Tillbakablick I - Flytten

Det känns passande att göra min första tillbakablick här på bloggen om kanske den hittills största milstolpen i mitt liv, flytten från Karlstad till Skåne 2001.

Jag hade mått dåligt under några år i Karlstad men började må bättre och bättre och hade efter ett år studier i Religionsvetenskap vid Karlstads universitet bestämt mig för att läsa vidare inom detta. Valen stod då mellan Uppsala och Lund, och eftersom jag kände ett stort behov av en slags personlig frigörelse föll valet på Lund. Det var långt bort och jag hade inga egna kopplingar till Lund (men hade vissa sådana till Uppsala), så jag skulle få börja om från början, helt på egen hand och skapa mig mitt alldeles egna liv.

Möbellasset kördes ner till Teckomatorp, där jag hade lyckats få en liten lägenhet, under Kristi Himmelfärdshelgen 2001 och själva flyttdagen blev den 12 juni, då pappa körde mig och Zorro till vårt nya hem.

Saker och ting blev verkligen inte som jag hade trott eller tänkt mig, det visade sig att flytten innebar en betydligt större förändring än vad jag kunnat gissa och ställde också väldigt stora krav på mig, krav som jag inte riktigt kunde leva upp till.
Jag började på Religionsvetenskapliga programmet vid Lunds universitet hösten 2001 men mådde fruktansvärt dåligt. Jag hade oerhört svårt för att klara av den sociala kontakten som utbildningen innebar, och jag blev mer och mer introvert ju längre tiden gick. Trots allt klarade jag hyfsat av mina studier, och missade endast en delkurs (4p, 6 nuvarande hp) under höstterminen. Jag klarade även av den första delkursen på vårterminen, men det var med nöd och näppe och när den kursen var klar gick jag in i väggen totalt, fick diagnosen social fobi och blev sjukskriven.

Det är lätt när man tänker tillbaka på flytten och när man redogör för den så här, att den känns negativ. Mitt första år som inflyttad skåning (och följande år också för den delen) var fruktansvärt arbetsamma och jag mådde väldigt dåligt. Trots det fanns det hela tiden någonting inom mig som sade att jag inte skulle flytta tillbaka till Karlstad. Det fanns hela tiden en slags väldigt djupt liggande, nästan undermedveten, visshet om att detta var "rätt", att jag skulle fortsätta kämpa, att det fanns en möjlighet för mig att skapa mig ett liv i Skåne, ett eget liv trots alla svårigheter och hinder som kom i min väg.

Tio år senare är jag både fantastiskt glad och tämligen stolt över att säga att den där undermedvetna känslan faktiskt var rätt. Allting är inte perfekt, jag har upplevt att jag på vissa områden har gått tillbaka i utvecklingen, men faktum är att jag har ett riktigt, riktigt bra eget liv här nere, på ett sätt som jag aldrig någonsin trodde var möjligt.
Oerhört mycket har hänt här, både praktiskt och emotionellt, men jag har funnit ... tja, min plats i livet kanske man kan säga. Jag trivs i Skåne, jag har börjat skapa mig ett socialt nätverk med vänner och bekanta, jag känner mig hemma på teologen och vill stanna där, jag får en enorm bekräftelse på ett sätt som jag inte har upplevt tidigare och jag har hittat vad det är jag vill ägna mitt liv åt.

Jag kan inte påstå att de där arbetsamma åren runt, säg 2001-2006/7 har "varit värt det", trots allt positivt som har kommit ur det tror jag inte någonting i världen kan vara värt det jag upplevde då och hur dåligt jag mådde, men jag är trots det glad, väldigt glad, över att jag höll fast vid den där känslan att det var rätt att stanna i Skåne, det var rätt att kämpa sig tillbaka till studierna, det var rätt att stanna på CTR. Annars hade jag definitivt inte befunnit mig där jag är idag!

Den stora flytten från Värmland till Skåne var definitivt en stor milstolpe i mitt liv, den fick mig att rasa samman totalt, men den fick mig också att kämpa mig ur svårigheterna och faktiskt helt själv och av egen kraft skapa mig ett liv som jag trivs med och som jag är mycket nöjd med!