Ett år.
Ett helt år.
Ett helt ofattbart år.
Jag kan inte alls förstå att det har gått ett helt år sedan jag förlorade Zorro. Visst har det hänt en massa saker som skulle kunna utgöra ett helt år och visst säger kalendern att det idag har gått precis ett år ... men det är ändå helt obegripligt.
Jag kan fortfarande se honom så tydligt i ögonvrån. Höra hans (alldeles egna och tämligen påträngande) mjau. Jag kan känna hans päls, hans tunga som slickar mig på kinden, hans tassar på mina axlar när vi kramades. Han är fortfarande så oerhört levande i minnet att det känns ofattbart att han har varit död i ett helt år.
För mig är sorgen fortfarande oerhört påtaglig. Jag säger inte att den styr mitt liv eller att jag fortfarande är handlingsförlamad, för uppenbarligen fungerar ju mitt liv även utan Zorro, men varje gång jag tillåter mig själv att släppa efter det allra minsta, varje gång jag låter minsta lilla minnesglimt och tanke på Zorro komma fram då rasar jag samman mentalt. Än idag kan jag bryta ihop (även ute "in public") och börja gråta av en specifik minnesbild, av en lukt eller en tanke ...
Jag vet att "tiden läker alla sår" - men jag antar att "tiden" är ett relativt begrepp ...
Bloggen kommer att uppdateras kontinuerligt under dagen med olika typer av inlägg, så titta gärna in här lite då och då om ni har tid och lust.
4 kommentarer:
Är ledsen att du fortfarande mår så dåligt. Sorg är något individuellt och alla har nog olika sätt att hantera det. Har personligen svårt att tro att att tiden egentligen läker alla sår...men den lägger nog en hinna över dem...och det blir lättare att "förtränga" sorgen.... tror snarare att det är något man lär sig leva med...skriver enbart utifrån mig själv, ledsen om det blir flummigt...
*KRAM*
ingen fara - och det var inte värst flummigt! - det är intressant att höra andras tankar kring det här. Jag tror också att det är väldigt individuellt, och det är därför viktigt att man visar en enorm respekt vid sorghantering - eftersom alla handskas med det på olika sätt kan man inte förutsätta att man förstår hur andra mår eller hur de tacklar det ....
Jag håller verkligen med The Darkest Night om uttrycket "tiden läker alla sår"...
Jag personligen tror inte heller på det...
Väldigt fint (och sorgligt) inlägg.
Och super-söt bild på lilla Zorro! RIP!
*KRAM!*
Det verkar ju inte som att jag är ensam om att känna mig skeptisk till att tiden läker alla sår i alla fall ...
Skicka en kommentar