilket jag ju alltid blir otroligt glad över!!
Jag tog eftermiddagen hemma idag och har försökt fixa en del här hemma också - men jag inser att morgondagen kommer att bli oerhört intensiv och fylld med en hel del utmaningar ... så vi får väl se i vilken form jag är imorgon kväll! Jag hoppas få sova hyfsat natt till fredag i alla fall, eftersom det sedan blir en helg i Borås - och det vore ju roligt att inte vara totalt färdig när jag kommer dit i alla fall ...
Apropå det där med sömn är det nog läge att varva ner och se om jag får sova några timmar inatt också, innan jag ska dra igång med morgondagens utmaningar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar