För inte så länge sedan var det Allhelgonahelg, en helg som jag aldrig riktigt har kommit att uppmärksamma. Jag tycker tanken är fin, att man kan skänka en extra tanke till alla de man har förlorat, men av någon anledning har jag aldrig riktigt tagit till mig den helgen på det sättet.
Efter idag tror jag kanske att det blir den 15 november som blir min egen dag av tankar, återblickar och åminnelse ... Nu känns det självklart mest påtagligt med saknaden och sorgen efter Zorro, men även tankar på andra jag har förlorat har kommit under dagen.
På morgonen idag tände jag ljus i kyrkogårdens minneslund och det är klart att jag då inte bara tänkte på Zorro, utan även på farmor och farfar, morfar och mormor, alla de man har förlorat och som man saknar ... jag har sedan skoltiden också förlorat två skolkamrater vilket förstås också känns arbetsamt eftersom de var så unga ....
Det är viktigt att vi tänker tillbaka på och minns de människor vi har förlorat, jag tänker ofta på ett citat från TV-serien "Arkiv X" ("The X-Files"):
"There is an ancient Indian saying that something lives only as long as the last person who remembers it."
Jag tycker det är oerhört sant ... Precis som jag skrev i mitt tidigare inlägg, så glömmer vi ofta saker och ting, och faktum är att våra liv här på jorden är, sett i ett större perspektiv, mycket korta och flyktiga. Och är det inte så, att en person lever kvar, så länge man minns henne?! Då blir det ännu viktigare att faktiskt tänka tillbaka, och minnas! Att låta personer vi har förlorat trots allt finnas kvar i våra liv, även om det "bara" är i våra minnen ...
Jag tror att för mig, kommer den 15 november framöver att bli en dag av tillbakablickar, tankar, minnen och reflektioner ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar