Den ena är ganska så allmän och jag tror att man kan dra nytta av den i många olika situationer. Det handlar om att gå in i situationer och möta saker och ting som kommer så förutsättningslöst som möjligt. I och med att jag har en ångestsjukdom med mig har jag en tendens att grubbla och fundera och oroa mig i förväg och gärna vilja försöka fundera ut hur situationer kan komma att utvecklas ... och mer och mer tror jag att det är ett destruktivt sätt att gripa sig an tillvaron på.
Självklart kan man inte gå in i olika situationer utan någon som helst tanke på vad det kommer att innebära men jag tror att man oavsett läge kommer att tjäna mycket på att försöka vara ganska så förutsättningslös. Om det är en potentiellt arbetsam situation man står inför innebär förutsättningslösheten att man inte slösar en massa energi på att oroa sig i förväg. Istället har man kvar en hel del energi till att handskas med situationen när den väl uppkommer - vilket i ärlighetens namn torde vara bättre, eller hur?
Om det är en potentiellt positiv och bra situation man står inför kan det också vara bra att vara förutsättningslös. Dels riskerar man inte att bli besviken, om det visar sig att det inte blev fullt så bra som man hade hoppats, och dels blir det positiva lite mer utav en trevlig bonus, än något man redan har tagit för givet.
Det är inte lätt att gå in i någon given situation utan att reflektera och fundera över vad den kan innebära, men kan man jobba med det här tror jag att i alla fall jag själv skulle må bättre på många sätt.
Den andra tanken jag har arbetat och brottats en del med nu den senaste veckan eller så är större och viktigare för mig personligen och jag tror att jag har landat i den på ett rätt så bra sätt nu.
Liksom jag har varit inne på tidigare här i bloggen har den här terminen varit ganska så arbetsam för mig och jag tror att jag på något sätt verkligen har landat i att det är okej att det är jobbigt nu!
Så oerhört mycket har hänt mig de senaste fem åren eller så, jag själv har utvecklats enormt mycket nu och jag gör saker och ting som jag inte hade kunnat drömma om tidigare, vilket är helt fantastiskt!
Men bara för det, innebär det inte att mina tidigare problem är borta!! Bara för att jag gör saker och ting innebär det inte att det går lätt, att jag inte har ångest eller att jag inte reagerar starkt!
I och med att jag klarar av såpass mycket nu och mitt liv ser så bra ut jämfört med hur det gjorde tidigare har jag på något sätt trott eller känt att jag nu inte "kan/får ha ångest" längre, att i och med att den praktiska aspekten av mitt liv nu fungerar så är jag på något sätt "botad" - och det är en inställning som jag inte bara har försökt att upprätthålla inför andra utan, tror jag, även inför mig själv.
När jag någon gång berättar för andra i min närhet om min bakgrund, min långtidssjukskrivning för social fobi och hur dåligt jag mådde får jag nästan alltid följande reaktion: "Ja, det är ju verkligen inget problem längre!" Jag förstår reaktionen och jag uppskattar den och jag vet att den kommer utav omtanke ... men faktum är att det nog inte riktigt stämmer!!
Att försöka upprätthålla en image av att allting är jättebra och mina problem är inte alls påtagliga har varit otroligt tärande och jag tror det är en anledning till varför jag känner mig så totalt slutkörd nu.
Jag har faktiskt landat i att det är okej att jag inte mår bra utav vissa saker. Ända sedan jag var sjukskriven och arbetstränade har jag sagt att jag inte tror att man kan bli helt och fullt botad från en ångestsjukdom, utan att det handlar om att på olika sätt handskas med den och se till att ens liv fungerar och blir så bra som det kan bli. Jag står fast vid det helt och fullt!!
Jag har ångest fortfarande, jag har ångest i förhållandevis många situationer och då och då har jag riktigt, riktigt hög ångest - och det måste få vara okej!
Att vara där jag är nu är precis det jag vill göra med mitt liv. Jag är på CTR, där jag trivs otroligt bra, jag finns dels inom bibelvetenskapen där jag känner mig otroligt hemma och tycker mycket om de andra inom ämnet, och jag har fått en möjlighet att arbeta med visserligen en liten verksamhet men en som gör att jag får en inblick och insikt i vad som händer på institutionen som helhet - och jag är såååå glad och tacksam över detta!
Men jag mår ändå dåligt... jag har ändå ångest. Och så länge jag vet att det är det här jag vill göra och så länge jag faktiskt gör det också, då kan väl ångesten få finnas där??! Självklart är det arbetsamt och tärande bara att ha ångest, och självklart måste jag arbeta med att minska ångesten så mycket som möjligt (och det gör jag ju i princip på en daglig basis fortfarande), men samtidigt får jag nog inse att jag inte kan gå omkring och låtsas som att jag inte har någon ångest alls ... för det fungerar uppenbarligen inte!
Självklart kommer jag inte gå omkring med ett plakat runt halsen som säger att jag har ångest, men jag tror att det är viktigt att jag kan vara ärlig mot mig själv om hur jag mår och hur jag känner och att verkligen stå för det, både inför mig själv och kanske även inför andra i min närhet.
Phuuu, det blev ett ordentligt inlägg. Nu ska jag försöka ge mig ut i det vackra vädret med kameran och ta en långpromenad! :)
Dagens bild:Zorro i skafferiet! Alltid spännande att upptäcka vad matte har stoppat undan där!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar