söndag 27 maj 2012

Öppet och personligt?

Jag vill försöka låta min blogg vara ganska så öppen och personlig, dels tycker jag själv att det är roligare (och faktiskt lite enklare!) att blogga när jag kan vara personlig, än om jag hela tiden skulle behöva tänka på vad jag kan skriva - och dels tycker jag själv om att läsa bloggar som är lite mera personliga.
Samtidigt så är jag en väldigt privat person och det finns vissa saker om mig och mitt liv som jag inte vill dela med mig till värst många - om än någon...
Lite så har det varit den här veckan ... Det finns vissa saker nu som har gjort att den här veckan har blivit ganska så arbetsam för mig, jag har haft svårare att tackla saker och ting och jag har varit tvungen att prioritera bort vissa saker som jag inte vanligtvis skulle prioritera bort. Jag inser ju att detta låter väldigt vagt, men just de saker som spelar in här vill jag inte gärna dela med mig utav, så då får det bli så här.

I tisdags hade vi ett ganska så stort metodhandledarmöte, och eftersom jag fortfarande känner mig väldigt ny, inte minst när vi träffas alla på hela HT-området, var det både mycket ångest men samtidigt väldigt spännande! En hel del givande diskussioner bl.a. om sånt som jag inte har hunnit sätta mig in i så mycket, som t.ex. gymnasie-SI och uppsats SI. Verkligen roligt att lyssna till och försöka lära sig mera om!
Det är också så att vår chef kommer att jobba med ett projektarbete på heltid de kommande 18 månaderna, och det känns lite nervöst för vi vet ännu inte vem som kommer att vikariera för honom. Jag tycker han är mycket bra att ha att göra med och det är ju alltid osäkert när man inte vet vem som kommer istället ... Egentligen ska vikariatet börja redan 1 juli, så vi får väl se hur det blir ...

Det andra stora som har hänt i veckan var förstås lilla A:s dop igår. Jag har inte varit på dop sen min yngsta syster döptes, och det är ju fem år sen lite drygt nu (jösses, vad fort tiden går egentligen!!) och det var fantastiskt roligt att få vara med! En mycket fin dopgudstjänst med en mycket fin A, tyvärr kunde jag inte följa med efteråt, då samtliga gäster var medbjudna till M och C, men jag hoppas förstås kunna träffa dem något ändå, förhoppningsvis innan sommaren.

Nu kommer jag att gå in i en fruktansvärt intensiv period, på ca 2-3 veckor ... och jag kan inte komma ifrån att det känns ganska så nervöst. Det är mycket som ska göras, mycket som ska sammanställas och bearbetas och fixas och planeras och förberedas och ... ja, det är mycket nu, helt enkelt. Ibland allt detta arbete finns också riktiga höjdpunkter, som att få träffa en massa trevliga GT-människor hemma hos B på fredag, och så O:s disputation som ska bli mycket spännande ...
Jag hoppas kunna fungera på ett hyfsat bra sätt framöver, trots att det är så mycket nu - och planen är sedan att få ungefär en vecka själv i sommarstugan innan midsommar, vilket jag tror är bra. Det blir ett miljöombyte och en chans att varva ner ordentligt och försöka samla ihop och bearbeta hela den här intensiva terminen. Mer planer än så är inte gjorda än, även om vi ligger i startgroparna för sommarplaner nu i alla fall.

Dagens bild:
En mycket härlig bild på M och I från förra sommaren då de var här nere och hälsade på! Gillar bilden skarpt! :-)

7 kommentarer:

The Darkest Night sa...

Håller med om att en personlig blogg är roligare, men samtidigt kan ingen annan än du sätta gränsen för hur personlig du vill vara i bloggen. Det är en svår balansgång ibland...

Jessica sa...

Det ÄR verkligen en svår balansgång ... jag vet att jag gillade hur min förra (engelska) blogg var i början, den var då jättepersonlig, men jag var isolerad på ett helt annat sätt då än nu, i o m att mitt liv kretsar mycket kring universitetet nu kan jag helt enkelt inte vara hur personlig som helst eftersom det skulle innebära att jag bryter förtroenden eller utlämnar folk, vilket jag verkligen inte vill.
Samtidigt känns det ganska torrt och tråkigt om man inte är något personlig heller ... som sagt, svår balansgång ....

The Darkest Night sa...

Jo, det blir ju en helt annan sak om personer man har i sin omgivning läser bloggen... lite därför jag valt att i stort sätt bara online-vänner känner till min blogg.... plus att jag dessutom har en "personlig" blogg för saker som jag vill/behöver skriva men som enbart ett fåtal kan se...

Jessica sa...

Jepp, förstår hur du tänker där. Det är liksom för- och nackdelar hur man än gör tycker jag. Blev glatt överraskad när jag gjorde nåt rätt personligt inlägg i vintras, om hur jag uppfattar vissa situationer som väldigt arbetsamma p g a min ångestproblematik, och fick en enormt fin respons från en kompis på teologen - så där kändes det ju bara positivt ... men sen kan det ha sina negativa sidor också ...

The Darkest Night sa...

ja, det är inte alltid lätt att avgöra vad som är "lagom" personligt. Man får nog känna sig för vad som känns "rätt" för en själv tror jag.

Jessica sa...

Väldigt sant! Tror också det är viktigt att man kontinuerligt fattar beslut kring hur personlig man kan vara, situationer ändras ständigt och det kan också påverka hur mycket man skriver eller på vilket sätt ...

The Darkest Night sa...

Håller med!